Sammanfattning

I befolkningen 16–84 år var det enligt 2020 års undersökning 6,6 procent som uppgav att de har utsatts för fysiskt våld eller hot om våld minst en gång under de senaste 12 månaderna. Detta var lika vanligt bland kvinnor som bland män. Under 2006–2020 har dock andelen kvinnor som utsatts för våld eller hot om våld stigit. Åldersgruppen 16–29 år är särskilt utsatt för fysiskt våld eller hot om våld jämfört med andra åldersgrupper men bland män i denna åldersgrupp har det skett en tydlig nedgång under perioden 2006–2020. Under samma period var utvecklingen bland personer över 44 år den motsatta; i dessa åldersgrupper sågs en uppgång bland såväl män som kvinnor i andelen utsatta för fysiskt våld eller hot om våld. Bland kvinnor födda utanför Sverige var andelen 2020 som utsatts för fysiskt våld eller hot om våld högre än bland kvinnor födda i Sverige. Andelen personer som utsatts för fysiskt våld eller hot om våld varierade mellan länen med som lägst 4,5 procent och som högst 9,5 procent år 2017/20 (flerårsmedelvärde).

Introduktion

Våld är ett utbrett samhällsproblem och ett allvarligt hot mot människors trygghet och hälsa. Nästan var tionde EU-medborgare anger att de har utsatts för fysiskt våld de senaste fem åren, sex procent under det senaste året (1). Att utsättas för våld ökar individens sårbarhet för olika negativa konsekvenser, såväl psykiska och fysiska som sociala och ekonomiska (2).

Information om förekomst av våld som kommer från register, som polisanmälningar och/eller via sjukvården utgör en underskattning av förekomsten av våld i samhället. Befolkningsstudier är därför ett viktigt komplement för att uppskatta problemets storlek (3). I den Nationella trygghetsundersökningen 2019 från Brottsförebyggande rådet (Brå) angav 3,6 procent av svenskarna att de under det senaste året blivit utsatt för fysiskt våld där någon med avsikt slagit, sparkat eller på annat sätt skadat dem så att det gjorde ont (4). Utsattheten för fysiskt våld har enligt denna undersökning långsamt sjunkit sedan 2005, med en svag uppgång de senaste åren (4). Vissa grupper, bland annat hbtq-personer, rapporterar oftare utsatthet för fysiskt våld och hot om våld jämfört med befolkningen i övrigt (5, 6).

Kvinnor rapporterar utsatthet för fysiskt våld i mindre utsträckning än män enligt både svenska och euroepiska undersökningar (1, 4). Det kan ha att göra med skillnader i typen av våld som kvinnor respektive män utsätts för. Kvinnors utsatthet finns oftare i hemmet och gärningspersonen är oftare känd för offret, medan männens utsatthet oftare förekommer på allmänna platser och för en okänd gärningsperson (1). Kvinnor utsätts i högre utsträckning än män för sexuellt våld och försök till samlag genom fysiskt våld eller hot om våld (7). För mer information som specifikt rör självrapporterat sexuellt våld hänvisar vi exempelvis till Folkhälsomyndighetens undersökning SRHR2017, till NTU, och till webbplatsen Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) (7-9).

Se även den relaterade indikatorn Våldsrelaterade skador.

Kön

År 2020 uppgav 6,6 procent av befolkningen 16–84 år att de utsatts för fysiskt våld eller hot om våld (figur 1). Bland män var andelen 6,8 procent och bland kvinnor 6,3 procent. Det fanns ingen statistiskt säkerställd skillnad mellan kvinnor och män, inte heller när hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå, födelseland och län. Se även åldersstandardiserade siffror (figur 1, val åldersstandardiserat).

Figur 1. Fysiskt våld eller hot om våld (andel i procent), 16–84 år, fördelat på kön, 2006–2020. Möjliga val: åldersstandardiserat.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Under perioden 2006–2020 sågs en uppgång i andelen kvinnor som utsatts för fysiskt våld eller hot om våld, medan andelen totalt och bland män var oförändrad (figur 1). Uppgången var statistiskt säkerställd bland kvinnor även när hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå, födelseland och län. Det skedde inte någon tydlig förändring i skillnaden mellan kvinnor och män i andelen som uppgav våldsutsatthet under perioden.

Ålder

Andelen som vid mätningen 2020 uppgav att de utsatts för fysiskt våld eller hot om våld var 10 procent bland personer 16–29 år, 6,6 procent bland personer 30–44 år, 6,4 procent bland personer 45–64 år och 3,6 procent bland personer 65–84 år (figur 2). Den högre andelen i gruppen 16–29 år jämfört med referensgruppen 30–44 år, liksom den lägre andelen i gruppen 65–84 år, var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län.

Figur 2. Fysiskt våld eller hot om våld (andel i procent), 16–84 år, fördelat på ålder, 2006–2020. Möjliga val: kön.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Utvecklingen av andelen personer som utsatts för våld eller hot om våld såg olika ut i åldersgrupperna under perioden 2006–2020 (figur 2). När hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län sågs en statistiskt säkerställd nedgång bland män 16–29 år, som inte sågs bland kvinnor 16–29 år. Nedgången bland män 16–29 år var 3,4 procentenheter mellan 2006 och 2020. I åldersgrupperna 45–64 år och 65–84 år sågs en uppgång under perioden bland både kvinnor och män. Skillnaden mellan referensgruppen 30–44 år och övrig respektive åldersgrupp i andelen som uppgav att de utsatts för fysiskt våld eller hot om våld minskade under perioden.

Utbildningsnivå

År 2020 var andelen 25–84 år som utsatts för fysiskt våld eller hot om våld 6,2 procent bland personer med eftergymnasial utbildningsnivå, 5,9 procent bland personer med gymnasial utbildningsnivå och 5,4 procent bland personer med förgymnasial utbildningsnivå (figur 3). Det framkom en statistiskt säkerställd högre andel som uppgav utsatthet för våld eller hot om våld bland kvinnor med gymnasial utbildningsnivå jämfört med kvinnor med eftergymnasial utbildningsnivå när hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län. Se även åldersstandardiserade siffror (figur 3, val åldersstandardiserat).

Figur 3. Andel (procent) invånare 25–84* år som uppgav att de utsatts för fysiskt våld eller hot om våld, fördelat på utbildningsnivå, under perioden 2006–2020. Möjliga val: kön och åldersstandardiserat.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

* Åldersgruppen 65–84 år innehåller endast personer 65–74 år 2006–2009. Från 2010 och framåt innehåller åldersgruppen personer 65–84 år.

Under perioden 2006–2020 sågs en uppgång i andelen personer som utsatts för våld eller hot om våld i alla utbildningsgrupper (figur 3). När hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län var dessa trender statistiskt säkerställda. Det skedde inte någon statistiskt säkerställd förändring i skillnaden mellan gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå och övrig respektive utbildningsgrupp i andel som uppgav att de utsatts för fysiskt våld eller hot om våld under perioden.

Födelseland

Andelen som uppgav att de utsatts för fysiskt våld eller hot om våld var 9,5 procent bland personer födda utanför Europa, 8,1 procent bland personer födda i Europa utanför Norden, 6,7 procent bland personer födda i Norden utanför Sverige och 6,0 procent bland personer födda i Sverige (figur 4). Det fanns en statistiskt signifikant högre andel med denna form av utsatthet bland kvinnor i alla grupper av födelseländer utanför Sverige jämfört med kvinnor födda i Sverige när hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län. Detta mönster sågs inte bland män.

Figur 4. Fysiskt våld eller hot om våld (andel i procent), 16–84 år, fördelat på födelseland, 2006–2020. Möjliga val: kön.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Utvecklingen av andelen personer som utsatts för våld eller hot om våld såg något olika ut i grupperna av födelseländer under perioden 2006–2020 (figur 4). När hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län sågs en statistiskt säkerställd uppgång bland kvinnor i alla grupper av födelseländer, utom kvinnor födda utanför Europa där andelen var oförändrad. Det skedde ingen statistiskt säkerställd förändring i skillnaden mellan personer födda i Sverige och födda i övrig respektive grupp av födelseländer i andelen som uppgav att de utsatts för fysiskt våld eller hot om våld under perioden.

Län

Andelen i befolkningen år 2017/20 (flerårsmedelvärde) som uppgav att de utsatts för fysiskt våld eller hot om våld varierade mellan länen med som lägst 4 procent och som högst 9,5 procent (figur 5). Bland länen med lägst andel fanns Västernorrlands län och bland länen med högst andel fanns Västmanlands län.

Figur 5. Fysiskt våld eller hot om våld (andel i procent), 16–84 år, fördelat på län, 2004/07–2017/20. Möjliga val: kön och kommunnivå.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Metod

Uppgifterna kommer från Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät "Hälsa på lika villkor" (HLV) och avser perioden 2006–2020. Under perioden 2006 till 2016 har undersökningen genomförts årligen och urvalet har bestått av cirka 20 000 slumpmässigt utvalda personer i åldern 16–84 år. Efter 2016 skickas enkäten ut vartannat år till ett dubbelt så stort urval. Svarsfrekvensen har sedan 2006 minskat från 60 procent till 42 procent 2020. Lägst svarsfrekvens bland åldersgrupperna fanns i gruppen 16–29 år.

Indikatorn Utsatt för fysiskt våld eller hot om våld är en kombination av de två frågorna i HLV ”Har du under de senaste 12 månaderna blivit utsatt för fysiskt våld?” och ”Har du under de senaste 12 månaderna blivit utsatt för hot eller hotelser om våld så att du blev rädd?” Svarsalternativen är i båda frågor ”Ja” och ”Nej”. Här redovisas de personer som svarat ja på endera av de två frågorna, eller ja på båda. Frågorna mäter hur vanligt det är med hot och våld, och förändringar över tid.

Deskriptiv statistik i text och figurer visas som andel (procent) av befolkningen 16−84 år. Utbildningsnivå redovisas för personer 25–84 år, eftersom de flesta då haft möjlighet att uppnå en högre utbildningsnivå. Under rubriken utbildningsnivå innehåller åldersgruppen 65–84 år endast personer 65–74 år mellan åren 2006 och 2009. Från 2010 och framåt innehåller åldersgruppen personer 65–84 år. Resultaten kommer från en urvalsundersökning, och därför redovisas även konfidensintervallen i figurerna samt kartan. Åldersstandardiserade värden finns tillgängliga för kön och utbildningsnivå i figurerna. Åldersstandardisering görs för att ta hänsyn till att åldersfördelningen kan se olika ut i olika grupper i befolkningen. För födelseland och län har inte åldersstandardisering varit möjlig på grund av att antalet personer är otillräckligt.

Utöver de deskriptiva resultaten har statistiska analyser genomförts för att studera relativa skillnader mellan grupper det senast tillgängliga året, linjär trend över tid (hela tidsperioden) inom en grupp och relativa skillnader i trend över tid mellan grupper. I de statistiska analyserna ingår kön, åldersgrupp, utbildningsnivå, födelseland i fyra grupper och län. Vid multivariat analys av skillnader mellan grupper inom en faktor (t.ex. utbildningsnivå) tas hänsyn till övriga faktorer. Detta för att säkerställa att de funna skillnaderna i utsatthet för fysiskt våld eller hot om våld mellan t.ex. olika utbildningsgrupper associeras med utbildningsnivå och inte en eller flera av de övriga faktorerna. För län redovisas enbart deskriptiv statistik. I de statistiska analyserna är referensgrupperna kvinnor, 30–44 år, eftergymnasial utbildningsnivå, födelseland Sverige och snittet av rikets län. De statistiska analyserna är gjorda på åldrarna 16−84 år för alla redovisningsgrupper utom utbildningsnivå där analyserna är gjorda på åldrarna 25–74 år. Den övre gränsen i analyserna för utbildningsnivå beror på att information saknas för dem över 74 år 2006–2009.

Under rubriken Födelseland innefattar övriga Europa Sovjetunionen. Under rubriken Län används flerårsmedelvärden för att få ett tillräckligt stort dataunderlag. Flerårsmedelvärdenas period omfattar fyra år och baseras på de undersökningar som gjorts inom perioden.

Mer utförlig metodbeskrivning och beskrivning av indikatorerna går att ladda ner från Så här jobbar vi med folkhälsorapportering.

Referenser

  1. European Union Agency for Fundamental Rights (FRA). The Fundamental Rights Survey. Data visualisation. Vienna: European Union Agency for Fundamental Rights; 2020 [citerad 1 mars 2021]. Hämtad från: https://fra.europa.eu/en/data-and-maps/2021/frs.
  2. Sethi D, Butchart A. Violence/Intentional Injuries – Prevention and Control. I: Quah SR, redaktör. International Encyclopedia of Public Health (Second Edition). Oxford: Academic Press; 2017. s. 351-9.
  3. Sethi D, Peshevska DJ. Preventing interpersonal violence in Europe. Macedonian Journal of Medical Sciences. 2014;7(2):352-4.
  4. Brottsförebyggande rådet (Brå). Våld och misshandel. Stockholm: Brå; 2020 [citerad  9 februari 2021]. Hämtad från: https://www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brottstyper/vald-och-misshandel.html.
  5. Folkhälsomyndigheten. Utvecklingen av hälsan och hälsans bestämningsfaktorer bland homo- och bisexuella personer: resultat från nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2014 [citerad 19 april 2021]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/globalassets/nyheter-press/dokument-nyheter/2014/utv-halsan-bestamningsfaktorer-homo-bi-fina-2014.pdf (PDF, 4,3 MB)
  6. Folkhälsomyndigheten. Hälsan och hälsans bestämningsfaktorer för transpersoner: en rapport om hälsoläget bland transpersoner i Sverige. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2015 [citerad 19 april 2021].
  7. Folkhälsomyndigheten. Sexuellt och reproduktiv hälsa och rättigheter i Sverige 2017: resultat från befolkningsundersökning SRHR2017. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2019 [citerad 19 april 2021].
  8. Brottsförebyggande rådet (Brå). Nationella trygghetsundersökningen (NTU): Självrapporterad utsatthet för sexualbrott. Stockholm: Brå; 2017-[citerad 14 april 2021]. Hämtad från: https://www.bra.se/ntu-skapa-din-tabell
  9. Nationellt centrum för kvinnorfrid (NCK).Uppsala:Uppsala universitet. Hämtad från: https://www.nck.uu.se