Sammanfattning

Av befolkningen 16–84 år var det enligt 2020 års undersökning 19 procent som uppgav att de hade utsatts för kränkande bemötande eller behandling minst en gång under de senaste 3 månaderna. Det var vanligare bland kvinnor än bland män att ha blivit utsatt. Det var också vanligare bland yngre än bland äldre, liksom bland personer födda i Europa utanför Norden jämfört med födda i Sverige. Under perioden 2006–2020 sågs en uppgång i andelen som utsatts för kränkande bemötande eller behandling bland kvinnor, och en nedgång bland män. Skillnaden mellan kvinnor och män i andelen som utsatts ökade alltså under perioden. Den uppåtgående trenden bland kvinnor gällde särskilt de yngsta (16–29 år), men också kvinnor födda i Sverige och kvinnor med gymnasial utbildningsnivå. Andelen som uppgav att de utsatts för kränkande bemötande eller behandling varierade mellan länen med som lägst 16 procent och som högst 23 procent år 2017/20 (flerårsmedelvärde).

Introduktion

Kränkande bemötande eller behandling innebär ord eller handlingar som är nedlåtande mot en individ, eller kan vara uttryck för allmänna attityder gentemot en grupp. Närliggande begrepp är exempelvis trakasserier, mobbning och diskriminering (1). Att bli utsatt för trakasserier, kränkande behandling eller diskriminering kan allvarligt begränsa individers och gruppers kontroll, inflytande och delaktighet, och därmed även förutsättningarna för en god och jämlik hälsa i befolkningen. Insatser för att få ett mer inkluderande samhälle kan ha positiv effekt på den psykiska hälsan, eftersom otrygghet och kränkningar är viktiga faktorer bakom psykisk ohälsa (2).

En förenklad beskrivning av diskriminering enligt diskrimineringslagen är att en person missgynnas eller kränks, och där det finns ett samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder (3). Kränkningarna kan äga rum vid enstaka tillfällen eller vara systematiska och återkommande. I en översikt av svensk forskning konstaterades att utbildningssektorn är en vanligare arena för forskning på området trakasserier och kränkningar än arbetslivet (4). Inom utbildningsområdet beskriver en stor del av forskningen sexuella trakasserier som en form av kränkning som både uttrycker sig och påverkar flickor och pojkar olika, inte sällan manifesteras i tidig ålder och därför ses som en del av ett strukturellt problem (4, 5).

Kön

År 2020 uppgav 19 procent av befolkningen 16–84 år att de har utsatts för kränkande bemötande eller behandling minst en gång under de senaste 3 månaderna (figur 1). Bland män var andelen 15 procent och bland kvinnor 23 procent. Den statistiskt säkerställda högre andelen bland kvinnor jämfört med män i utsatthet för kränkningar kvarstod när hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå, födelseland och län. Se även åldersstandardiserade siffror (figur 1, val åldersstandardiserat).

Figur 1. Kränkande bemötande eller behandling (andel i procent), 16–84 år, fördelat på kön, 2006–2020. Möjliga val: åldersstandardiserat.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Utvecklingen av andelen som uppgav att de utsatts för kränkningar såg olika ut för kvinnor och män under perioden 2006–2020 (figur 1). När hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå, födelseland och län sågs en statistiskt säkerställd uppgång bland kvinnor, och en nedgång bland män. Skillnaden mellan kvinnor och män i andelen som uppgav att de utsatts för kränkningar ökade under perioden.

Ålder

Andelen personer som uppgav att de utsatts för kränkande bemötande eller behandling de senaste 3 månaderna var 30 procent bland personer 16–29 år, 21 procent bland personer 30–44 år, 19 procent bland personer 45–64 år och 9,0 procent i gruppen 65–84 år vid mätningen 2020 (figur 2). Den statistiskt säkerställda högre andelen bland personer 16–29 år jämfört med i referensgruppen 30–44 år, och den lägre andelen bland personer 65–84 år, kvarstod när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län. Bland de yngsta kvinnorna var andelen som utsatts för kränkningar särskilt hög; 38 procent (figur 2, val kön). Bland kvinnor 45–64 år var andelen som utsatts lägre än i referensgruppen kvinnor 30–44 år.

Figur 2. Kränkande bemötande eller behandling (andel i procent), 16–84 år, fördelat på ålder, 2006–2020. Möjliga val: kön.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Utvecklingen av andelen som uppgav att de utsatts för kränkande bemötande eller behandling såg olika ut i åldersgrupperna under perioden 2006–2020 (figur 2). När hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län sågs en statistiskt säkerställd uppgång bland kvinnor 16–29 år och en nedgång bland män 30–44 år. Skillnaden i andelen som utsatts mellan referensgruppen 30–44 år och åldersgruppen 16-29 år ökade, och skillnaden mellan referensgruppen och åldersgruppen 45-64 år minskade, under perioden.

Utbildningsnivå

År 2020 var andelen i befolkningen 25–84 år som uppgav att de utsatts för kränkande bemötande eller behandling de senaste 3 månaderna 21 procent bland personer med eftergymnasial utbildningsnivå, 17 procent bland personer med gymnasial utbildningsnivå och 12 procent bland personer med förgymnasial utbildningsnivå (figur 3). Det fanns ingen statistiskt säkerställd skillnad i utsatthet för kränkningar mellan personer med eftergymnasial utbildningsnivå (referensgrupp) och övrig respektive utbildningsgrupp när hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län. Se även åldersstandardiserade siffror (figur 3, val åldersstandardiserat).

Figur 3. Kränkande bemötande eller behandling (andel i procent), 25–84* år, fördelat på utbildningsnivå, 2006–2020. Möjliga val: kön och åldersstandardiserat.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

* Åldersgruppen 65–84 år innehåller endast personer 65–74 år 2006–2009. Från 2010 och framåt innehåller åldersgruppen personer 65–84 år.

Utvecklingen av andelen som uppgav att de utsatts för kränkningar såg olika ut i utbildningsgrupperna under perioden 2006–2020 (figur 3). När hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län sågs en statistiskt säkerställd uppgång bland kvinnor med gymnasial utbildningsnivå. Bland män med eftergymnasial utbildningsnivå sågs en nedgång. Det sågs ingen statistiskt säkerställd förändring i skillnaden mellan gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå och övrig respektive utbildningsgrupp i andelen som uppgav att de utsatts för kränkande bemötande eller behandling under perioden.

Födelseland

Andelen personer som 2020 uppgav att de utsatts för kränkande bemötande eller behandling de senaste 3 månaderna var 23 procent bland personer födda utanför Europa, 22 procent bland personer födda i Europa utanför Norden, 19 procent bland personer födda i Sverige och 16 procent bland personer födda i övriga Norden (figur 4). Det fanns en statistiskt säkerställd högre andel som utsatts för kränkningar bland män födda i övriga Europa eller utanför Europa jämfört med män födda i Sverige, som kvarstod när hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län. Bland kvinnor sågs inga statistiskt säkerställda skillnader på grund av födelseland när hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län.

Figur 4. Kränkande bemötande eller behandling (andel i procent), 16–84 år, fördelat på födelseland, 2006–2020. Möjliga val: kön.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Utvecklingen av andelen personer som uppgav att de utsatts för kränkande bemötande eller behandling såg olika ut i grupperna av födelseländer under perioden 2006–2020 (figur 4). När hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län sågs en statistiskt säkerställd uppgång bland kvinnor födda i Sverige, och en nedgång bland män födda i Europa utanför Norden eller födda utanför Europa. Skillnaden mellan gruppen födda i Sverige och födda utanför Europa i andelen som uppgav att de utsatts för kränkande bemötande eller behandling minskade något under perioden.

Län

Andelen i befolkningen som år 2017/20 (flerårsmedelvärde) uppgav att de utsatts för kränkande bemötande eller behandling varierade mellan länen med som lägst 16 procent och som högst 23 procent (figur 5). Bland länen med lägst andel fanns Västernorrlands län och bland länen med högst andel fanns Gotlands län.

Figur 5. Kränkande bemötande eller behandling (andel i procent), 16–84 år, fördelat på län, 2004/07–2017/20. Möjliga val: kön och kommunnivå.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Metod

Uppgifterna kommer från Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät "Hälsa på lika villkor" (HLV) och avser perioden 2006–2020. Under perioden 2006 till 2016 har undersökningen genomförts årligen och urvalet har bestått av cirka 20 000 slumpmässigt utvalda personer i åldern 16–84 år. Efter 2016 skickas enkäten ut vartannat år till ett dubbelt så stort urval. Svarsfrekvensen har sedan 2006 minskat från 60 procent till 42 procent 2020. Lägst svarsfrekvens bland åldersgrupperna fanns i gruppen 16–29 år.

Undersökningen innehåller frågan "Har du under de senaste 3 månaderna blivit behandlad eller bemött på ett sätt så att du känt dig kränkt?" Svarsalternativen är "Nej", "Ja, någon gång" och "Ja, flera gånger". Här redovisas andelen som svarade "Ja, någon gång" eller "Ja, flera gånger".

Deskriptiv statistik i text och figurer visas som andel (procent) av befolkningen 16−84 år. Utbildningsnivå redovisas för personer 25–84 år, eftersom de flesta då haft möjlighet att uppnå en högre utbildningsnivå. Under rubriken utbildningsnivå innehåller åldersgruppen 65–84 år endast personer 65–74 år mellan åren 2006 och 2009. Från 2010 och framåt innehåller åldersgruppen personer 65–84 år. Resultaten kommer från en urvalsundersökning, och därför redovisas även konfidensintervallen i figurerna samt kartan. Åldersstandardiserade värden finns tillgängliga för kön och utbildningsnivå i figurerna. Åldersstandardisering görs för att ta hänsyn till att åldersfördelningen kan se olika ut i olika grupper i befolkningen. För födelseland och län har inte åldersstandardisering varit möjlig på grund av att antalet personer är otillräckligt.

Utöver de deskriptiva resultaten har statistiska analyser genomförts för att studera relativa skillnader mellan grupper det senast tillgängliga året, linjär trend över tid (hela tidsperioden) inom en grupp och relativa skillnader i trend över tid mellan grupper. I de statistiska analyserna ingår kön, åldersgrupp, utbildningsnivå, födelseland i fyra grupper, och län. Vid multivariat analys av skillnader mellan grupper inom en faktor (t.ex. utbildningsnivå) tas hänsyn till övriga faktorer. Detta för att säkerställa att de funna skillnaderna i utsatthet för kränkningar mellan t.ex. olika utbildningsgrupper associeras med utbildningsnivå och inte en eller flera av de övriga faktorerna. För län redovisas enbart deskriptiv statistik. I de statistiska analyserna är referensgrupperna kvinnor, 30–44 år, eftergymnasial utbildningsnivå, födelseland Sverige och snittet av rikets län. De statistiska analyserna är gjorda på åldrarna 16−84 år för alla redovisningsgrupper utom utbildningsnivå där analyserna är gjorda på åldrarna 25–74 år. Den övre gränsen i analyserna för utbildningsnivå beror på att information saknas för dem över 74 år 2006–2009.

Under rubriken Födelseland innefattar övriga Europa Sovjetunionen. Under rubriken Län används flerårsmedelvärden för att få ett tillräckligt stort dataunderlag. Flerårsmedelvärdenas period omfattar fyra år och baseras på de undersökningar som gjorts inom perioden.

Mer utförlig metodbeskrivning och beskrivning av indikatorerna går att ladda ner från Så här jobbar vi med folkhälsorapportering.

Referenser

  1. Diskrimineringsombudsmannen (DO). 2014. Rapport 2014:1. Delar av mönster: en analys av upplevelser av diskriminering och diskriminerande processer. Stockholm: Diskrimineringsombudsmannen; 2014 [citerad 18 februari 2021]. Hämtad från: https://www.do.se/globalassets/publikationer/rapport-delar-monster2.pdf
  2. Folkhälsomyndigheten 2019. Ojämlikhet i psykisk hälsa i Sverige: hur är den psykiska hälsan fördelad och vad beror det på? Solna: Folkhälsomyndigheten; 2019 [citerad 18 februari 2021]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/6db68e38e372406aab877b4669736eec/ojamlikhet-psykisk-halsa-sverige-kortversion.pdf (PDF, 1,9 MB)
  3. Diskrimineringslag 2008:567. Ändring införd t.o.m. SFS 2017:1128. Stockholm: Diskrimineringsombudsmannen; 2008. [citerad 18 februari 2021]. Hämtad från: https://www.do.se/globalassets/stodmaterial/stod-diskrimineringslag-2008-567.pdf
  4. Diskrimineringsombudsmannen. Forskningsöversikt om trakasserier i arbetsliv och utbildning: Forskning publicerad vid svenska universitet och högskolor sedan år 2000. Stockholm: Oxford Research AB; 2012. [citerad 11 mars 2021]. Hämtad från: https://www.do.se/globalassets/publikationer/rapport-forskningsoversikt-trakasserier-utbildning-arbetsliv.pdf
  5. Gillander Gådin K, Stein N. Do schools normalise sexual harassment? An analysis of a legal case regarding sexual harassment in a Swedish high school. Gender and Education. 2019;31(7):920-37. doi: 10.1080/09540253.2017.1396292