Publicerad 15 juni 2018

Så verkar hivviruset och behandlingen av hiv

Vid behandling av hiv används flera olika antivirala läkemedel. För att förstå hur dessa fungerar kan det vara bra att veta hur hivviruset verkar i kroppens celler.

Till skillnad från bakterier kan inte virus föröka sig själva, utan måste ta sig in i levande celler och utnyttja värdcellernas kopieringsfunktion för att kunna tillverka nya viruspartiklar. De celler som hivviruset angriper är en viss typ av vita blodkroppar, t-hjälparceller eller t-lymfocyter, som ingår i kroppens immunförsvar.

Så verkar hivviruset och behandlingen

Hivviruset börjar med att ta sig in i värdcellen genom att binda de receptorer som sitter på cellens yta. Väl inne smälter hivviruset samman med cellens arvsmassa. Med hjälp av enzymet omvänt transkriptas sker en omvandling från den enkelsträngade arvsmassa som viruset har (RNA) till den dubbelsträngade arvsmassa som människor har (DNA). Denna process, tillsammans med olika enzymsystem inuti cellen, är nödvändigt för att viruset ska kunna utnyttja värdcellen för att tillverka och sprida nya kopior av hiv. Proteas och integras är exempel på sådana enzymer som behövs för att tillverka dessa nya artiklar. Dagens antivirala behandling går in och stoppar denna process på flera sätt: genom att hindra viruset från att sig in i kroppen, genom att göra falska byggstenar och genom att hindra viruset från att sätta ihop nya partiklar samt från att ta sig ut ur cellen.

Nästan alla hivinfekterade värdceller sätter igång att producera nya viruspartiklar. Men några enstaka går däremot in i en vilofas (latensfas). Sådana celler kan överleva under många år med hiv och bildar därför en slags reservoar i kroppen. Dessa långlivade celler är inte aktiva och kan därför inte påverkas av dagens läkemedel mot hiv som stoppar den aktiva tillverkningen av nya viruspartiklar. Det är en viktig förklaring till varför hivbehandlingen inte kan utrota viruset fullständigt och varför det är viktigt att inte upphöra med sin hivbehandling. Om en person som lever med hiv avbryter eller gör uppehåll med en påbörjad behandling kan dessa latent infekterade celler starta om hela processer med snabbt stigande virusnivåer, vilket också ökar risken för resistensutveckling om patienten fortfarande har lite läkemedel kvar i kroppen, men för låg dos för att helt trycka ner processen.

Eftersom värdcellen dör efter att ha fungerat som fabrik för nya hivvirus, finns det successivt allt färre immunceller kvar i kroppen hos den som har fått hiv och inte påbörjat behandling. I takt med att immunförsvaret försämras får kroppen allt svårare att försvara sig mot sjukdomar och svåra infektioner. När immunförsvaret är kraftigt förstört utvecklas olika så kallade opportunistiska infektioner och tumörsjukdomar som tillsammans sammanfattas i syndromet aids.

Olika grupper av läkemedel för hiv

Idag finns ett antal olika grupper av läkemedel för hiv. De fungerar på olika sätt och kombineras för att nå bästa möjliga effekt.

  1. Fusionshämmare förhindrar sammansmältningen av hivviruset och cellen.
  2. Inträdeshämmare förhindrar att hivviruset tar sin in i cellen genom att blockera mottagare på cellytan.
  3. Nukleosidanaloger blockerar enzymet omvänt transkriptas och förhindrar att RNA omvandlas till DNA.
  4. NNRTI blockerar eller förändrar den omvända transkriptionen och förhindrar att nytt DNA bildas.
  5. Integrashämmare förhindrar att virusets arvsmassa sätts ihop med människans arvsmassa. På så sätt kan inga nya viruspartiklar bildas.
  6. Proteashämmare blockerar enzymet proteas och förhindrar att nya viruspartiklar bildas.