Vilka faktorer som leder till ökad risk är kan beskrivas och kategoriseras på olika sätt. Här väljer vi att kategorisera dem genom pris, fysisk tillgänglighet, normer och attityder, sociala faktorer samt individfaktorer. För att minska dopningsanvändningen måste dessa faktorer påverkas. Nedan beskrivs dessa fem faktorer utifrån deras inverkan på användningen av dopningsmedel.

Priset en avgörande bestämningsfaktor

Forskningen visar att priset har stor betydelse framförallt för alkohol- och tobaksbruket. För dopningsmedel är det svårare att säkerställa att priset är en avgörande bestämningsfaktor då allt bruk av narkotika är kriminaliserat i Sverige. Det finns inte heller några studier som beskriver priskänsligheten för dopningsmedel. Däremot finns det studier som visar att ett högt narkotikapris kan ha en preventiv effekt, särskilt för ungdomar som är en extra priskänslig grupp. (Statens folkhälsoinstitut, 2009).

Tillgänglighet

För dopning saknas studier som undersöker sambandet mellan den fysiska tillgängligheten av dopningsmedel och användningen, men sannolikt gäller samma resonemang som för narkotika. Det vill säga att ju svårare det är att få tag på och använda (Andréasson, 2008) dopningsmedel desto mindre blir användningen.

Tillgängligheten kan begränsas i olika delar av kedjan från produktion till bruk. Fysisk tillgänglighet är ett komplext begrepp och innefattar flera faktorer som påverkar varandra. Lagstiftning är ett viktigt verktyg för att påverka den fysiska tillgängligheten. En restriktiv lagstiftning som följs upp av effektiva kontrollåtgärder torde minska antalet personer som använder dopningspreparat.

Tillverkningen av råsubstans för dopningsmedel är komplicerad och sker i fabriker, vanligen utanför Sveriges gränser. Många länder ser fortfarande dopning som ett idrottsproblem och substanserna faller inte under liknande lagar som i Sverige. Möjligheten för ett externt enskilt land att begränsa produktionen är således begränsad. I samarbete med andra länder eller internationella aktörer ökar möjligheten. Ett fåtal internationella insatser har genomförts och i några av dessa har Sverige ingått.

Råsubstansen bereds senare till brukbara produkter såväl utanför som innanför Sveriges gränser.

Den fysiska förekomsten av dopningsmedel till och inom Sverige bekämpas framförallt av Tullverket, Polisen och i viss mån Kustbevakningen.

Attityder och normer

Den frivilliga användningen av dopningsmedel förutsätter en attityd och ett beteende som tillåter ett bruk. Attityden och beteendet är präglade av de normer och värderingar som omgärdat personen under uppväxten och i vuxen ålder. Genom en restriktiv lagstiftning visar samhället att beteendet inte är lämpligt.

Ett vanligt skäl till dopningsanvändning är att vilja bygga en muskulös och vacker kropp, något som kan förstås mot bakgrund av de skönhetsideal som finns i dagens samhälle. Kroppen utgör en viktig grund för vår identitet och skönhetsidealen har utvecklats till extrema mål som är onåbara för de flesta människor. Användandet av onaturliga metoder i syfte att förbättra utseendet har blivit vanligare och mer accepterat. Dopningsmedel blir ett sätt att nå sina mål på ett snabbare sätt.

Attityder påverkas även av kunskap. Kunskapen om dopningens skadeverkningar är för många oklar. Det finns behov av ökad kunskap hos såväl allmänheten som bland yrkesverksamma som kommer i kontakt med dopning genom sitt arbete. Ett bruk ses i flera fall snarare som ett fuskande än en risk för individen och dess omgivning. En ökad kunskap kan skapa attitydförändringar och underlättar det förebyggande arbetet på många plan. (Statens folkhälsoinstitut, 2011a)

Sociala faktorer

Sociala faktorer som uppväxtmiljö, familj och skola har starka samband med ohälsa. Begränsad och relativt ny forskning visar på att det även har samband med dopning. (Statens folkhälsoinstitut, 2009; Håkansson, 2012).

Individfaktorer

Det finns också en koppling mellan individuella faktorer, genetiska och psykologiska, och individers droganvändning. På dopningsområdet är kunskapen ännu begränsad kring hur olika individfaktorer påverkar användningen, men det tycks finnas ett samband. (Statens folkhälsoinstitut, 2009).