Enligt de riksrepresentativa undersökningar som genomförts i Sverige har omkring en procent av männen och mindre än 0,5 procent av kvinnorna någon gång provat AAS (anabola androgena steroider). (Statens folkhälsoinstitut, 2009; Ramstedt, 2014).

Bruket av dopningsmedel är vanligast bland män mellan 18 och 34 år. I en frågeundersökning som genomfördes av Statens folkhälsoinstitut 2009 framgår att cirka en procent i denna grupp har provat dopningsmedel under det senaste året. (Statens folkhälsoinstitut, 2009)

Stabilt men osäkert

Utifrån de prevalensstudier som inkluderat dopningspreparat under de senaste 20 åren går det inte att avläsa någon vare sig minskande eller ökande trend avseende bruket. 1993 var första året då dopningsfrågor ingick i en undersökning av ett representativt urval unga vuxna och vuxna i Sverige. Sedan dess har drygt tio fristående populationsundersökningar med relevant åldersspann inkluderat dopningspreparat. Den senaste undersökningen genomfördes bland 17-84-åringar år 2013 (Ramstedt, 2014). Studierna har haft varierad design vilket i viss mån minskar jämförbarheten över tid.

1993 introducerades dopningsfrågor även i CAN:s årliga studentundersökningar. Dessa förser oss med statistik över tid. Eftersom undersökningarna genomförs på yngre åldersgrupper (15-16 respektive 17-18 år) än det åldersspann där merparten av användarna antas befinna sig (18-34 år) kan dessa undersökningar inte användas för uttalanden om användningen generellt i befolkningen.

I Folkhälsomyndighetens Indikatorlabb finns möjlighet att söka reda på ytterligare statistik gällande användningen och erfarenheten av dopningsmedel.

Den typiska användaren

Den typiska användaren är en man mellan 18 och 34 år som regelbundet styrketränar på gym. Dopningsmedel används i hela landet men är vanligare i storstäder än i glesbygd.

Det finns inte tillräckligt med kunskap för att fastslå säkra samband mellan användning av dopningsmedel och olika typer av bakgrundsfaktorer. Lägre utbildningsnivå, beteendestörningar, hyperaktivitet och dåligt självförtroende har rapporterats ligga före användning. (Folkhälsomyndigheten, 2009; Håkansson, 2012).