Skattningen som gjordes 1998 visade att 26 000 personer i Sverige var problematiska narkotikaanvändare, medan studien 2007 visade att 29 500 personer i Sverige var problematiska narkotikaanvändare det året.

Metod

Studier som ska beskriva problematiskt narkotikabruk i Sverige har genomförts vid fem olika tillfällen. Metoden som användes vid de fyra första tillfällena kallas case-finding. Den sista studien där denna metod användes genomfördes 1998 (Olsson m fl, 2001). Enskilda individer identifierades i olika rapporteringssystem, till exempel inom kriminalvården, socialtjänsten och sjukvården. Till de kända fallen lades ett mörkertal som togs fram med metoden capture‑recapture. Utgångspunkten för mörkertalsberäkningen är att det finns två eller fler datamängder. Förenklat kan det beskrivas som att man använder överlappningen mellan de olika datakällorna för att beräkna mörkertalet.

I litteratur från Europeiskt centrum för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN [eng. EMCDDA], 1997 och 1999) beskrivs metoder för att beräkna mörkertal där data från en källa ingår (one sample). Med utgångspunkt från till exempel uppgifter om personer som vårdats för opiatrelaterade diagnoser, kan det totala antalet problematiska opiatanvändare skattas. Beräkningen baseras på hur ofta något inträffar, i detta fall vårdtillfällen. Dessa antas följa en statistisk sannolikhetsfördelning kallad trunkerad Poissonfördelning. Metoden skattar även de tillfällen som inte inträffar, det vill säga i det här fallet de problematiska opiatanvändare som aldrig når vården men som uppfyller kriteriet och som därför utgör mörkertalet.

Definition av problematisk narkotikaanvändning

Syftet med den senaste studien där den trunkerade Poissonmetoden har använts var att utvärdera tidigare mörkertalsberäkningar och att mer effektivt mäta omfattningen på det problematiska narkotikabruket. Att göra beräkningar på registerdata ökar på flera sätt användbarheten, men håller också kostnaderna nere.

I studien finns förutom personer från patientregistret också personer från kriminalvården som klassificerats som problematiska narkotikabrukare. Man har utgått ifrån att dessa register tillsammans innehåller en betydande andel personer med problematiskt narkotikabruk. Tidigare användes begreppet tungt narkotikabruk, men i samband med den sista undersökningen lanserades begreppet problematisk narkotikaanvändning. Termen tar sin utgångspunkt i problem som uppstår till följd av narkotikaanvändningen, vilket sedan lett till att personen hamnar i registret som används för att göra beräkningarna. Definitionen av problematisk narkotikaanvändning är att en person skrivs ut från den slutna hälso- och sjukvården med en narkotikadiagnos, eller att personen klassats som grav narkotikaanvändare inom kriminalvården.

Resultat

Det resultat som presenterades efter studien 2007 var att 29 500 personer i Sverige var problematiska narkotikaanvändare det året. Siffran är något högre än tidigare skattningar även om man tar hänsyn till befolkningsökningen. Skattningen som gjordes 1998 visade att 26 000 personer i Sverige var problematiska narkotikaanvändare, vilket motsvarar 2,9 problematiska narkotikaanvändare per 1000 invånare. Motsvarande siffra för 2007 är 3,2 problematiska narkotikaanvändare per 1000 invånare. Räknar man bara personer i åldersintervallet 15‑64 år så blir skattningen istället 4,6 problematiska narkotikaanvändare per 1000 invånare 1998. För 2007 blir skattningen i samma åldersintervall 4,9 problematiska droganvändare per 1000 invånare. Det går inte att utesluta att skillnader i resultat kan bero på att olika metoder har använts (Folkhälsomyndigheten 2010a).

Narkotikabruket i Sverige

Bilaga sju ger en utförligare information om skattning av problematiskt narkotikabruk i Sverige.