Ansvaret för rökförbudet ligger på den som har praktiska möjligheter att ta ansvaret

Det är viktigt att veta vem som har ansvaret för att upprätthålla rökförbudet. Först och främst ur den ansvariges perspektiv men även ur kommunens, eftersom det är mot den ansvarige kommunen i sin tillsyn ska vända sig om rökförbudet överträds.

6 kap 8 § LTLP,

Den som i egenskap av ägare eller på annan grund disponerar över en lokal, ett annat utrymme eller ett område utomhus som omfattas av någon av bestämmelserna i 2 § 1–9 eller 3 § ansvarar för att bestämmelserna följs.
För områden som omfattas av 2 § 10 ansvarar i stället den som i egenskap av ägare eller på annan grund disponerar över lokalen eller utrymmet innanför entrén.

Rökfria miljöer i allmänhet

Enkelt uttryckt ligger ansvaret på den som har praktiska möjligheter att se till att bestämmelserna om rökförbud följs, nämligen ägaren eller den som på annan grund (exempelvis i egenskap av hyresgäst eller arrendator) disponerar över en lokal, ett annat utrymme eller ett område utomhus (prop. 2017/18:156 s. 205).

På en lekpark som allmänheten har tillträde till är det exempelvis vanligen kommunen (en nämnd) som har ansvar för att se till att rökförbudet följs och när det gäller en uteservering är det den som driver serveringsverksamheten som är ansvarig.

Entréer

När det gäller lokaler och utrymmen inomhus där det råder rökförbud, är det ofta naturligt att den som ansvarar för rökförbudet inne i lokalen (exempelvis en matbutik eller en vårdcentral) också ansvarar för entrén. Det gäller oavsett om denna person äger eller disponerar området utanför entrén. Om en entré går till ett köpcentrum (där vanligtvis ingen butiksinnehavare har ansvar för området i omedelbar anslutning till entrén), har dock normalt fastighetsägaren ansvaret för att rökförbudet vid entrén följs. Samma sak gäller entrén till ett kontorskomplex, under förutsättning att allmänheten bedöms ha tillträde (prop. 2017/18:156 s. 205).

Ansvaret för entréer gäller endast entréer till lokaler och utrymmen som träffas av rökförbudet enligt 2 § 10 p, eventuella entréer till rökfria områden utomhus omfattas inte (prop. 2017/18:156 sid 205).

Krav på den som ansvarar för rökförbudet – skyltning, information och tillsägelser

6 kap 9 § LTLP,

Den som är ansvarig enligt 8 § ska genom skyltning tydligt informera om rökförbudet och vid behov ingripa med information och tillsägelser. Om någon trots tillsägelse röker där rökning inte är tillåten, får denne avvisas.

I den nya lagen har införts en bestämmelse som ålägger den som är ansvarig för rökförbudet att genom skyltning tydligt informera om rökförbudet och vid behov ingripa med information och tillsägelser.

Kraven i bestämmelsen gäller samtliga rökfria lokaler, utrymmen och områden utomhus. Vid tillämpningen måste man dock tänka på att vissa utomhusmiljöer inte alltid är tydligt avgränsade. Ibland är det antagligen inte ens möjligt att göra en tydlig avgränsning utomhus. Sådana gånger är det inte heller rimligt att kräva en tydlig markering av var rökning är förbjuden. Däremot måste den ansvarige i sådana fall tydligt informera om rökförbudet genom skyltning. Om det finns askkoppar eller markerade områden där rökning tidigare varit tillåten måste den som är ansvarig ta bort dem också (prop. 2017/18:156 s. 206). Det finns ingen skyldighet för den ansvarige att informera om var rökning får ske (prop. 2017/18:156 s. 100).

Formellt ligger det på den ansvarige att självständigt göra en bedömning av rökförbudets räckvidd och på kommunen att vid sin tillsyn avgöra om den ansvarige gjort en korrekt bedömning av detta.

Skyltning

Den som har ansvar för rökförbudet måste tydligt informera om förbudet genom skyltning (prop. 2017/18:156 s. 100). Av förarbetena till lagen framgår att man tänker sig att kravet på skyltning ska kunna uppfyllas genom ganska enkla lösningar. Lagstiftaren överlämnar också i stor utsträckning till de ansvariga att själva avgöra hur skyltningen lämpligen bör ske utifrån de särskilda förhållanden som råder i de olika rökfria miljöerna (prop. 2017/18:156 s. 163).

Avvisning

Den ansvarige, eller en företrädare för denne, som ser någon som röker där rökning inte är tillåten ska vid behov informera eller tillrättavisa personen om rökförbudet (prop. 1992/93:185 s. 56). Om någon trots tillsägelse röker där rökning inte är tillåten, får denna person avvisas. Det innebär att personen efter tillsägelse är skyldig att lämna platsen.

Bara poliser och ordningsvakter har dock rätt att avlägsna en person från platsen. Den som är ansvarig för att rökförbudet följs har alltså inte laglig rätt att själv avlägsna personer som bryter mot rökförbudet, utan måste ta hjälp av polis eller ordningsvakter (prop. 2017/18:156 s. 101, prop. 1992/93:185 s. 56).

Avvisning är främst tänkt för besökare av de rökfria miljöerna. För en anställd som bryter mot reglerna om rökfria miljöer bör istället allmänna regler som gäller vid ett anställningsförhållande träda in (prop. 1992/93:185 s. 28).

Gå till toppen av sidan