Tillsyn

Kommunen har tillsynsansvaret för de rökfria miljöerna. Kommunens tillsynsansvar innebär bland annat. att kontrollera att den ansvarige följer lagens krav samt lämna information och råd till den ansvarige.

kap. 3 § p. 4 LTLP

Kommunen utövar tillsyn över att denna lag och anslutande föreskrifter följs när det gäller ..//.. 4. rökfria miljöer som avses i 6 kap. 2 § och som inte är upplåtna enbart för personal samt lokaler som avses i 6 kap. 3 §.

I de fall tillsynen avser ett område som inte är klart avgränsat geografiskt (exempelvis en lekplats med oklar omfattning eller det rökfria område vid en entré) får kommunen i varje enskilt fall bedöma hur långt det rökfria området sträcker sig och ha en kommunikation om detta med den som ansvarar för rökförbudet. Syftena med bestämmelserna blir då styrande för bedömningen (prop. 2017/18:156 s. 94–97 och s. 202–203). Rökförbudens räckvidd bestäms i vissa fall utifrån syftena med bestämmelserna.

Administrativa sanktioner – förelägganden och förbud

Kommunen får i sin tillsyn av de rökfria miljöerna meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagens bestämmelser ska följas. Om den ansvarige inte gör vad som kan begäras för att se till så att rökförbudet följs kan kommunen vidta åtgärder för att tvinga den ansvarige till det. Utgångspunkten är dock att det ska ske på frivillig väg. Skulle det inte fungera med frivillighet kan kommunen meddela ett beslut om administrativ sanktion, d.v.s. förelägga den ansvarige att göra det (prop. 2017/18:156 s. 99, prop. 1992/93:185 s. 59).

Genom lagen har rökförbudet utökats med fler rökfria miljöer och fler produkter. Och lagen innebär att det finns miljöer där det inte tydligt går att avgränsa det rökfria området, vilket i sin tur medför att kraven på den som ansvarar för rökförbudet inte kan vara alltför höga. Dessa aspekter måste man ha med sig när man som tillsynsmyndighet överväger att meddela ett föreläggande eller ett förbud.

Exempelvis torde det vara uteslutet att meddela ett föreläggande eller förbud på en plats där gränserna för rökförbudet är otydliga för att det inte är helt tydligt skyltat var rökning är förbjuden. Inte heller kan det ställas krav att den ansvarige på ett mer systematiskt sätt övervakar att rökförbudet upprätthålls på en sådan plats (prop. 2017/18:156 s. 206).

Förelägganden eller förbud bör komma i fråga först om

  • frivillig rättelse inte sker
  • det är uppenbart att rättelse inte kommer att ske
  • saken brådskar.

Förelägganden och förbud med vite

I vissa fall kan ett föreläggande eller förbud kombineras med vite (ett penningbelopp). Om vite används måste kommunen ta hänsyn till adressatens faktiska och rättsliga möjligheter att följa föreläggandet/förbudet [2 § lagen (1985:206) om viten]. När det handlar om rökfria utomhusmiljöer som inte är klart avgränsade måste kommunen exempelvis beakta att gränserna för förbudet inte är lagfästa och att den ansvarige kan behöva vidta åtgärder på någon annans mark för att upprätthålla rökförbudet. Så är t.ex. fallet när en entré ligger vid en trottoar. Det bör därför endast i undantagsfall bli aktuellt att förena ett föreläggande/förbud med vite på sådana platser (prop. 2017/18:156 s. 98–99).

Som exempel på sådana undantagssituationer nämns i förarbetena fall då

  • omgivningen påtagligt besväras av den rökning som sker vid entrén och adressaten trots upprepade förelägganden inte vidtagit tillräckliga åtgärder
  • adressaten uttryckt att denne inte tänker följa ett föreläggande (prop. 2017/18:156 s. 98–99).
Gå till toppen av sidan