Andelen med övervikt och fetma bland ungdomar i gymnasieåldern (16–19 år) har ökat sedan början på 1980-talet (Bild 1). Bland killar ses en dubblering av andelen med övervikt mellan 1980/81 och 2018/19, medan tjejer verkar ha haft en kraftigare ökning enligt uppgifter från Statistiska centralbyrån (SCB). Under perioden 2004 och 2020 har även 16–19-åringar ingått i undersökningen Hälsa på lika villkor (HLV). Data från de olika undersökningarna följer varandra relativt väl, men förekomsten varierar en del mellan enskilda år och det är därför viktigt att kontinuerligt följa utvecklingen. Båda undersökningarna använder självrapporterade uppgifter på längd och vikt, men har olika referenser för att definiera förekomsten av övervikt och fetma. SCB:s data är också viktad för att vara representativ för målgruppen, medan HLV är oviktad data.

Undersökningar av levnadsförhållanden (SCB.se)

Figur 1. Andel (procent) 16–19-åriga ungdomar som har övervikt eller fetma fördelat på kön. ULF 1980/1981–2018/2019, HLV 2004–2020.

Linjediagram som visar utvecklingen av övervikt och fetma hos tjejer och killar 16-19 år i två olika undersökningar. Övervikt och fetma ökar över tid i båda undersökningarna. Övervikt och fetma har fördubblats från 1980/81 till 2020.

Källa: Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF/SILC), Statistiska Centralbyrån, WHO:s definition av övervikt och fetma för vuxna. Hälsa på lika villkor (HLV), Folkhälsomyndigheten, WHO:s tillväxtkurva för barn upp till 19 år.

Andelen med övervikt eller fetma bland ungdomar i gymnasieåldern (16–19 år) uppskattades till 21 procent bland både tjejer och killar enligt undersökningen Hälsa på lika villkor (HLV) 2020 (Bild 2). Av dessa hade 15 procent övervikt och 6 procent fetma. Resultaten bygger på självrapporterad längd och vikt och med WHO:s tillväxtkurva för barn upp till 19 år. Data från Statistiska centralbyrån (SCB) för samma åldersgrupp visar att förekomsten av övervikt år 2018–19 för tjejer var 16 procent och 12 procent bland killar. Förekomsten av fetma var strax under 3 procent för båda könen. Även här är uppgifterna självrapporterade. Skillnaderna mellan undersökningarna kan dels bero på de olika tidsperioderna och populationerna, men även att SCB använde WHO:s definition för vuxna för att klassificera övervikt och fetma. Eftersom ungdomar och särskilt killar fortsätter att växa under övre tonåren finns det risk att individer felklassificeras om inte tillväxtkurvor används.

Läs mer i publikationerna Att mäta övervikt och fetma bland barn och Självrapporterad och objektiv längd och vikt.

Figur 2. Andelen (procent) med övervikt och fetma bland 16–19-åringar uppdelat på kön i två olika undersökningar.

  • Stapeldiagrammet visar förekomsten av övervikt och fetma bland pojkar och flickor utifrån två olika undersökningar, HLV och ULF. I HLV är förekomsten av övervikt och fetma för både pojkar och flickor cirka 15 procent respektive 6 procent. I ULF är förekomsten av övervikt och fetma för pojkar cirka 12 procent respektive 3 procent. För flickor har cirka 16 procent övervikt och cirka 2 procent fetma.

Källa: Hälsa på lika villkor (HLV), Folkhälsomyndigheten. Undersökningar av levnadsförhållanden (ULF), Statistiska centralbyrån.

I en jämförelse mellan WHO:s tillväxtkurva och WHO:s definition för vuxna för 16–19-åringar från HLV-undersökningen kan vi konstatera att förekomsten av övervikt och fetma bland tjejer blir lägre vid användning av WHO:s definition för vuxna jämfört med WHO:s tillväxtkurva. För killar blir förekomsten av fetma lägre (Bild 3 och 4).

I Riksmaten ungdom 2016/17 uppmättes längd och vikt i årskurs 2 på gymnasiet (medelålder 18 år) och där var förekomsten av övervikt 18 procent och fetma 6 procent och vid användning av IOTF:s tillväxtkurva. Undersökningar visar att förekomsten av övervikt och fetma verkar vara cirka 2–4 procentenheter lägre med självrapporterad jämfört med uppmätt längd och vikt bland barn och unga. Självrapporterade uppgifter bedöms dock tillförlitliga för att studera utvecklingen över tid.

Riksmaten ungdom (Livsmedelsverket.se)

Figur 3. Jämförelse mellan WHO:s definition för övervikt och fetma hos vuxna och WHO:s tillväxtkurva för barn upp till 19 år. Andelen (procent) med övervikt och fetma bland 16–19-åriga tjejer, 2005–2020.

Diagrammet visar att förekomsten av både övervikt och fetma blir högre vid användning av WHO:s tillväxtkurva.

Källa: Hälsa på lika villkor, Folkhälsomyndigheten. Undersökningsåren 2004, 2013 och 2016 har få deltagare och ingår inte.

Figur 4. Jämförelse mellan WHO:s definition för övervikt och fetma hos vuxna och WHO:s tillväxtkurva för barn upp till 19 år. Andelen (procent) med övervikt och fetma bland 16–19-åriga killar, 2005–2020.

Diagrammet visar att förekomsten av övervikt blir likvärdig oberoende av vilken definition för övervikt som används, men att förekomsten av fetma blir högre vid användningen av WHO:s tillväxtkurva.

Källa: Hälsa på lika villkor, Folkhälsomyndigheten. Undersökningsåren 2004, 2013 och 2016 har få deltagare och ingår inte.