Regeringen har pekat ut elva myndigheter som har en avgörande roll för att uppnå den nationella minoritetspolitikens övergripande mål (Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut, Statens skolverk, Statens skolinspektion, Högskoleverket, Lantmäteriet, Diskrimineringsombudsmannen, Ungdomsstyrelsen, Valmyndigheten och Statens kulturråd).

Målet för minoritetspolitiken var att ge skydd för de nationella minoriteterna och stärka deras möjligheter till inflytande samt stödja de historiska minoritetsspråken så att de hålls levande. Enligt lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk är judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar nationella minoriteter i Sverige.

I rapporten beskriver Statens folkhälsoinstitut hur myndigheten har arbetat med minoritetsfrågor under perioden oktober 2011- oktober 2012. En analys av hur minoritetsfrågor kan synliggöras och integreras i institutets ordinarie arbete görs. Samtidigt sammanfattas förslag på hur nationella minoriteters organisationer ser på vad som behöver bör göras för att främja och starka minoriteternas inflytande, delaktighet och samverkan med myndigheter.

Organisationerna uppger att det saknas kontinuitet och långsiktighet i deras arbete vilket medför kortvariga projekt vars effekter är omöjligt att mäta. Det krävs insatser som är hållbara och sträcker sig över lång tid. Minoriteternas organisationer pekar på brist på kunskap om minoriteternas historia, språk och livssituation hos myndighetspersonal vilket ger upphov till missförstånd och brist på tillit.

Organisationerna efterfrågar lämpliga metoder och stöd från myndigheter för att kunna arbeta med sina frågor på ett effektivt sätt. Organisationerna anser att frågor som rör nationella minoriteter borde vara en självklarhet hos myndighetspersonal. Kommunerna bedöms vara viktiga samarbetspartners när det gäller att stödja organisationernas arbete.

I sitt arbete med frågor som rör nationella minoriteter har institutet konstaterat att det finns ett stort engagemang och en stark vilja hos organisationerna att driva de frågor som skapar begränsningar bland minoriteter, särskilt bland kvinnor. I regeringens Skrivelse 2011/12:166 ” En folkhälsopolitik med människan i centrum” betonade regeringen vikten av att stödja och stärka det civila samhället eftersom det fyller en viktig funktion i samhället men också utgör en del av folkhälsoarbetet.

Dock saknas en intern struktur inom institutet för hur man skulle kunna arbeta med nationella minoriteter. Det fanns ett behov av att i högre utsträckning synliggöra nationella minoriteter som målgrupp i vissa pågående projekt och uppdrag som till exempel fördelning av bidrag inom ANDT, fördelning av bidrag inom spelberoende, uppdrag om barn i riskzoner, uppdrag om äldres hälsa.

I arbetet med fördelning av bidrag är det också viktigt att tillräcklig tid avsätts för att kunna stödja organisationerna i ansökningsförfarandet. En arbetsmodell bör utvecklas och tas fram om hur nationella minoriteter som målgrupp bör inkluderas i folkhälsoarbetet.

Regeringsuppdrag, nationella minoriteter (PDF, 421 kB)