Den lokala tillsynsmyndigheten arbetar ofta med följande tre steg i ett tillsynsärende:

  1. Utredning
  2. Bedömning
  3. Åtgärder

Utredning

Verksamhetsutövarens ansvar

I miljöbalken finns bestämmelser om undersökningsskyldighet. Där står det att verksamhetsutövaren måste göra de undersökningar av verksamheten som behövs för tillsynen. Det innebär att verksamhetsutövaren kan vara skyldig att göra mätningar och andra kontroller om någon klagar på buller från verksamheten.

Miljönämndens ansvar

Miljönämndens uppgift är att följa upp verksamhetsutövarens utredning och eventuella åtgärder.

Bedömning

Miljönämndens ansvar

Om utredningsresultatet visar att det finns en olägenhet för människors hälsa bör nämnden fatta ett beslut om att verksamhetsutövaren ska vidta vissa åtgärder. Åtgärderna ska bedömas som rimliga vid en avvägning enligt 2 kapitel 7 § miljöbalken. Om miljönämnden bedömer att verksamhetsutövarens utredning inte räcker som underlag för en bedömning kan nämnden fatta beslut om att verksamhetsutövaren ska göra ytterligare utredningar. Om klagomålet eller misstanken om olägenheten för människors hälsa finns kvar måste miljönämnden bedöma den utredning som har gjorts och vid behov kan kompletterande mätningar behöva göras. Därefter tar miljönämnden ställning till om orsaken till klagomålet fortfarande är en olägenhet för människors hälsa.

När det gäller störningar i bostaden upplevs ofta musik som mer störande än annat ljud vid samma ljudnivå. Därför är Folkhälsomyndighetens riktvärde för musik strängare än för andra ljud. En förklaring till att musik blir mer störande är att ljudet går att känna igen och identifiera. En annan orsak kan vara att basljudet från musiken sprids i byggnaden eftersom låga frekvenser dämpas dåligt av väggar, golv och tak. Vid sådana tillfällen bör riktvärdet för lågfrekvent buller tillämpas.

Åtgärder

Verksamhetsutövarens ansvar

Verksamhetsutövaren, till exempel en fastighetsägare, ska utreda och eventuellt åtgärda en olägenhet. Vem som är skyldig att åtgärda en störning som upplevs inomhus men som uppstår utomhus varierar, det gäller exempelvis ljud från trafik, industrier, motorsport eller annat. Oftast så ställs eventuella krav på den verksamhetsutövare som anses vara ansvarig för störningen, till exempel väghållaren eller industriägaren.

Om riktvärdet för buller klaras utomhus men inte inomhus kan fastighetsägaren eller motsvarande bli ansvarig för åtgärder. Åtgärder kan krävas på fastigheten på grund av till exempel bristande ljudisolering.

Miljönämndens ansvar

Miljönämndens ansvar är att redogöra för de krav som verksamhetsutövaren ska uppfylla. Nämnden kan exempelvis kräva att en fläkt på en innergård inte får alstra så mycket buller att den ekvivalenta ljudnivån inomhus överstiger 30 dBA. Det är däremot inte miljönämndens ansvar att föreslå vilka åtgärder som verksamhetsutövaren bör vidta för att uppfylla de ställda kraven.

Ett föreläggande ska alltid vara klart, tydligt och preciserat samt riktas till rätt adressat. Med rätt adressat menas den som har faktisk och rättslig möjlighet att vidta de åtgärder som behövs. Det måste framgå varför en åtgärd ska vidtas samt vad som ska uppnås, men verksamhetsutövaren kan själv välja hur en bullerstörning ska reduceras. Miljönämndens beslut går att överklaga till en högre instans, i första hand länsstyrelsen, därefter mark- och miljödomstolen och till sist mark- och miljööverdomstolen. I första hand bör verksamhetsutövaren minska ljudet vid källan. Därefter ska han eller hon hindra att ljudet sprids. Om inte heller det resulterar i en tillräckligt god ljudmiljö är nästa åtgärd att på olika sätt skydda den som utsätts för buller.

Stöd i tillsynsarbetet med buller inomhus

SP Rapport 2015:02 baseras på gällande standarder för buller. Den beskriver metoder för ljudmätning av ekvivalent ljudnivå, maximal ljudnivå och lågfrekvent buller i bostäder och lokaler som förskolor och skolor. Syftet med en mätning enligt rapporten är att verifiera om ljudnivåer från exempelvis hissar, ventilation eller bullrande verksamheter klarar gällande riktvärden för buller inomhus. Rapporten ger specifik vägledning för att minska osäkerheter avseende variationer i ljudnivå. För beräkningar av ljudnivåer se separat excelfil.

Rapporten ersätter mätmetoden SP INFO 1996:17. För mätmetoder av höga ljudnivåer, läs mer under rubriken Höga ljudnivåer.

Mätmetod för buller inomhus (PDF, 727 kB)

Beräkning av ljudnivåer (Excel-dokument, 35 kB)