Huvudlöss, eller hårlöss som de också kallas, är ett vanligt problem bland barn i förskolan och skolan. Att en person får huvudlöss har inget med dålig hygien att göra och man kan inte heller tvätta bort huvudlöss. Symtom på huvudlöss är klåda i hårbotten och små skrapsår på hårbotten, främst runt öron och nacke där hårlöss trivs bäst. Huvudlusen sprider inte vidare bakterier eller virus och bedöms därför inte vara någon större hälsorisk.

Spridning av huvudlöss

Spridning sker främst genom att vuxna huvudlöss men även outvecklade löss, nymfer, förs över till håret på en ny person. Eftersom huvudlössen dör efter ca två dygn utanför hårmiljön sker spridningen oftast vid direkt kontakt huvud mot huvud eller att håret kommer i kontakt med objekt som nyligen har fått löss på sig. Huvudlusen kan då spridas med till exempel hårborstar, kammar, hårsnoddar, hörlurar, mössor, halsdukar, glasögonskalmar, sängkläder, sittmöbler eller handdukar.

Verksamhetsutövarens ansvar enligt miljöbalken

Enligt miljöbalken ska lokaler för allmänna ändamål som förskolor och skolor brukas på ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer och hållas fria från ohyra och andra skadedjur. Huvudlöss är ohyra och kan vara en olägenhet för människors hälsa enligt miljöbalken. Verksamhetsutövare ska i sin egenkontroll förebygga att olägenheter för människors hälsa uppkommer. Förskolan eller skolan kan behöva se över att inte verksamheten är orsaken till att huvudlöss kan spridas. Rutiner ska finnas för hur problem med huvudlöss tas omhand och motverkas.

Exempel på rutiner i verksamhetsutövarens egenkontroll kan vara:

  • att meddela föräldrar när det finns huvudlöss bland barnen
  • att inte barnen använder samma hårborstar och kammar eller lånar andra saker som mössor och halsdukar av varandra
  • att förvaring av kläder mössor och halsdukar inte innebär en risk för överföring av huvudlöss
  • att kläder som används för att klä ut sig rengörs
  • att inte barnen använder samma handdukar efter vattenlek
  • att barnens sängkläder och även vilmadrasser hålls åtskilda.

Miljö- och hälsoskyddsnämndens ansvar

Nämndens tillsynsansvar är främst att kontrollera att verksamheten har rutiner för att hantera problem med hårlöss i egenkontrollen och att man vidtar lämpliga åtgärder för att motverka problem med hårlöss.

Behandling och bekämpning

Om det finns misstanke om att huvudlöss finns bland barnen är det viktigt att föräldrar är uppmärksamma och kontrollerar barnens hår regelbundet. Finns huvudlöss behöver håret kammas med luskam och oftast behandlas med huvudlusdödande medel. För att undvika att barn får tillbaka huvudlöss är det viktigt att objekt som kan överföra löss rengörs eller inte används på två dygn. Det är viktigt att förskolan och andra föräldrar blir informerade om problemet.

Råd om bekämpning av huvudlöss från 1177

Det är inte nödvändigt eller lämpligt att behandla lokaler eller föremål med bekämpningsmedel mot skadedjur för att bli av med huvudlöss. En sådan behandling utsätter människor för onödig exponering för bekämpningsmedel.

Huvudlusen

Huvudlusen (Pediculus humanus capitis ) är en ca 3 millimeter lång brungul, grå eller ibland svart insekt som lever på människoblod genom att skrapa upp små sår på hårbotten med sina kloförsedda ben. Den är artspecifik och förekommer endast på människor och sprids endast mellan människor. Huvudlusen kläcks som nymfer ca 1 millimeter i storlek och utvecklas under en till två veckor till fullvuxna huvudlöss. En nymf ser ut som en mindre vuxen huvudlus. Vuxna individer hittas oftast runt öronen och i nacken. Hårlusen är helt beroende av den specifika levnadsmiljön som hårväxten på huvudet innebär för sin överlevnad, fortplantning och utveckling. Honor lägger ägg som klistras fast på hår vid hårbotten. Äggen är gulaktiga, ovala och ca 1 millimeter långa. Hur länge ägg kan överleva utanför kroppsvarm hårmiljö är oklart men troligen är det en mycket kort tid.