Sällskapsdjur eller inte

Sällskapsdjur i miljöbalken är djur som hålls av privatpersoner i sina bostäder eller i närheten, till exempel en hund som bor i en hundkoja. Det går inte att begränsa vad som är ett sällskapsdjur genom arter eller individer, utan det beror på ägandeförhållanden och varför man innehar djuret. Till exempel räknas höns som hålls för hushållsbehov i trädgården av en privatperson inte som sällskapsdjur. Djur som normalt räknas som sällskapsdjur men hålls yrkesmässigt, till exempel i zoobutik är inte sällskapsdjur i miljöbalkens mening.

Tillsynsansvar

Kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd är tillsynsmyndighet när det gäller smitta som sprids av sällskapsdjur som innehas av privatpersoner. Vid misstanke om att sällskapsdjur bär på en allvarlig smittsam sjukdom som kan föras över till människor ska miljö- och hälsoskyddsnämnden omedelbart vidta de åtgärder som krävs för att spåra smittan och undanröja risken för smittspridning. Nämnden har rätt att göra de undersökningar och ta de prover som behövs för att kunna fullgöra sina uppgifter. Nämnden har också rätt att meddela förelägganden och förbud, och besluten kan dessutom förenas med vite. Om det bedöms vara nödvändigt kan nämnden även besluta att personliga föremål ska förstöras och låta avliva sällskapsdjur.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden har inget tillsynsansvar för sällskapsdjur eller andra djur som innehas yrkesmässigt. Däremot har nämnden tillsynsansvar för olägenheter för människors hälsa och miljö, som exempelvis lukt eller buller som kan uppstå från verksamheter där djur föds upp eller säljs yrkesmässigt. Smitta kan också spridas till människa från djur via ett objekt. Det kan ofta röra sig om smitta som sprids via djurens avföring till människor. Detta är objektburen smitta enligt miljöbalken och miljö- och hälsoskyddsnämnden har tillsynsansvar.

Annan lagstiftning

Problem med smitta mellan djur som inte är sällskapsdjur och människa regleras i zoonoslagen (1999:658), eller i lagen (2006:806) om provtagning på djur m.m. Länsveterinären på länsstyrelsen är ansvarig myndighet. Smitta från djur som överförs via livsmedel regleras i livsmedelslagen.

Mer information om zoonoser

Fem myndigheter – Statens veterinärmedicinska anstalt, Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Smittskyddsinstitutet och Socialstyrelsen – har gemensamt tagit fram flera strategidokument mot de vanligaste zoonoserna. Strategidokumenten är främst för de centrala myndigheterna men kan även användas som kunskapsunderlag av kommunerna.