Miljööverdomstolen konstaterar inledningsvis att det förhållandet att skyddsnätet legat till grund för (varit en förutsättning i) tidigare bedömning av utslagsplatsens lämplighet inte utgör hinder mot att i ett senare tillsynsärende förordna om nätets borttagande.

Miljödomstolen fann att störning inte förelåg. Ju närmare fastigheten som ettans tee var placerad desto mindre var risken att bollar flög in på fastigheten. Den av nämnden föreskrivna placeringen innebar större risk för inflygande bollar än befintlig placering. Utslagsplatsen bör därför inte flyttas längre bort från fastighetsgränsen. Det slagljud som uppkommer kan inte anses innebära en sådan olägenhet att utslagsplatsen bör få en annan placering. Åtagande att sätta upp ett bullerplank bör dessutom medföra ljudreduktion.

  • Att ett skyddsnät tidigare legat till grund för lämplighetsbedömning av utslagsplats placering utgör inte hinder att i senare tillsynsärende förorda om nätets borttagande.
  • Störning från flygande golfbollar och buller från klubbslag ansågs inte föreligga. Utslagsplats var lämpligt placerad. Skyddsnät fanns mot berörd fastighet och Golfbolaget hade åtagit sig att uppföra bullerplank.
  • Domen är intressant vad gäller uttalanden om tillsynsmyndighets tidigare lämplighetsbedömningars betydelse för en senare olägenhets/lämplighetsbedömning i ett enskilt tillsynsärende.

Dom

Miljööverdomstolen
Mål nr M 9121-07
2008-12-02

Lagrum

2 kap 7 § miljöbalken
9 kap. 3 § miljöbalken