Hästhållning förbjöds inte eftersom fastigheten var belägen i utpräglad landsbygdsmiljö och då störningarna för närboende inte var så allvarliga att ett förbud var motiverat. Ett skyddsavstånd om 20 meter till grannarnas fastighetsgräns föreskrevs.

Närboendes fastigheter hade avstyckats från den hästhållande fastigheten. Vid tidpunkten för avstyckning bedrevs ingen djurhållning. Djurhållning hade dock förekommit tidigare. I avstyckningsärendet hade byggnadsnämnden uttalat att avstyckningen och ny bebyggelse med all sannolikhet medför att framtida djurhållning på stamfastigheten omöjliggörs.

  • Störningarna för de närboende ansågs inte så allvarliga att ett förbud var motiverat.
  • Området är utpräglad landsbyggdsmiljö.
  • Avstyckningen, och uttalanden från byggnadsnämnden i det avstyckningsärendet, har ingen betydelse i miljöbalksbedömningen. I ett miljöbalksärende är avgörande om störningarna är en olägenhet ur hälsosynpunkt.

På hästhållarens fastighet hade djurhållning (bl.a. svinproduktion) förekommit fram till slutet av 1980-talet. Under ca 10 år hade ingen djurhållning förekommit. Nya ägare startade hästhållning med viss uthyrning och ridskoleverksamhet i mitten på 2000-talet.

Närboendens fastigheter är alla avstyckade från hästgården 1990. I förhandsbesked bedömde byggnadsnämnden avstyckningens lämplighet. Nämnden gjorde bedömningen att "ny bebyggelse med all sannolikhet kommer att medföra att all djurhållning på gården (stamfastigheten) omöjliggörs". Enligt miljödomstolarna utgör uttalandet inget förbud mot djurhållning. Uttalanden är att se som en upplysning till stamfastighetsägaren om hur byggnadsnämnden ser på avstyckningens troliga konsekvenser för djurhållningen. Prövningen av hästhållningens tillåtlighet ur miljö- och hälsoskyddssynpunkt görs av miljö- och hälsoskyddsnämnden i enlighet med miljöbalken. Avgörande är vilka olägenheter som hästhållningen de facto orsakar grannarna. Grannarna hade främst anfört olägenheter på grund av störningar från flugor och dålig lukt.

Miljödomstolen konstaterar att hästhållningen bedrivs i utpräglad landsbygdsmiljö, att det är en jordbruksfastighet där djurhållning tidigare förekommit. Viss påverkan från djurhållning måste accepteras på landsbygden. Miljö- och hälsoskyddskontoret har vid besök 2007 funnit att gödselhanteringen inte kan anses medföra sådana olägenheter att verksamheten bör inskränkas. Domstolen finner att störningarna från hästhållningen inte är så allvarliga att längre skyddsavstånd än 20 meter krävs. Det finns inte heller skäl att t.ex. förbjuda användningen av existerande stallbyggnader i och med att de är belägna ca 50 meter från närmsta fastighetsgräns.

Dom

Miljööverdomstolen
Mål nr M 8448-2007
2009-05-05

Lagrum

2 kap. 3 §, 2 kap 7 § och 9 kap. 3 § miljöbalken