Färre arbeten för unga

I samband med den ekonomiska krisen i början av 1990-talet sjönk andelen sysselsatta i Sverige. För unga i åldrarna 20–24 år var minskningen av andelen sysselsatta större än för befolkningen som helhet. Sedan dess har arbetsmarknaden återhämtat sig, men för unga är återhämtningen inte lika stor som för befolkningen i övrigt. I samband med krisen ökade även tidsbegränsade anställningar, framför allt bland unga.

Bland unga utan avslutad gymnasieutbildning är arbetslösheten ungefär dubbelt så hög som bland dem med avslutad utbildning. Det finns ett samband mellan arbetslöshet och psykisk ohälsa. Sambandets riktning kan variera beroende på vilka människor som undersöks, men det är fler studier som visar att arbetslöshet leder till ohälsa än att ohälsan leder till arbetslöshet.

Större krav på utbildning och kompetens

Det generella mönstret i västvärlden är att allt högre utbildnings- och kompetenskrav ställs på arbetsmarknaden. Förändringar på arbetsmarknaden har sannolikt stor inverkan på unga som ännu inte hunnit etablera sig på arbetsmarknaden. Detta skulle innebära att kraven på kvalifikationer ökat mer för unga än för befolkningen som helhet. Enligt studien World Health Values Survey är hälften av unga under 29 års ålder i Sverige oroliga för att inte få något arbete eller att förlora det. Men även yngre är troligen medvetna om de ökade utbildningskraven, vilket ökat pressen på dem att fullfölja gymnasiet med bra betyg för att kunna fortsätta en eftergymnasial utbildning. Detta kan i sin tur ha bidragit till ökningen av psykisk ohälsa.