Detta dokument redovisar kunskapsläget gällande urinvägsinfektioner och män. Förhoppningen är att det ska underlätta framtagandet av lokala behandlingsrekommendationer.

Bläddra och läs i publikationen längre ned

Sammanfattning

Det saknas idag nationella behandlingsrekommendationer för urinvägsinfektioner (UVI) hos män och det vetenskapliga underlaget till gällande praxis är sparsamt. Det finns alltså behov av att sammanställa befintlig kunskap samt identifiera möjliga behandlingsalternativ och kunskapsluckor.

Det sker en ökande resistensutveckling bland gramnegativa bakterier mot de antibiotika som vanligtvis används för att behandla UVI hos män. Nationell resistensövervakning visar till exempel att resistensen mot ciprofloxacin nu uppgår till 10–20 procent hos Escherichia coli, som är den vanligaste orsaken till UVI. Den ökade resistensutvecklingen medför svårigheter att välja antibiotikabehandling till män med UVI inom såväl öppenvård som slutenvård.

I detta underlag beskrivs vilka bakterier som orsakar UVI och infektioner efter prostatabiopsi hos män samt hur resistensläget ser ut. Vidare diskuteras patogenes, behandling av UVI, differentialdiagnostik vid UVI, praxis vid profylax inför prostatabiopsi samt empirisk behandling av postbiopsiinfektioner. I de olika kapitlen för enskilda författare utförliga resonemang inom sina respektive expertområden. Dessa resonemang utgör experternas egna uppfattningar och behöver inte delas av övriga deltagare. En kort inledande sammanfattning och avslutande beskrivning av kunskapsluckor och slutsatser redovisas i respektive kapitel.

Expertgruppen har kommit fram till nedanstående övergripande slutsatser. Dessa framkom efter en sammanvägning av olika synpunkter framförda i de olika expertdokumenten och efter gemensam diskussion.

Konsensus i expertgruppen efter diskussion:

1. Urinprov för odling och resistensbestämning bör alltid tas innan man påbörjar behandling av män med misstänkt UVI.

UVI hos män orsakas liksom hos kvinnor framförallt av E. coli. Jämfört med kvinnor förekommer en ökad andel av andra arter inom Enterobacteriaceae och Enterococcus faecalis hos män vilket kan påverka val av behandling. Dessutom är resistenta bakterier vanligare hos män (se utförligare diskussion i kapitel 1).

2. Ökad resistens visar att det blir allt viktigare att undvika onödig antibiotikabehandling. Det behövs bättre diagnostiska markörer för att särskilja asymtomatisk bakteriuri (ABU) och afebril symtomgivande UVI hos äldre män.

Hos äldre män är det är relativt vanligt med icke infektionsutlösta irritativa symtom från nedre urinvägarna. Många äldre har också bakterier i urinen som inte orsakar symtom (ABU). Det är dock ibland svårt att särskilja ABU hos patient med irritativa symtom och ABU från patient med afebril symtomgivande UVI (se utförligare diskussion i kapitel 3).

3. Vid afebril symtomgivande UVI kan man ofta avvakta odlingssvaret innan man påbörjar behandling. Ibland är det på grund av besvärande cystitsymtom inte rimligt att vänta. I dessa fall kan empirisk behandling ges.

Odlingssvar är viktigt för att kunna styrka bakteriell genes (se punkt 2) och för att kunna välja rätt antibiotikum (se punkt 1).

4. Expertgruppen anser att man bör kunna behandla män med afebril symtomgivande UVI med nitrofurantoin eller pivmecillinam. Man bör dock alltid följa upp effekten av en sådan behandling. Patienter bör även informeras om att de ska återkomma vid förvärrade symtom eller om besvären ej viker (oavsett vilken typ av UVI som behandlas). Det är angeläget med randomiserade, jämförande studier av denna behandling eftersom sådana saknas i dagsläget.

Expertgruppen menar att det är okänt hur ofta prostata är infekterad vid afebril symtomgivande UVI. De preparat som rekommenderas för kvinnor med cystit (nitrofurantoin eller pivmecillinam) ger en hög antibakteriell aktivitet i urinen och har fortfarande låg resistensförekomst hos E. coli. Anledningen till att använda dessa preparat är den besvärande resistensutvecklingen hos gramnegativa bakterier (se kapitel 1 och 2 för utförligare diskussion).

5. Ett ökande antal infektioner efter prostatabiopsi orsakade av resistenta bakterier understryker behovet av uppdaterade lokala PM som är anpassade till det lokala resistensläget. Det gäller PM för både profylax och empirisk behandling.

I rapporten bifogas två exempel på PM från landstingen i Skåne och Östergötland som kan utgöra diskussionsunderlag när lokala grupper ska uppdatera sina egna PM (se sid 40-41).

6. Manlig UVI är bristfälligt studerat och det finns ett stort behov av ytterligare studier.

Det behövs ökad kunskap om etiologi, patogenes, differentialdiagnostik och förberedelser inför prostatabiopsi. Dessutom behövs behandlingsstudier som belyser effekten av olika antibiotika samt optimal behandlingslängd (se kunskapsluckor i respektive kapitel).

Bläddra och läs

  • Författare: Folkhälsomyndigheten
  • År: 2014
  • Antal sidor: 44