Detta kunskapsunderlag belyser de två sjukdomarna mässling och röda hund ur en lång rad aspekter och har varit en grund vid färdigställandet av en nationell handlingsplan.

Dokumentet kan även användas av den som arbetar inom hälso- och sjukvård och söker fördjupad kunskap.

Bläddra och läs i publikationen längre ned

Sammanfattning

Mässling och röda hund är båda virusorsakade infektionssjukdomar som kan förebyggas med vaccination. Mässling är mycket smittsamt och orsakar ofta en svår allmän infektion med risk för komplikationer. Röda hund är inte en lika smittsam och allvarlig sjukdom som mässling, men om en gravid kvinna infekteras tidigt under graviditeten finns stor risk för skador på fostret.

WHO beräknar att det varje år föds ungefär 100 000 barn med fosterskador från röda hund och globalt är mässling fortfarande en vanlig dödsorsak för minderåriga barn.

I Europa rapporteras större eller mindre mässlingsutbrott varje år, men i Sverige minskade sjukdomarna snabbt när allmän vaccination infördes år 1982 med två doser vaccin till barn. Från slutet av 1980-talet har vi inte haft-någon kontinuerlig inhemsk smittspridning. Varje år inträffar dock sjukdomsfall och utbrott efter att svenska barn och vuxna, som inte vaccinerats eller haft mässling eller röda hund, smittats vid resor till länder där sjukdomarna cirkulerar. Samtidigt har dessa sjukdomar sjunkit undan ur det kliniska medvetandet. Det gäller också kunskapen att sjukdomsbilden kan skilja sig mellan vuxna och barn, liksom mellan immunfriska och personer som är immunsupprimerade.

En effektiv utbrottshantering begränsar sjukligheten och dödligheten genom minskad smittspridning, både i samhället och inom sjukvården. Snabbt påbörjad smittspårning ger möjlighet till postexpositionsprofylax mot mässling, vilket är speciellt viktigt för särskilt sårbara grupper med ökad risk för ett komplicerat sjukdomsförlopp. Bland riskgrupperna märks främst gravida kvinnor, späda barn, samt personer med nedsatt immunförsvar.

Socialstyrelsen har publicerat falldefinitioner som ger underlag för rapportering av sjukdomsfall enligt smittskyddslagen. Syftet är att skapa en enkel och översiktlig gemensam grund för vilka sjukdomsfall som ska anmälas, så att jämförelser över tid och mellan geografiska områden underlättas.
Både mässling och röda hund är anmälningspliktiga och smittspårningspliktiga sjukdomar. Vid mässling sker smittspårningen främst för att snarast identifiera icke-immuna kontakter, så att de kan erbjudas postexpositionsprofylax. Vid röda hund är syftet framförallt att identifiera möjlig exponering av icke-immuna gravida kvinnor i tidig graviditet för uppföljning, samt att förhindra att fler gravida exponeras.

Mässling under graviditet kan leda till spontanabort eller intrauterin fosterdöd, särskilt vid mässlingsinfektion före graviditetsvecka 24. Om en kvinna infekteras med röda hund-virus under tidig graviditet finns en hög risk för fosterdöd, spontan abort eller bestående men hos barnet, s.k. kongenitalt rubella syndrom (KRS). För att eliminera den risken måste immunitet hos alla gravida kvinnor eftersträvas, så länge som röda hund inte utrotats i världen.

Vaccin finns idag endast som kombinationsvaccin mot mässling, påssjuka och röda hund, s.k. MPR, och vaccination skyddar ca 95–99 procent av dem som vaccinerats med två doser.

Det viktigaste hindret mot spridning av mässling och röda hund är immunitet både på individ- och gruppnivå. För att bryta smittspridning av mässling, som är en av de smittsammaste sjukdomarna, räknar WHO med att det behövs ca 95 procents vaccinationstäckning för båda vaccindoserna.

MPR-vacciner är i allmänhet väl tolererade och ger sällan allvarliga biverkningar. De vanligaste reaktionerna efter vaccination är feber, övergående utslag och lymfkörtelsvullnad. Risken för biverkningar av MPR-vaccin minskar med antalet doser.

Någon immun- eller antiviral profylax finns inte för röda hund, men för mässling kan en dos MPR-vaccin användas som postexpositionsprofylax till tidigare ovaccinerade, inom 72 timmar efter exponering. Postexpositionsprofylax med immunoglobulin är enda alternativet för immunnedsatta, gravida och de minsta spädbarnen och kan ges fram till och med sex dygn efter exponering. Effekten är dock varierande beroende på halten av mässlingsantikroppar i den givna immunglobulindosen, dosstorlek, tidsaspekten från smitta till profylax, samt patientens generella immuntillstånd.

För mässling och röda hund sker vaccinationsuppföljningen enligt samma grundprinciper som för alla sjukdomar vilka omfattas av nationella program, dvs. genom övervakning av sjukdomsförekomst, mikrobiologisk epidemiologi och immunitetsstudier. En uppföljning av genomförandet sker genom mätning av vaccinationstäckning, medan vaccinationssäkerhet övervakas genom uppföljning avseende förekomsten av eventuella oönskade reaktioner.

Vid en sådan uppföljning har man funnit att samhällsvårdade barn har signifikant förhöjd risk att vara ofullständigt vaccinerade. Bland andra grupper som är svåra att nå (hard-to-reach) för MPR-vaccination nämns ofta migranter. Asylsökande ska enligt lag erbjudas en hälsoundersökning, som består av ett hälsosamtal samt provtagning och kroppsundersökning. Hälsosamtalet ska också innehålla frågor om den undersöktes vaccinationsstatus, exponering för smittrisk samt övriga uppgifter som kan behövas från smittskyddssynpunkt och utmynna i en medicinsk bedömning avseende bl.a. behovet av råd, stöd eller andra åtgärder.

Den sammanlagda nationella strategin, som idag syftar till att hindra spridning av mässling och röda hund inom landet, består alltså både av primär- och sekundärprevention. Primärpreventionen utgörs i första hand av vaccination. Sekundärpreventiva åtgärder utgörs av – förutom vaccination respektive immunoglobulin – snabba smittskyddsåtgärder med rådgivning till enskilda, smittspårning och utbrottshantering.

Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter är arbetsgivaren skyldig att erbjuda vaccination och andra medicinska förebyggande kontroller till vårdpersonal och andra arbetstagare, om en riskbedömning visar behov av detta.

Bläddra och läs

  • Författare: Socialstyrelsen
  • Utgivningsdatum: 2014-01-01
  • Antal sidor: 84
  • Artikelnummer: 2014-11-15