Hepatit C-virus kan överföras via injektionsmissbruk, blodtransfusion och organdonation. Sexuell smitta förekommer mer sällan och beror då på virusnivåerna i blodet. Folkhälsomyndigheten har i rapporten Smittsamhet vid infektion av hepatit C-virus sammanställt kunskapsläget om smittsamhet i olika stadier av hepatit C. Rapporten går även igenom långtidseffekten av behandling och det vetenskapliga underlaget för kvarstående hepatit C RNA i levervävnad; så kallad ockult hepatit C.

Bläddra och läs i publikationen längre ned

Sammanfattning

Smittsamhet vid hepatit C-virusinfektion är korrelerat till HCV-RNA-nivåer i plasma, framför allt vid de mindre effektiva smittvägarna sexuell smitta och mor–barn-smitta, där smittspridning framför allt förekommer vid höga HCV-RNA-nivåer men är osannolik vid låga nivåer. Vid blodtransfusion och organdonation kan däremot även mycket låga virusnivåer, exempelvis under tidig inkubationsfas, sprida smitta.

Det finns stark evidens för att en utläkt HCV-infektion innebär bestående utläkning även på lång sikt, både ur kliniskt och virologiskt hänseende. Sena återfall förekommer hos < 5 % av de som har bestående behandlingssvar efter behandling mot hepatit C. Återfall är ovanligt även hos immunsupprimerade. Det finns även stöd för att smittspridning inte förekommer från patienter med utläkt HCV-infektion. Med tanke på den pågående diskussionen kring om ockult hepatit C förekommer eller inte rekommenderas ändå försiktighet i samband med blodtransfusioner och organdonationer.

Ockult hepatit C innebär att små mängder HCV-RNA har påvisats i levervävnad och PBMC hos en del patienter som bedömts ha en utläkt hepatit C med normaliserade levervärden och negativt HCV-RNA med standardmetoder. Resultat från studier är motstridiga, några forskargrupper har påvisat HCV-RNA hos en stor andel av patienterna medan andra inte har gjort det. I vissa studier har man den första tiden efter behandling funnit små mängder HCV-RNA som sedan successivt försvunnit som tecken på utläkning. Hittills har inga studier kunnat påvisa virusprotein eller isolera virus. Det finns inga studier av smittsamhet från personer med ockult hepatit C och inte heller några fallbeskrivningar. Det är osannolikt att detta skulle utgöra en smittrisk annat än möjligen i samband med blodtransfusion eller organtransplantation.

Slutligen rekommenderas att ett negativt HCV-RNA kontrolleras om, åtminstone ännu en gång, både för behandlade och obehandlade patienter. Patienter som läkt ut bör betraktas som botade men vid tidig HCV-infektion förekommer fluktuerande och ibland temporärt negativa HCV-RNA. Det kan i nuläget inte helt uteslutas att ockult hepatit C finns, men det saknas stöd för att det skulle ha någon klinisk betydelse.

Bläddra och läs

  • Författare: Folkhälsomyndigheten
  • Utgivningsdatum: 2014-04-07
  • Antal sidor: 36
  • Artikelnummer: 2014-04-01