Detaljhandel: försäljning till konsumenter

Tobak för vattenpipa: En tobaksvara som kan förbrukas genom en vattenpipa. Vid tillämpningen ska tobak för vattenpipa anses vara en tobaksprodukt för rökning. Om en produkt kan användas både genom vattenpipor och som rulltobak, ska den anses vara rulltobak.

Örtprodukt för rökning: En produkt som är baserad på växter, örter eller frukter som inte innehåller tobak och som kan förbrukas via förbränning.

Elektronisk cigarett: En produkt som kan användas för konsumtion av nikotinånga via ett munstycke, eller beståndsdel av den produkten, inbegripet en patron, en tank och anordningen utan patron eller tank.

Tobaksfri nikotinprodukt: En produkt utan tobak som innehåller nikotin för konsumtion.

Skrivbordstillsyn: Tillsynen utförs från kommunens kontor. Den ansvariga kan exempelvis få svara på frågor som kommunen skickar ut om hur hen arbetar med rökförbudet.

Fysiskt försäljningsställe: En viss lokal eller ett annat avgränsat utrymme för detaljhandel.

Serveringsställe: Samtliga lokaler där det serveras mat och dryck.

Session: Innebär att man använder en vattenpipa för att inandas rök från en massa som värms upp med kol och filtreras genom vatten.

När det utvidgade rökförbudet infördes 2019 i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter fick det konsekvenser för verksamheter som tillhandahåller vattenpipsrökning. Det förväntades att så kallade vattenpipskaféer skulle behöva lägga ner eller ändra sin verksamhet. I praktiken har vissa verksamheter anpassat sig genom att endast tillåta rökning i särskilda rökrum. Kommunernas tillsyn visar dock att det fortfarande finns utmaningar, eftersom flera verksamhetsutövare inte följer alla regler för försäljning och rökning av vattenpipa på serveringsställen eller i lokaler som är tillgängliga för allmänheten. Vissa verksamheter hävdar dessutom att deras lokaler inte är öppna för allmänheten och att de därför inte omfattas av bestämmelserna.

Mot denna bakgrund är det viktigt att påminna om syftena med lagstiftningen; att begränsa de hälsorisker och olägenheter som är förknippade med bruk av tobak, nikotin och liknande produkter samt exponering för rök och att motverka illegal handel. Centrala bestämmelser för detta är bestämmelser om rökförbud, åldersgränser, krav på tillstånd för försäljning och krav på hälsovarningar på produkterna – särskilt för att skydda barn och unga.

Den här vägledningen vänder sig till kommunala handläggare som arbetar med tillsyn över rökförbudet gällande vattenpipa och tillsyn över försäljning av tobak och tobaksfria nikotinprodukter på serveringsställen där det röks vattenpipa.

Syftet med vägledningen är att stödja kommunen i deras tillsyn enligt lagen om tobak och liknande produkter samt lagen (2022:1257) om tobaksfria nikotinprodukter.

Folkhälsomyndigheten bedömer att fler och samordnade insatser behövs för att förbättra efterlevnaden av rökförbudet på serveringsställen samt vid försäljning i anslutning till serveringsställen. Tillsynsmyndigheterna och de ansvariga för rökförbudet kan på olika sätt bidra med insatser. Även Polismyndigheten kan utföra tillsyn med stöd av lag om tobak och likande produkter samt lagen om tobaksfria nikotinprodukter.

Vägledningen kan även bidra till en effektiv, rättssäker och likvärdig tillsyn över hela landet.

Vägledningen bygger på författningar, förarbeten och praxis. Om Folkhälsomyndigheten har gjort en egen bedömning i någon särskild fråga så framgår det i texten. Vägledningen är ett komplement till lagen om tobak och liknande produkter samt lagen om tobaksfria nikotinprodukter och vänder sig till kommunala handläggare som bedriver tillsyn på serveringsställen eller andra lokaler dit allmänheten har tillträde. Vissa avsnitt i vägledningen är därför begränsade till att endast omfatta de bestämmelser som är relevant i detta sammanhang.

Folkhälsomyndigheten har ansvaret för tillsynsvägledning mot kommuner gällande

• tillstånd och egenkontroll vid försäljning av tobaksvaror.
• tobaksvaror och örtprodukter för rökning när det gäller hälsovarningar, produktpresentation, samt åldersgräns
• handel med tobaksfria nikotinprodukter
• tobaksfria nikotinprodukter när det gäller innehållsdeklaration, hälsovarningar, produktpresentation, samt åldersgräns
• identitetsmärkning och säkerhetsmärkning
• rökfria miljöer

Länsstyrelsen ger inom sitt län råd och stöd i kommunens arbete.

Mer information om bestämmelserna hittar du här:

7 kap. 1 § lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter

6 kap. 1 § förordningen (2019:223) om tobak och liknande produkter

22 § lagen (2022:1263) om tobaksfria nikotinprodukter

Nedan beskriver vi de bestämmelser i lagen om tobak och liknande produkter och lagen om tobaksfria nikotinprodukter som är relevanta för kommunens tillsyn över vattenpipsrökning och försäljning av produkter som används i vattenpipa. Det som röks i en vattenpipa innehåller ofta tobak, men så behöver inte alltid vara fallet. I vissa fall kan det som röks betraktas som en örtprodukt för rökning eller en tobaksfri nikotinprodukt.

Tillsynen innebär att kommunen kontrollerar att försäljningen av tobaksvaror sker enligt bestämmelserna i lagen om tobak och liknande produkter. Det innebär bland annat att kommunen granskar att försäljningsstället har giltigt tillstånd, att åldersgränser följs, att egenkontrollprogram finns och efterlevs samt att märkning och hälsovarningar på produkterna är korrekta.

Den som avser att bedriva detaljhandel på ett vattenpipscafé ska ha ett tillstånd som avser ett fysiskt försäljningsställe. Endast den som har tillstånd får bedriva detaljhandel med tobaksvaror. För att få sälja vattenpipstobak krävs alltid ett detaljhandelstillstånd, oavsett om försäljningen sker i butik eller på ett serveringsställe såsom ett vattenpipskafé. Det gäller även om tobaken tillhandahålls som en del av en röksession. Det är kommunen som har tillsyn över att sådana verksamheter har giltigt tillstånd för detaljhandel med tobaksvaror.

Tillståndsplikten regleras i lagen om tobak och liknande produkter.

Ett tillstånd kan gälla för viss tid eller tills vidare. Ett tillstånd ska finnas för varje försäljningsställe. Följande definitioner gäller:

• Med försäljningsställe menas ett fysiskt försäljningsställe eller en webbplats för detaljhandel.
• Med fysiskt försäljningsställe menas en viss lokal eller ett annat avgränsat utrymme för detaljhandel.

Ett tillstånd att sälja tobaksvaror får endast meddelas den som visar att han eller hon med hänsyn till sina personliga och ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig att utöva verksamheten, samt att verksamheten kommer att bedrivas i enlighet med de krav som ställs upp i lagen.

Om du vill läsa mer om granskning av ansökan om tillstånd se länk till vägledning nedan.

Vägledning för kommunernas granskning av ansökan om tillstånd samt tillsyn av redan beviljat tillstånd avseende personlig och ekonomisk lämplighet för att sälja tobaksvaror

Om försäljningsstället säljer sessioner som inte innehåller tobak eller örtprodukter men som innehåller nikotin, kan denna försäljning omfattas av lagen om tobaksfria nikotinprodukter. En näringsidkare får inte bedriva detaljhandel med tobaksfria nikotinprodukter utan att först ha gjort en anmälan till kommunen om försäljningen.

Kommunerna ansvarar för tillsyn på fysiska försäljningsställen när det gäller anmälan om försäljning, egenkontroll, ålderskrav, produktanmälan samt produktkrav gällande tobaksfria nikotinprodukter.

Kommunernas och Polismyndighetens tillsyn över handel med tobaksfria nikotinprodukter

Kommunen ansvarar för tillsyn över produktförpackningarnas märkning på fysiska försäljningsställen.

Kommunen har tillsyn över att bland annat reglerna om spårbarhet- och säkerhetsmärkning följs på fysiska försäljningsställen. Det innebär att kommunen kontrollerar att styckförpackningar av tobaksvaror som tillhandahålls i näringsverksamhet är korrekt märkta. Tillsynen omfattar även vattenpipskaféer och märkningen av den vattenpipstobak som säljs i samband med sessioner. I andra fall än tillsyn på fysiska försäljningsställen är det Folkhälsomyndigheten som ansvarar för tillsynen.

Vägledning för kommunernas och Polismyndighetens tillsyn över detaljhandel enligt lagen om tobak och liknande produkter och lagen om tobaksfria nikotinprodukter

Kommunen ansvarar för tillsynen över rökfria miljöer bland annat på serveringsställen samt i lokaler när en allmän sammankomst eller offentlig tillställning som avses i ordningslagen (1993:1617) anordnas och i lokaler som är avsedda att användas av den som deltar i sammankomsten eller tillställningen. Vidare har kommunen tillsyn i övriga lokaler dit allmänheten har tillträde.

Kommunen har inget ansvar för att upprätthålla rökförbudet, utan tillsynsansvaret handlar bara om att kontrollera att den ansvariga uppfyller sina skyldigheter exempelvis att skylta om rökförbud. Arbetsmiljöverket har tillsyn över att arbetstagare inte mot sin vilja utsätts för tobaksrök eller utsläpp från tobaksliknande produkter.

Tillsynen över rökfria miljöer ska säkerställa att syftena med lagen nås, det vill säga bland annat säkerställa att personer som besväras av rökning ska kunna vistas i miljöerna utan att utsättas för rök.

Vägledning för tillsyn över rökfria miljöer

Mer information om bestämmelserna och förarbeten hittar du här:

• Art. 2 punkt 13 tobaksproduktdirektivet
• 5 kap. 2 § lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter
• 6 kap. 2 § lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter
• 7 kap. 3–6 §§ lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter
• 6 kap. 1 - 3 §§ förordningen (2019:223) om tobak och liknande produkter
• 17–20 och 24–25 §§ lagen (2022:1257) om tobaksfria nikotinprodukter

Prop. 1992/93:185 s. 50–53

Prop. 2003/04:65 s. 18 och 28

Prop. 2017/18:156 s. 1, s.91–95, 127–129 och s.164

Enligt lag om tobak och liknande produkter ska förpackningar till tobaksvaror som är avsedda att tillhandahållas konsumenter förses med texter och illustrationer som upplyser om de hälsorisker som är förenade med bruk av tobak samt om rökavvänjning (hälsovarningar).

Det är tillverkare och importörer som ansvarar för att förpackningar till tobaksvaror förses med hälsovarningar. Detaljhandlaren ansvarar för att se till att felaktigt märkta varor inte tillhandahålls konsumenter.

En förpackning till en tobaksvara som saknar hälsovarning får inte tillhandahållas konsumenter. En partihandlare får inte heller tillhandahålla en detaljhandlare en tobaksvara som saknar hälsovarning. Detsamma gäller om hälsovarningarna inte uppfyller föreskrifterna om hur varningarna ska utformas.

Kravet på märkning omfattar förpackningar. Med förpackning avses följande:

• Styckförpackning, den minsta enskilda förpackning som tillhandahålls på marknaden.
• Ytterförpackning, varje förpackning som innehåller en styckförpackning eller ett antal styckförpackningar, varvid transparenta omslag inte anses vara ytterförpackningar.

Förpackningar med tobak för vattenpipa som säljs till konsumenter i Sverige ska ha en allmän varning, informationstext och kombinerade hälsovarningar med rökavvänjningsinformation – allt på svenska.

Det är tillverkaren eller importören som ansvarar för att förpackningarna har korrekt märkning. Dessutom är viss märkning på förpackningar till tobak för vattenpipa och på själva produkten otillåten, även kallad förbjuden produktpresentation eller otillåten märkning.

Förpackningar till tobak för vattenpipa ska förses med följande allmänna varning och informationstext på svenska:

Rökning dödar

Tobaksrök innehåller över 70 cancerframkallande ämnen

Tobak för vattenpipa – Produktkrav och märkning

Styckförpackningar till tobaksvaror ska förses med en unik identitetsmärkning och en säkerhetsmärkning. Tobaksvaror där tobak för vattenpipa ingår får inte tillhandahållas konsumenter eller detaljhandlare på marknaden, om märkningen saknas.

Den som bedriver detaljhandel med tobaksvaror får endast sälja tobaksvaror som har en unik identitetsmärkning och en säkerhetsmärkning. Om denna märkning saknas får produkten inte säljas.

Se exempel på Folkhälsomyndighetens webbplats:

Säkerhetsmärkning med äkthetsdetaljer på tobaksvaror

Spårbarhet och säkerhetsmärkning på tobaksvaror

Förpackningar till örtprodukter för rökning som är avsedda att tillhandahållas konsumenter ska förses med hälsovarningar i text. Det framgår av lagen om tobak och liknande produkter.

Tillverkare och importörer ansvarar för att förpackningar till örtprodukter för rökning förses med hälsovarningar. Om en förpackning till en örtprodukt för rökning saknar hälsovarningar, får varan eller produkten inte tillhandahållas konsumenter.

Förpackningar till tobaksfria nikotinprodukter ska förses med en innehållsdeklaration och en text som upplyser om nikotinets skadeverkningar (hälsovarning). Det framgår av lagen om tobaksfria nikotinprodukter. Med förpackningar avses både styck- och ytterförpackningar.

Tillverkare och importörer av tobaksfria nikotinprodukter ansvarar för att förpackningarna uppfyller kraven på märkning. Dessutom är viss märkning på förpackningar på själva produkten otillåten, även kallad förbjuden produktpresentation eller otillåten märkning.

Om en förpackning inte uppfyller märkningskraven, får produkten inte tillhandahållas konsumenter på marknaden. Detsamma gäller om innehållsdeklarationen eller hälsovarningen inte uppfyller de kraven. Detsamma gäller om hälsovarningarna inte uppfyller föreskrifterna om hur varningarna ska utformas.

Se ytterligare information gällande märkning allmänt i vägledning nedan.

Vägledning för kommunernas tillsyn över märkning enligt lag om tobak och liknande produkter samt lag om tobaksfria nikotinprodukter

Mer information om bestämmelserna hittar du här:

Art. 2 punkt 29 och 30 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU av den 3 april 2014 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG(tobaksproduktdirektivet)

3 kap. 1, 3 och 7 § lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter

3 kap. 1 § förordningen (2019:223) om tobak och liknande produkter

7 – 8 §§ lagen (2022:1257) om tobaksfria nikotinprodukter

2 kap. 2 – 3, 13 § Konsoliderad version av HSLF-FS 2016:46 Folkhälsomyndighetens föreskrifter om utformning av hälsovarningar och hälsovarningars placering på förpackning av tobaksvaror

HSLF-FS 2019:4 Folkhälsomyndighetens föreskrifter om säkerhetsmärkning på styckförpackningar med tobaksvaror

HSLF-FS 2023:24 Folkhälsomyndighetens föreskrifter om tobaksfria nikotinprodukter

Rökförbudet i lagen om tobak och liknande produkter omfattar både tobaksvaror och tobaksliknande produkter. Alla produkter innehåller inte tobak eller förbränns när de används, men användningen jämställs ändå med rökning när reglerna om rökfria miljöer tillämpas.

Rökförbudet avser följande:

1. rökning av tobak
2. inhalering efter förångning eller annan upphettning av tobak
3. användning av elektroniska cigaretter
4. rökning av örtprodukter för rökning
5. användning av andra produkter som till användningssättet motsvarar rökning men som inte innehåller tobak.

Rökförbudet avser rökning av tobak, rökning av örtprodukter för rökning och användning av andra produkter som till användningssättet motsvarar rökning men som inte innehåller tobak. Rökförbudet omfattar bland annat vattenpipsrökning av en mineralmassa bestående av mikroskopiska stenar (rökstenar) och vattenpipstobak. På serveringsställen förekommer både vattenpipstobak och andra produkter för rökning. Alla dessa produkter omfattas av det rökförbud som gäller i rökfria miljöer. Folkhälsomyndigheten bedömer därför att all användning av vattenpipa som utgångspunkt omfattas av rökförbudet oavsett om innehållet röks eller inhaleras efter förångning.

Den som äger eller på annat sätt disponerar en lokal där rökförbud gäller är skyldig att se till att reglerna efterlevs.

Ansvaret innebär att man ska göra följande:

• sätta upp tydliga skyltar om rökförbudet
• ta bort eller rätta till sådant som kan skapa oklarhet kring rökförbudet
• vid behov informera och säga till personer som röker.

Om någon trots tillsägelse röker där rökning inte är tillåten får denne avvisas. Ansvaret för att avvisa personen ligger på den som disponerar lokalen. Med avvisa menas att uppmana rökaren att lämna platsen. Den som driver ett serveringsställe där vattenpipa röks ska säkerställa att otillåten rökning inte äger rum i lokalerna. Även den som äger en fastighet där det finns ett sådant serveringsställe kan ha ansvar för att bestämmelserna om rökförbud följs.

Detta bygger på principen att ansvaret ska ligga på den som faktiskt har möjlighet att ingripa, det vill säga den som själv befinner sig eller har personal på plats. Endast ordningsvakter med särskilt förordnande eller polisen har rätt att fysiskt avlägsna någon som vägrar lämna platsen efter tillsägelse.

För att rökförbud ska gälla förutsätts att allmänheten har tillträde till platserna. I miljöer som endast är tillgängliga för en begränsad krets av personer råder inget rökförbud enligt lagen om tobak och liknande produkter. Rökförbudet gäller alltid och är inte begränsat till vissa tidpunkter. Det innebär att även om en serveringslokal, eller en lokal som vanligtvis är tillgänglig för allmänheten, hyrs ut till en sluten krets personer så gäller ändå rökförbud i lokalen.

I vissa rökfria inomhusmiljöer är det möjligt att göra avvikelser från rökförbudet, till exempel genom att inrätta separata rökrum på serveringsställen och samlingslokaler dit allmänheten har tillträde, där rökning av vattenpipa förekommer. På uteserveringar gäller dock rökförbud och där finns ingen möjlighet till avvikelse från rökförbudet. Det är alltså inte tillåtet att ha särskilda rökområden på en uteservering.

Lagen om tobak och liknande produkter är den lag som reglerar rökfria miljöer som omfattar serveringsställen där rökning av vattenpipa förekommer.

Mer information om bestämmelserna och förarbeten hittar du här:

1 kap. 1 och 4 § lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter

6 kap. 1–2, 5–6 och 8–9 §§ lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter

Prop. 2003/04:65 s. 28

Prop. 2017/18:156 sid. 93, 97–101, 103, 202, 213 f och 404

Rökförbudet i lagen om tobak och liknande produkter omfattar all form av rökning av vattenpipa oavsett om den innehåller tobak, örtprodukter och nikotin eller inte.

Rökförbudet gäller på restauranger, kaféer och andra serveringsställen – både inomhus och på uteserveringar. Det omfattar alla platser där mat eller dryck serveras för förtäring på plats. Förbudet gäller även i andra lokaler som är öppna för allmänheten.

Kommunen kan enligt lagen om tobak och liknande produkter förbjuda rökning på serveringsställen inomhus till exempel för utövande av mötesfrihet, samt andra lokaler dit allmänheten har tillträde. Utöver reglerna i lagen om tobak och liknande produkter kan rökförbud även tillämpas med stöd av miljöbalkens allmänna hänsynsregler. Miljöbalken har ett vidare tillämpningsområde och gäller alla utrymmen, till och med det egna hemmet. Miljöbalken och lagen om tobak och liknande produkter gäller parallellt och kompletterar varandra. Detta har bekräftats av Mark- och miljööverdomstolen ( MÖD 2019:31), som slog fast att kommunen kan använda miljöbalken för att ingripa mot tobaksrökning även i situationer där lagen om tobak och liknande produkter är tillämplig.

Rökförbudet enligt lagen om tobak och liknande produkter gäller inte i lokaler som enbart är tillgängliga för en sluten krets av personer exempelvis de anställda på en arbetsplats, medlemmarna i en förening eller särskilt inbjudna.

Viss vägledning kan hämtas från förarbeten till alkohollagen där det framgår att slutet sällskap kan vara till exempel föreningar och att det krävs att medlemskretsen är känd före det aktuella arrangemanget. En tillställning som är en allmän sammankomst eller offentlig tillställning enligt ordningslagens bestämmelser kan inte vara ett slutet sällskap.

Det finns exempel från domstolspraxis inom alkoholområdet där man bedömt att det inte rört sig om ett slutet sällskap utan om allmänheten när det inte bedrevs någon egentlig föreningsverksamhet i en lokal. I det fallet spelade man biljard, lyssnade på musik och såg på fotboll. Alkoholserveringen framstod som det centrala och därför bedömdes det som att det inte var ett slutet sällskap. I en annan dom bedömdes ett sällskap, som förvisso var medlemmar i en förening, inte kunna anses vara ett slutet sällskap. Gästerna blev medlemmar vid bokningen och hade inget annat gemensamt intresse eller samband än att de varit matgäster hos bolaget vars verksamhet delvis bestod av servering av mat och alkoholdryck i bolagsföreträdarnas hem.

Tobak för vattenpipa är en tobaksvara som kan förbrukas genom en vattenpipa och anses vara en tobaksvara för rökning. Om en produkt kan användas både genom vattenpipa och som rulltobak, klassificeras den som rulltobak.

Tobak för vattenpipa saluförs under olika namn, exempelvis vattenpipstobak, hookah och shisha.

Förutom traditionell tobak för vattenpipa finns det även andra produkter som används i vattenpipa men som inte innehåller tobak. Exempel på sådana produkter:

• Rökmassa utan tobak: Dessa produkter kan bestå av mineralmassa (så kallade rökstenar), fibrer från sockerrör, melass och smakämnen. De kan vara smaksatta och ibland innehålla nikotin.
• Rökstenar: När rökstenar används i vattenpipa hettas de upp med glödande kol, vilket ger upphov till en ånga som liknar rök. Eftersom det inte sker någon förbränning av organiskt material är det egentligen inte fråga om rök i traditionell mening, även om det ser ut så.
• Nikotinkräm och andra nikotinprodukter: Det finns även nikotinkräm och andra produkter avsedda för vattenpipa som innehåller nikotin men inte tobak.
• Örtprodukt för rökning: En produkt som är baserad på växter, örter eller frukter som inte innehåller tobak och som kan förbrukas via förbränning.
• Tobaksfri nikotinprodukt:En produkt utan tobak som innehåller nikotin för konsumtion.

Om vattenpipstobak till röksessioner sälj på ett serveringsställe eller annan lokal dit allmänheten har tillträde, ska förpackningen till vattenpipstobaken dels vara märkt med en allmän varning och informationstext samt kombinerade hälsovarningar som innehåller rökavvänjningsinformation på svenska, dels ha en spårbarhet- och säkerhetsmärkning.

Om en styck- eller ytterförpackning till vattenpipstobak saknar hälsovarning, eller om hälsovarningarna inte utformats enligt föreskrifterna, får produkten inte tillhandahållas konsumenter. Detsamma gäller om förpackningen saknar spårbarhets- eller säkerhetsmärkning.

Folkhälsomyndigheten bedömer att om röksessioner säljs på ett serveringsställe, ska vattenpipstobaken, örtprodukten för rökning eller den tobaksfria nikotinprodukten vara märkt enligt avsnittet Märkning. Vi anser att det är möjligt att sälja dessa produkter som en del ur en styckförpackning till en röksession på serveringsstället, förutsatt att styckförpackningen med hälsovarning visas för kunden vid försäljningstillfället. När det gäller märkning avseende vattenpipstobak som ska ha spårbarhets- och säkerhetsmärkning, räcker det att märkningen kan visas upp på förfrågan från tillsynsmyndighet till exempel kommun eller Folkhälsomyndigheten. Vidare räcker det att spårbarhet- och säkerhetsmärkningen visas upp på förfrågan från konsument.

Rökrum på serveringsställen måste uppfylla vissa krav. I förarbetena till tobakslagen sägs att rökrummen inte bör utgöra hela avdelningar på serveringsstället. Avsikten är att rökrummen endast ska användas vid rökning. Rökrummens yta bör därtill inte överstiga 25 procent av den del av serveringsställets yta till vilken gästerna har tillträde. Rökrummen bör inte heller vara alltför små. Rökrum ska vara belägna så att besökare inte måste passera genom dessa.

Rökfria miljöer med stöd i lagen

Arbetstagare ska endast tillfälligtvis behöva vistas i rökrummen när rökning pågår. Arbetsgivaren ansvarar för att en arbetstagare inte mot sin vilja utsätts för tobaksrök eller utsläpp från produkter i den arbetslokal eller det liknande utrymme där arbetstagaren är verksam.

Servering eller annan liknande verksamhet får inte bedrivas i rökrum när rökning pågår. Mat eller dryck får inte föras med in i rökrum.

Ingen annan verksamhet än rökning får ske i ett rökrum. Exempel på annan liknande verksamhet är spelverksamhet och underhållning som kan bestå av musik eller TV.

Att personer använder sina mobiltelefoner i rökrummet, till exempel för att läsa nyheter, skicka meddelanden eller titta på något enskilt, bör enligt Folkhälsomyndigheten normalt inte betraktas som underhållning i lagens mening. Det är skillnad på individuell användning av mobiltelefon och organiserad underhållning som riktar sig till flera personer samtidigt.

Om mobiltelefonen däremot används för att spela upp musik eller film för andra i rummet, eller om det sker någon form av gemensam underhållning, kan det dock anses strida mot reglerna. Kommunen behöver göra en bedömning i det enskilda fallet.

Rökrum ska vara utformade och ventilerade så att rök inte sprids till övriga delar av serveringsstället.

Mer information om bestämmelserna, förarbeten och praxis hittar du här:

Art 2 punkt 13 tobaksproduktdirektivet

6 kap. 1–2, 5–6 och 9 § lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter

3 kap. 1, 3 och 7 § lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter

3 kap. 1 § förordningen (2019:223) om tobak och liknande produkter

5 kap 1 § förordningen (2019:223) om tobak och liknande produkter

7 – 8 §§ lagen (2022:1257) om tobaksfria nikotinprodukter

2 kap. miljöbalken (1998:808)

2 kap. 2 – 3, 13 § Konsoliderad version av HSLF-FS 2016:46 Folkhälsomyndighetens föreskrifter om utformning av hälsovarningar och hälsovarningars placering på förpackning av tobaksvaror

HSLF-FS 2019:4 Folkhälsomyndighetens föreskrifter om säkerhetsmärkning på styckförpackningar med tobaksvaror

Prop. 1992/93:185 s. 43 f och s. 55.

Prop. 2000/01:97 s. 42

Prop. 2003/04:65 s. 16 f, 22–24, 29 f

Prop. 2017/18:156 s. 1, 97–101, 103, 204,

MÖD 2019:31

Kammarrätten i Stockholm, mål nr 6457–05

Kammarrätten i Stockholm mål nr 6321–2021

Det kan vara bra för kommunen att känna till skattesatserna för vattenpipstobak och tobaksfria nikotinprodukter. På så sätt kan kommunen bedöma om priserna täcker gällande skatt och därmed ge en indikation på regelefterlevnaden.

Om kommunen vid en tillsyn upptäcker brister, som till exempel att försäljningspriset är så lågt att det inte täcker skatten, kan kommunen använda detta för att återkalla ett tillstånd eller påföra en sanktion. Kommunen kan informera Skatteverket eller Polismyndigheten om detta för eventuell vidare utredning. Genom kunskapen kan kommunen bidra till myndighetssamverkan i det brottsförebyggande arbetet.

I skattehänseende klassas vattenpipstobak som ”övrig tobak”. Från och med den 1 januari 2025 uppgår skatten till 2 506 kronor per kilo för färdigblandad vattenpipstobak. Skatten beräknas på varans totala vikt när skattskyldigheten inträder. Om försäljningspriset, omräknat per kilo, understiger 2 506 kronor täcks skatten inte, vilket kan indikera illegal verksamhet.

För tobaksfria nikotinprodukter gäller från och med den 1 januari 2025 en nikotinskatt på 207 kronor per kilo.

Genom tillsyn ska kommunen bedöma om den ansvariga sköter sina skyldigheter enligt regelverket Om det inte finns några anmärkningar kan ärendet avslutas utan vidare åtgärder. Det gäller också om tillsynen endast mynnar ut i förbättringsförslag.

Kommunen behöver inte påföra en sanktion. Om den ansvariga rättar till bristen efter att kommunen påtalat den kan det räcka med en frivillig rättelse. Vid frivillig rättelse är det lämpligt att kommunen dokumenterar detta för framtida tillsyn.

Om kommunen upptäcker brister vid sin tillsyn kan kommunen agera genom olika administrativa sanktioner.

Kommunen kan ge förelägganden och förbud om

• bristerna inte rättas till genom frivillig rättelse
• det är uppenbart att de inte kommer att rättas till
• det är brådskande

Administrativa sanktioner är en viktig del av en effektiv tillsyn, när de behövs. Det är alltså ett påtryckningsmedel som kommunen bör använda när det finns anledning till det. Nedan ger vi några tips om förelägganden och förbud.

Förelägganden och förbud får kombineras med vite, och de kan användas i samband med både fysisk tillsyn och skrivbordstillsyn. Föreläggandet eller förbudet ska i allmänhet riktas mot huvudmannen för verksamheten, det vill säga den som har möjlighet att vidta åtgärder. Ett vite får inte föreläggas, om adressaten kan antas sakna faktisk eller rättslig möjlighet att följa föreläggandet.

Om man vill att en företeelse ska upphöra är det lämpligast med ett förbud. Exempel: NN förbjuder XX att tillåta rökning i serveringslokalen Y.

Ett föreläggande är lämpligare om man i stället behöver kräva en aktiv, praktisk och konkret åtgärd av mottagaren.

Exempel: NN förelägger XX att avlägsna alla askkoppar i serveringslokalen. [Inom viss tid, eventuellt vite]

Det är viktigt att kommunen tydligt uttrycker vilka åtgärder den ansvariga ska vidta, och hur snart det ska ske. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen (HFD 2017 ref. 21, mål 4268–15) ska ett föreläggande eller förbud gälla en klart definierad prestation eller underlåtenhet. Kommunen kan alltså inte begära att den ansvariga exempelvis ska ”se till att ingen rökning får förekomma” utan måste enligt bland annat Kammarrätten i Göteborg (mål 6154–17 m.fl.) vara mer precis än så när den ställer krav genom förelägganden och förbud.

Kommunens befogenheter finns i lagen om tobak och liknande produkter samt lagen om tobaksfria nikotinprodukter. Innehållet i och formen för kommunens beslut regleras i bland annat viteslagen, delgivningslagen, förvaltningslagen och miljöbalken. Det innebär bland annat att beslutet normalt måste motiveras och innehålla information om hur det kan överklagas samt vara proportionerligt.

Ett vitesföreläggande ska vara riktat till en eller flera namngivna fysiska eller juridiska personer (adressater). Om föreläggandet innebär en skyldighet för adressaten att vidta en viss åtgärd, ska det framgå vid vilken tidpunkt eller inom vilken tidsfrist åtgärden ska vidtas. Vite får inte föreläggas, om adressaten kan antas sakna faktisk eller rättslig möjlighet att följa föreläggandet. När vite har förelagts, får nytt vite mot adressaten i samma sak inte föreläggas förrän det tidigare föreläggandet har vunnit laga kraft. Ett vitesföreläggande ska delges adressaten.

Om ändamålet med vitet har förlorat sin betydelse, ska vitet inte dömas ut. Om det finns särskilda skäl till det, får vitet jämkas.

Kommunen kan meddela tillståndshavaren en varning, om det kan anses vara en tillräckligt ingripande åtgärd.

En varning får också meddelas tillståndshavare vid allvarliga eller upprepade överträdelser av det som gäller enligt lag eller anslutande föreskrifter.

Vid allvarliga eller upprepade överträdelser vid försäljning av tobaksfria nikotinprodukter samt elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare får kommunen förbjuda den som bedriver detaljhandel med dessa produkter att fortsätta försäljningen, eller meddela en varning om förbud anses vara en alltför ingripande åtgärd.

I förarbetena uttalas att det ska vara fråga om brister eller förhållanden som motiverar ett särskilt påtryckningsmedel för att det ska vara aktuellt med en varning.

Tillstånd att sälja tobaksvaror kan återkallas av kommunen om

1. tillståndet inte längre utnyttjas
2. tillståndshavaren inte uppfyller de krav som gällde för tillståndets meddelande,
3. det med tillståndshavarens vetskap har förekommit brottslig verksamhet på det fysiska försäljningsstället, eller i anslutning till detta, eller annars inom den tillståndspliktiga verksamheten utan att tillståndshavaren har ingripit
4. tillståndshavaren har tilldelats en varning utan att de förhållanden som föranlett varningen har rättats till.

Av förarbetena till lagen om tobak och liknande produkter framgår att återkallelse med stöd av punkt 4 ovan aktualiseras i situationer där kommunen tidigare meddelat tillståndshavaren en eller flera varningar utan att hen åtgärdat bristerna.

Om kommunen har fattat ett beslut ska en kopia av beslutet skickas till Folkhälsomyndigheten, Polismyndigheten och den berörda länsstyrelsen. Det gäller även andra beslut än beslut om förbud och föreläggande.

Beslut till Folkhälsomyndigheten skickas till:

info@folkhalsomyndigheten.se

Rubricera gärna ärendet ”Beslut enligt lagen om tobak och liknande produkter” alternativt ”Beslut enligt lagen om tobaksfria nikotinprodukter”. Hos Folkhälsomyndigheten används besluten i första hand för att följa upp kommunernas åtgärder.

Mer information om bestämmelserna och förarbeten hittar du här:

5 kap. 1–2 §§ lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter

7 kap. 9–11, 17–18 och 19 d § lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter

28–29 och 31 § lagen (2022:1257) om tobaksfria nikotinprodukter

2 och 9 § lagen (1985:206) om viten

Delgivningslagen (SFS 2010:1932)

Förvaltningslagen (SFS 2017:900)

Prop. 2017/18:156 s. 212 f

Kommunala myndigheter som hanterar tillstånd för försäljning av tobak har information som är av intresse för andra myndigheters möjligheter att förebygga och bekämpa brott. Det finns en stor mängd uppgifter av intresse för de brottsbekämpande myndigheterna i kommunernas tillstånds- och tillsynsverksamhet enligt lagen om tobak och liknande produkter.

Den 1 april 2025 trädde en ny lag ikraft som ger ökade möjligheter och skyldigheter för kommuner och regioner samt ett antal statliga myndigheter att lämna uppgifter till Polisen och övriga brottsbekämpande myndigheter.

Uppgiftsskyldigheten innefattar bland annat att uppgifter som behövs i den brottsbekämpande verksamheten ska lämnas både på eget initiativ och efter begäran. Det finns även ett krav på att lämna ut kontaktuppgifter på begäran.

För mer information hänvisar vi till SKR.se

Mer information om bestämmelserna och förarbeten hittar du här:

30 kap. 20 § offentlighets och sekretesslagen (2009:400)

4 och 6 § lagen (2025:170) om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna

Prop. 2024/25:65 s. 101 ff.