Under senare år har antalet anmälda fall av klamydia ökat i de flesta landstingsområden. Under 2002 var det bara i Halland, Blekinge, Västernorrland och Värmland som antalet nyanmälningar reducerades eller förblev oförändrat jämfört med föregående år. Även på Gotland bestod i stort sett status quo men å andra sidan har Gotland, förmodligen beroende på speciella förhållanden med extremt stort inslag av turister i populationen, landets högsta antal klamydiafall/ 100000 innevånare.

I Värmland har vi nu noterat att antalet nyanmälda klamydiafall även under 2003 ligger kvar på i stort sett samma nivå som under de 2 senaste åren ( 719, 702 respektive 711 laboratorieanmälda fall). Det är naturligtvis svårt att vara säker på varför smittspridningen bromsats upp, men vi hoppas och tror att vårt smittspårarsystem har med utvecklingen att göra.

År 2001 infördes i projektform en arbetsmodell som innebar att speciella smittspårare övertog läkarnas arbete med kontaktspårningen efter det att ett fall med Klamydia konstaterats ute på distrikten. De här, för ändamålet speciellt utbildade, smittspårarna arbetar bara med Klamydia. Övriga könssjukdomar smittspåras av läkare. Naturligtvis behåller den aktuelle läkaren det fulla medicinska ansvaret även för kontaktspårningen vid Klamydia trots att arbetsuppgiften delegerats.
I regel är smittspårarna barnmorskor, som vanligen arbetar på den aktuella vårdcentralens mödravårdscentral. Det förekommer även att sjuksköterskor och kuratorer är smittspårare. Smittskydd Värmland träffar samtliga smittspårare 1- 2 gånger per år i samband med vidareutbildning.

Orsaken till att man valde den här arbetsmodellen var i första hand:

1. Brist på fast anställda läkare i distriktsvården, vilket medför stor arbetsbelastning. Till detta kommer ett ökat inslag av så kallade hyrläkare , som i sämsta fall bara arbetar en eller ett par dagar på vårdcentralen.

2. Få fall med kontaktspårning för den enskilde läkaren. Det visar sig att varje distriktsläkare under ett år kanske bara handlägger ett par Klamydiafall per år. En person som oftare har kontaktspårning som uppgift borde få större vana och erfarenhet.

Efter projektåret var erfarenheterna så goda att verksamheten permanentades. Det bör också tilläggas att Värmland under det första halvåret 2003 hade landets näst högsta frekvens av aborter. Detta innebär en betydande ökning jämfört med tidigare år. I äldre statistik kan vi se att antalet aborter och antalet konstaterade könssjukdomar oftast följs åt. Också i detta avseende har vi alltså sett ett trendbrott.

/Olle Wik, Smittskyddsläkare i Värmland