Övervakningen av hepatit C utgör ett statistiskt problem. Ett antikroppstest för denna sjukdom kom först 1990 - innan dess hade fallen vanligen klassificerats som "hepatit nonA-nonB". Under de första åren av 90-talet testades ett stort antal patienter med en tidigare känd hepatit nonA-nonB och befanns ha hepatit C. Det som ser ut som en epidemi av hepatit C med början 1990 (Fig. 1) speglar alltså en prevalens och inte en incidens.

Figur 1. Årligen anmälda fall av hepatit C i Sverige 1990-2003

Inverkan från testning av tidigare kända fall bör rimligen ha avtagit kring mitten av 90-talet, men fortfarande är det mycket svårt att särskilja de akuta hepatiterna bland de rapporterade fallen. Merparten har säkert haft sin infektion länge när de upptäcks.

Ett annat problem är den stora mängden dubbelrapporteringar: eftersom hepatit C är en kronisk infektion kan en patient komma att testas många gånger, och ofta utförs en ny test utan kännedom om tidigare tester. Det är ett betydande arbete att rensa bort dessa dubbelanmälningar, speciellt som tidigare positiva tester kan vara över 10 år gamla. Efter sådan "rensning" av anmälningar blir totalsiffran för 2003 1917 nya fall.

Smittvägar

Smittvägarna är i stort oförändrade över tiden, se Fig. 2, där fördelningen på smittvägar för fall anmälda 1990-99 jämförs med fall anmälda 2000-2003. Största skillnaden är att andelen fall med okänd smittväg har minskat.

Figur 2. Fördelning på smittvägar för alla fall anmälda 1990-99 (vänstra cirkeln) och 2000-03 (högra cirkeln).

Intravenöst missbruk står hela tiden för två tredjedelar av fallen. Eftersom totalantalet fall minskat årligen innebär detta att antalet intravenösa missbrukare också minskar: under 2003 anmäldes 1192 fall jämfört med i genomsnitt 1800 per år under 1990-talet.
Man ser också att andelen smittade via blodtransfusion ökat något. Detta kan hänga samman med nya regler för ersättning till hepatit-C-patienter som smittats via blodtransfusion, vilket möjligen ökar motivationen att diagnosticera och anmäla dessa fall.

Kön

Av de 1917 fallen under 2003 var 1292 män och 625 kvinnor. Detta förhållande med dubbelt så många män som kvinnor har varit nästan oförändrat sedan 1990. För de intravenösa missbrukarna är förhållandet 3:1, medan det bland de transfusionssmittade finns precis lika många män som kvinnor. Bland de sexuellt smittade är förhållandet 1:2.

Åldersfördelning

De intressanta förändringarna över tid gäller åldersfördelningen. Figur 3 visar åldersfördelningen bland fallen 1991, 1997 och 2003. För att grafen skall bli tydlig har här endast vart sjätte år tagits med, men förändringen är helt kontinuerlig över alla de tretton åren.

Figur 3. Åldersfördelning bland fall av hepatit C anmälda i Sverige 1991, 1997 och 2003. (5-årsgrupper på x-axeln, totalt antal fall på y-axeln)

Det finns två saker som framgår här:

  1. Den höga toppen låg 1991 för åldrarna mellan 25 och 39. Sex år senare hade denna kohort blivit sex år äldre, och toppen ligger nu mellan 30 och 44. Ytterligare sex år senare syns toppen fortfarande för åldersintervallet 40 till 49 år. Med all sannolikhet finns i denna kohort många fall som smittats för länge sedan, och som nu fortlöpande diagnosticeras med hepatit C.
  2. Det verkligt oroande är den växande toppen bland de unga, som syns tydligt i kurvan för 2003 i Figur 3. Här finns en stor grupp tämligen nydebuterade intravenösa missbrukare. Av nyanmälda fall 2003 i åldersgruppen 15-24 år utgör de hela 84%. Eftersom flera studier har visat att sprutnarkomaner smittas mycket snabbt med hepatit C efter debut, och eftersom testfrekvensen i gruppen är hög, så finns här en metod att indirekt mäta nyrekryteringen till intravenöst missbruk - åtminstone kan man här få en nedre skattning.

/Johan Giesecke