Anna Jansson har nyligen försvarat sin magisteruppsats i folkhälsovetenskap – ”Sensitivity and timeliness of case reporting in the Swedish statutory surveillance of communicable diseases 1998-2002”.

Uppsatsen bygger på en mycket detaljerad kvalitetsgranskning av det svenska övervakningssystemet för anmälningspliktiga sjukdomar. Studien är koncentrerad till fyra representativa sjukdomar; salmonella, penicillinresistenta pneumokocker (PRP), invasiv meningokockinfektion och tularemi (harpest) under åren 1998-2002.

För dessa fyra diagnoser har hon studerat hur stor andel av de sjukdomar som diagnostiseras, som verkligen anmäls. Detta har möjliggjorts av den ”dubbla rapporteringsplikten” från såväl behandlande läkare som laboratorier. Bäst hamnade salmonella, där 99,9 % av de fall som diagnostiseras blir rapporterade, antingen av behandlande läkare, eller laboratoriet eller båda. Sämst hamnade PRP på 93,4 %. Tagna var för sig var rapporteringen betydligt sämre, och man kan konstatera att den dubbla rapporteringsplikten ger ett avsevärt mervärde när det gäller övervakningssystemets förmåga att fånga upp fallen.

I sin uppsats tittar Anna Jansson även på hur snabbt rapporteringen sker. Enligt Smittskyddsförordningen skall anmälan ske inom 24 timmar efter diagnosen – i praktiken sker detta ytterligt sällan - och det finns ytterligare ”flaskhalsar” senare i systemet. Invasiv meningokockinfektion och salmonella blev rapporterade snabbast, med en medianfördröjning på sju dagar från provtagning till dess att anmälan nått SMI. Avsevärt mycket längre tider var dock inte ovanliga. Långsammast skedde rapporteringen för tularemi (median 11 dagar). Med det nya inrapporteringssystemet (SmiNet2), som kommer att stå färdigt lagom till nya smittskyddslagens ikraftträdande den 1 juli, kan rapporteringen antas gå betydligt snabbare.

Hela uppsatsen kan laddas ner från SMI:s hemsida, och kan med fördel användas i det lokala kvalitetsarbetet på smittskyddsenheterna ute i landet.

/Karl Ekdahl