Ett utbrott av den i Europa mycket ovanliga könssjukdomen lymfogranuloma venereum (LGV) har rapporterats genom det europeiska övervakningsnätverket för sexuellt överförbara infektioner ( ESSTI ), som Smittskyddsinstitutet medverkar i. LGV förekommer endemiskt i delar av Afrika, Asien, Sydamerika och Karibien men har i vår del av världen betraktats som en utdöd sjukdom, som inte orsakat någon endemisk smittspridning i Västeuropa på flera decennier.

Det nu pågående utbrottet är koncentrerat till sexuella nätverk bland män som har sex med män i storstäder i Nederländerna, Belgien och Frankrike. De första fallen diagnostiserades 2003 i Rotterdam i Nederländerna, och under 2004 har fall även rapporterats från Amsterdam, Antwerpen, Paris och Bordeaux. Sammanlagt har ca 130 säkra eller misstänkta fall av LGV hos män som smittas genom sex med andra män rapporterats från dessa städer (t.o.m. maj 2004).En första rapport om det holländska utbrottet har publicerats i Eurosurveillance weekly .

LGV smittar genom sexuella kontakter och orsakas av särskilda genotyper av Chlamydia trachomatis, d.v.s. samma bakterie som orsakar klamydiainfektion. Det är genotyperna L1, L2 och L3 som ger upphov till LGV. Diagnos ställs kliniskt och påvisas genom positivt prov för Chlamydia trachomatis, samt med genotypning som dock inte görs rutinmässigt och f.n. endast utförs vid ett par laboratorier i Sverige.

Utbrottet bland män som har sex med män i europeiska storstäder är orsakat av genotyp L2. Majoriteten av fallen i detta utbrott är också HIV-infekterade. Den ulcerösa karakatären av LGV gynnar smittspridning av HIV och andra STI samt även blodburna sjukdomar, t.ex. hepatit C som också överförts i en del av fallen i det aktuella utbrottet. Vanligen visar sig LGV initialt genom sår på genitalier, i svalg eller ändtarmen och i ett senare skede genom svullna lymfkörtlar i ljumskarna eller genom anorektala syndrom med blödningar och gastrointestinala symptom eller allmän sjukdomskänsla, feber och ledvärk. Flertalet av fallen i det pågående utbrottet har haft anorektala symptom/proktit, men asymptomatiska fall har också påträffats.

Ett misstänkt kliniskt LGV-fall hos en homosexuell man i Stockholm under första halvåret 2004 var positivt i ordinarie klamydiatest och har senare verifierats som en genotyp L2 genom gensekvensering vid SMI:s STI-sektion i Uppsala. Inga andra svenska LGV-fall har dock kunnat konstateras genom partnerspårning som utförts i anslutning till detta fall.

Med anledning av det pågående europeiska utbrottet intensifierar Smittskyddsinstitutet sin epidemiologiska övervakning. Misstänkta fall av LGV som är positiva för Chlamydia trachomatis skall anmälas enligt smittskyddslagen som klamydiainfektion, med tilläggsuppgift om klinisk misstanke om LGV. Sådana fall bör remitteras till specialist på Hud- och venklinik för behandling och fortsatt uppföljning samt partnerspårning. Vid misstanke om LGV uppmanas diagnostiserande läkare att kontakta chefmikrobiolog Björn Herrmann vid Smittskyddsinstitutets STI-sektion i Uppsala för genotypning, tel. 018-611 3952 eller e-post

/Torsten Berglund, Björn Herrmann