Tularemi (harpest) är en bakterieorsakad zoonos som kan smitta människor på flera sätt, till exempel genom direktkontakt med smittat djur, via inhalation av damm förorenat med sjuka djurs avföring eller urin eller via vektorer såsom myggor eller fästingar. Den vanligaste smittvägen i Sverige tros vara via myggbett, men enstaka fall finns rapporterade efter fästingbett.

Nyligen rapporterades två fall av fästingöverförd ulceroglandulär tularemi. Båda patienterna smittades i mitten av maj, vilket är relativt tidigt under säsongen. Den ene hade blivit fästingbiten under vistelse i Strömstad. På platsen för bettstället utvecklades ett rejält sår, med eschar och vallartad kant. Patienten fick senare regional lymfadenopati. Initialt var patienten högfebril, detta ersattes snart av subfebrilitet och uttalad trötthet.

Den andre patienten noterade ett fästingbett under vistelse på en ö i Mälaren nära centrala Stockholm och hade ett liknande sjukdomsförlopp. Diagnosen dröjde i båda fallen en månad, och fastställdes genom serologi.

Såväl Västra Götaland som Stockholms län hör till de ”ny-endemiska” län som de senaste åren rapporterat tularemi-fall. Tidigare har sjukdomen varit koncentrerad till norra och mellersta Sverige, men det endemiska området har alltså utvidgats söderut.

Tularemi bör finnas med i det differentialdiagnostiska övervägandet av infektionssymtom efter fästingbett, även i geografiska områden som tidigare inte betraktats som tularemi-endemiska.

/Jenny Nilsson och Malin Arneborn