Många som arbetar med infektionsepidemiologi är bekant med fall-kontrolldesign av studier för att studera risk för sjukdom efter en viss exponering. Selektionsfel som leder till felaktig skattning av den verkliga effekten av en exponering kan uppstå på olika sätt, till exempel om man missar att inkludera alla som insjuknat bland fallen eller om kontrollerna inte kan anses vara ett slumpmässigt urval i befolkningen. Bortfall i en studie kan om man har otur också medföra selektionsfel och en felaktig uppskattning av effekten av en exponering.

Hur bortfallet ska redovisas är en fråga som är värd en diskussion och det finns flera bra artiklar som kan vara till hjälp [1, 2]. Många gånger kan orsakerna till bortfall vara olika för fallen och kontrollerna. De som drabbas av sjukdom är många gånger mer motiverade att delta än friska kontroller och bortfallet bland fallen kan då bero på att man är för sjuk för att delta, något som sällan drabbar kontrollerna. Kontrollerna väljer i större utsträckning att avstå medverkan av andra skäl än p.g.a. sitt hälsotillstånd.

När man redovisar bortfallet bland kontrollerna är det önskvärt att läsaren informeras om hur urvalet gått till och det totala antalet kontroller som valts ut – oavsett om adress sedan saknas eller telefonnummer är hemligt osv. Det betyder att man inte kan räkna bort personer som avlidit eller är för sjuka för att delta, eller personer som inte går att nå då adress eller telefonnummer saknas när man redovisar deltagarfrekvens. Att beräkna bortfall som de man kan nå med en förfrågan om deltagande och som sedan tackar nej till att delta är således inte riktigt.

Läs gärna vidare i de refererade artiklarna om bortfall och korrekt redovisning av deltagarfrekvens.

/Anders Ternhag

Referenser:
Feychting M, Ahlbom A, Björk J, Strömberg U. Oroande tendens till ökande bortfall i epidemiologiska fall-kontrollstudier. Läkartidningen nr 44 2004.

Olsson SH, Voigt LF, Begg CB, Weiss NS. Reporting participation in case-control studies. Epidemiology 2002;13:123-6.