Flertalet nya infektionssjukdomar - som HIV och SARS - har korsat artbarriärer för att sedan ge upphov till epidemier. För att en epidemi ska starta krävs dock inte bara att artbarriären korsas, mikroorganismen måste också kunna spridas direkt mellan personer (Fågelinfluensa, Influensa A H5N1, har tagit steget över artbarriären, men hittills inte gett upphov till någon epidemi då person-till-person smitta sannolikt aldrig förekommit).

Om en infektionssjukdom som introduceras i en befolkning kommer att ge upphov till en epidemi eller ej, brukar beskrivas av ’Basic reproductive rate’, R0. Om R0>1 innebär det att en epidemi kan uppstå då patogenen i fråga ger uppphov till i genomsnitt över ett nytt sekundärfall från en infekterad individ i en befolkning helt utan immunitet. Om R0<1 så kommer smittan vartefter avta och sjukdomen försvinna.

Flera faktorer påverkar och kan öka R0, till exempel människors riskbeteende, men även genetiska förändringar hos den infektiösa mikroorganismen såsom genom slumpvisa mutationer eller genom gradvis anpassning till den nya artmiljön.

I en läsvärd artikel i Nature från den 11 december 2003 (1) diskuteras det faktum att en patogen kanske inte behöver ha ett R0>1 för att kunna ge upphov till epidemier (åtminstone på lite sikt). Detta gäller särskilt för sjukdomar med ett R0 strax under 1. I ett sådant fall kommer mikroorganismen att kunna ge upphov till ett antal smittkedjor i befolkningen. Under den här tiden - med flera och längre smittkedjor ju närmare värdet 1 för R0 man befinner sig - finns möjligheten för patogenen att adaptera till människan och skaffa sig egenskaper tillräckliga för att en epidemi ska starta (och förskjuta R0 till >1).

Poängen med det här är att det inte enbart är de faktorer som påverkar R0 hos organismen som först klarar av att korsa artbarriären som är det viktiga. Minst lika viktigt för frågan om en epidemi kommer att uppstå eller ej, kommer de egenskaper som är med och bestämmer R0 hos mikroorganismer som hunnit föröka sig ett antal generationer att vara. Det här bestäms bland annat av mutationfrekvensen hos patogenen. Om den är hög så är risken stor för att den får egenskaper som ökar R0 och därmed risken för att en epidemi ska bryta ut. Risken att detta ska ske ökar med tiden som patogenen får på sig i den nya miljön. Ju fler personer som smittas, desto längre tid kommer mikroorganismen få på sig att skaffa egenskaper som till slut driver R0 över tröskelvärdet 1 för att en epidemi ska uppstå.

/Anders Ternhag

1. Antia R, Regoes RR, Koella JC, Bergstrom CT. The role of evolution in the emergence of infectious diseases. Nature 2003;426:658-662.