Totalt har 79 N. meningitidis (MC)-stammar från 74 patienter insänts från de kliniska mikrobiologiska laboratorierna i landet och undersökts i Örebro under 2003. Isolat från likvor och/eller blod har karakteriserats från totalt 41 patienter. Den samlade bilden av invasiv meningokocksjukdom i Sverige för år 2003 fås genom sammanslagning av aktuell rapport med de obligatoriska kliniska anmälningarna som går till Smittskyddsinstitutet (SMI). Publikation av totalbilden kommer från SMI.

Isolat av MC från likvor/blod, svalg/luftvägar inklusive konjunktiva, urogenitalt och annan lokal (punktat) fördelade på serogrupp presenteras i Tabell I. Ett isolat redovisas per patient. Tabell II visar serotypmönster för de 41 MC isolaten från likvor/blod.

Tabell I. Serogruppmönster hos N. meningitidis stammar från 74 patienter som skickats till laboratoriet för karaktärisering under 2003. En stam per patient redovisas.
xBåda från stor led. xx ett isolat från rektum.
* Två isolat kom från bronkealsekret (ett rupp B och ett ej grupperbart) och sex från sputum (två B, två ej grupperbara, ett Y och ett 29E ). Pneumoni etiologi? Ett isolat av MC kom från konjunktivalt prov (grupp C).
Tabell II. Serotypmönster för samtliga N. meningitidis isolat från likvor/blod som inskickats till laboratoriet under 2003 från 41 patienter

Tabell III a och b visar genosubtypningmönstret för de 41 likvor/blodisolaten. Serotypning utförs med helcells ELISA och subtypning genetiskt, s.k. genosubtypning, med sekvensering av porA genens tre mest variabla regioner (VR1, VR2 och VR3). PCR diagnostik på likvor har genomförts med ett optimerat protokoll för att påvisa generellt och specifikt bakteriellt DNA (genen för 16S rRNA) [2]. MC-stammar isolerade från likvor/blod (antal patienter = antal stammar).

Tabell III a. Genosubtypmönster för samtliga N. meningitidis grupp B isolat från likvor/blod (n=27) uppdelat på de tre variabla regionerna VR1, VR2 och VR3 hos PorA genen. En av de 27 isolaten var ej genosubtypbar (4%), d.v.s. saknade genen för detta porin.
* = en variant
** = två varianter
Tabell III b. Genosubtypmönster för samtliga N. meningitidis isolat, utom grupp B från likvor/blod (n=14), d.v.s. 11 grupp C, 2 grupp Y och 1 grupp W-135.
* = en variant
** = två varianter

Serogrupp B

Serotyp: Av MC likvor/blod-stammar serogrupp B (n = 27, 18 sulfaresistenta, d.v.s MIC > 10mg/L) hade 5 st serotyp 4 (alla sulfaresistenta) och 11 st (41 %) var ej serotypbara (5 sulfaresistenta). Genosubtyp: presenteras i tabell III a. Flest isolat hade P1.7-2;4;37 (3 isolat) och P1.7;16;35 (3 isolat).
Serogrupp C.

Av de 11 MC likvor/blod-stammarna med serogrupp C var 2 ej serotypbara (båda sulfaresistenta). Genosubtyp framgår av tabell III b.

Antibiotikakänslighet

Alla MC-stammar testas med Etest på ”choklad” Müller Hinton II agar medium (5% hästserum) avseende MIC för pcG, pcV, cefotaxim, kloramfenikol, ciprofloxacin och rifampicin. Dessutom testas sulfakänslighet, vilket är en bra epidemiologisk markör som kompletterar den övriga karakteriseringen, se ovan.

Av likvor/blod-stammarna hade 4/41 = 10 % (att jämföra med 5% 1994, 7 % 1995, 5% 1996, 11% 1997 och 1998, 4 % 1999, 7 % år 2000, 5% 2001 och 14% år 2002) nedsatt känslighet för pcG (MIC >0,10 mg/L). Internationellt räknar man nu med MIC < 0,064 som S (känslig). Isolat med högre MIC värden har nämligen visat sig ha genetiska förändringar i pc-bindande proteiner (resultat från Spanien). Med denna definition var 8/41 dvs 20% ej fullt känsliga för PcG år 2003. Motsvarande siffra för 1999 var 9%, 2000 16%, 2001 14% och år 2002 11%. Det finns all anledning att följa utvecklingen.

PcV-känsligheten följer pcG men har 5-10 ggr högre MIC. Sju stammar hade MIC ≥0,50 mg/L. Alla stammar hade cefotaxim-MIC £0,008 och ciprofloxacin-MIC £0,008. Kloramfenikol-MIC varierade mellan 0,38 och 3. Någon rifampicin-resistens sågs ej och högsta MIC var 0,19 mg/L. Inga b-laktamas producerande MC har, såvitt vi vet, isolerats fram till nu i Sverige, men väl i Spanien [1]. Brytpunkter för MC inom SIR-systemet, fastlagda av RAF-gruppen, är oförändrade d.v.s. för pcG 0,25/2, pcV 1/2, cefotaxim 0.06/2, ciprofloxacin 0,03/0,5, kloramfenikol 2/16 och rifampicin 1/2.

MC DNA påvisat i likvor utan något isolat

Under 2003 analyserades 43 odlings-negativa likvorprov, de flesta från andra laboratorier, med PCR-teknik avseende bakteriellt DNA. MC DNA påvisades i 10 av dessa prover (pneumokock DNA i 5 stycken och annat bakteriellt DNA i 7 fall). I selekterade fall erhölls grupp och subtyp av MC på rent genetisk väg direkt från likvorprovet.

Sekvensering av bakteriellt DNA har också använts för species bestämning. För PCR krävs bara 10 µl likvor för en fullständig analys, vilket är positivt.

Sammanfattning

  • Ur referenslaboratoriets perspektiv fanns det inga klart dominerande stammar bland likvor/blod-isolaten i Sverige under 2003. Flest isolat var: MC serogrupp B, T15, genosubtyp P1.7;16;35 (n = 3) MC serogrupp C, T15, genosubtyp P1.7;16-29;35 (n = 3)
  • Jämfört med tidigare år kan det konstateras att MC serogrupp B (n = 27) ligger på en nivå under vad som setts sedan 1990. Medeltalet 1990 - 2002 är 37 likvor/blod isolat av MC serogrupp B per år (range 20-66).
  • MC serogrupp C har ett lågt antal (n = 11) jämfört med 1991-1992 och 1997. De var också förvånansvärt sällsynta 1994.
  • Det har vid laboratoriet under 2003 vid några tillfällen utförts ytterligare karakterisering av MC med restriktionsenzym-klyvning av DNA, med eller utan PFGE (3, 4), för att utröna ev. likheter/skillnader mellan stammar i samband med misstänkta utbrott.
  • Med tanke på den stora population stammar som det ej finns reagenser framtagna för serosubtypning har genosubtypning införts från och med 2002 även om denna teknik är mer arbetskrävande [5, 6].

/Per Olcén, Hans Fredlund och medarbetare, Örebro

Referenser
1. Bäckman A, Orvelid P, Vazquez J A, Sköld O, Olcén P. Complete sequence of ß-lactamase encording plasmid in Neisseria meningitidis. Antimicrobiol Agents and Chemotherapy 44:210-212, 2000.

2. Bäckman A, Lantz P-G, Rådström P, Olcén P. Evaluation of an extended diagnostic PCR assay for detection and verification of the common causes of bacterial meningitis in CSF and other biological samples. Molecular and Cellular Probes 13, 49-60, 1999.

3. Riesbeck K, Orvelid P, Fredlund H, Olcén P. Long-term persistance of a discotheque-associated invasive Neisseria meningitidis group C strain as proven by PFGE and porA gene sequencing.
J Clin Microbiol 38:1638-1640, 2000.

4. Mölling P, Unemo M, Bäckman A, Olcén P. Genosubtyping by sequencing group A, B and C meningococci; a tool for epidemiological studies of epidemics, clusters and sporadic cases.
APMIS 108: 509-516, 2000.

5. Olcén P, Fredlund H. Isolation, culture, and identification of meningococci from clinical specimens. Kapitel 2 i Methods in Molecular Medicine, vol. 67 (2001): Meningococcal Disease: Methods and Protocols. Ed.: Pollard AJ, Maiden M. Human Press Inc., Totowa, NJ.

6. Mölling P. Genetic characterisation of meningococci. Akademisk avhandling, Linköping & Örebro, 2001.

7. Mölling P, Jacobsson S, Bäckman A, Olcén P. Direct and rapid identification and genogrouping of meningococci and por A amplication by LightCycler PCR. J Clin Microbiol 40:4531-4535, 2002.

8. Clarke SC, Diggle MA, Mölling P, Unemo M, Olcén P. Analysis of PorA variable region 3 in meningococci: implications for vaccine policy? Vaccine 21:2468-2473, 2003.

9. Vazques JA et al. Interlaboratory comparison of agar dilution and Etest methods for determining the MICs of antibiotics used in management of Neisseria meningitidis infections.
Antimicrob Agents Chemother 47:3430-3434, 2003.