Detta är en sammanfattning av omständigheterna till postexpositionsprofylax mot rabies efter hundbett ådraget i Haparanda mars 2005.

Juni 2003 fördes en 1 1/2 månaders hundvalp in till Haparanda. Hunden var en kaukasisk fårhund, en mycket ovanlig hundras och enligt uppgift infördes hunden från S:t Petersburg där den möjligen har sitt ursprung. Hunden infördes av en vän till familjen och en 30-årig kvinna blev ägare till hunden. Enligt distriktsveterinär är det illegalt att ta in hundar av denna ålder, så det hela måste betraktas som en smuggelhund. Det är tydligen mycket vanligt på bägge sidor av Torneå älv med hundar importerade från Ryssland enligt ägaren av hunden.

I juli 2003 förde ägaren över hunden till finska sidan där hunden fick en rabiesspruta och två sprutor mot valpsjuka. Distriktsveterinären har sett ett skriftligt dokument om detta men det fanns inga uppgifter om blodprov för att kontrollera rabiesantikroppar. Därefter har hunden varit mest på ägarens gård i separat hundgård men även vistats inomhus hos familjen. Ägaren förnekar att hunden tagits över gränsen efter vaccineringen i Torneå - man har mest haft hunden på gården men även gått i skog och mark med den. Ägaren förnekar kontakt eller bett av andra djur eller hundar.

Den 11 mars 2005 (hunden är nu nästan 2 år) bet hunden oprovocerat ägaren i höger hand. Hon fick ett stort sår med forsande blod och svimmade nästan av men återhämtade sig. Hon uppsökte distriktsläkare på sin vårdcentral som tyckte såret såg bra ut och hon fick ingen antibiotika eller övrig behandling. Efter detta anfall verkade hunden lynnig och ägaren låste in hunden i hundgården.

I helgen blev hunden mera ilsken och ägaren blev rädd att mata den och gå in i hundgården. Hon kontaktade 21/3 polis för att avliva hunden men dessa hänvisade till distriktsveterinär. När veterinären kom till hundgården möttes han av en mycket ilsken hund med aggressivt och även självmutilerande beteende (bet sig i svansen). På grund av detta beteende kunde man inte kliniskt utesluta rabies. Distriktsveterinären kontaktade Veterinärmyndigheter och Jordbruksverket, som beslöt att obduktion av hunden för att utesluta rabies skulle utföras efter att ägaren ville att hunden skulle avlivas.

Distriktsveterinären lyckades tillsammans med sin assistent, en 23 årig kvinna, ge hunden köttbullar preparerade med droger och hunden somnade in och man avlivade enligt gängse teknik. Under denna procedur tycks assistenten ha fått en sårskada på vänster lillfinger och det är oklart om detta var från tass eller tand men en ytlig sårskada uppstod där. Hunden hade ett klart patologiskt beteende och normal inkubationstid för rabies hos hund kan vara 3 veckor till ett år men enligt uppgift kan en rabiesspruta förlänga inkubationstiden.

Efter diskussion med SMI beslöts att postexpositionsprofylax var nödvändigt att ge. Ägaren och assistenten fick på kvällen en första dos rabies-vaccin och rabies-immunoglobulin beställdes upp akut och gavs den 22/3 till assistenten med lokalinjektion vid fingret och resten i quadriceps. Under eftermiddagen gavs besked från Uppsala att preliminära prover var negativa för rabies på hunden och den planerade postexpositionsprofylaxen bröts för bägge patienterna och rabies-immunoglobulinet hann man aldrig ge till ägaren.

Sammanfattning: Det tursamma facitet av denna incident illustrerar ändå tydligt problemet vi har med de nya öppna gränserna till öst. Vi har sannolikt en omfattande smuggling av hundar från Ryssland till Norrbotten, vilket kan leda till mycket svåra ställningstaganden som ovanstående händelse tydligt visar.

/Torbjörn Sundkvist, överläkare, Infektionskliniken, Sunderby Sjukhus