I förra veckans EPI-aktuellt presenterades 2004 års hepatitsiffror där man kunde se en nedgång av antalet akuta hepatit B-infektioner, främst bland intravenösa missbrukare och det har diskuterats om vad som kan ligga bakom minskningen.

Hepatiter utgör ett stort infektionsproblem i denna grupp, man räknar med att de flesta infekteras med hepatit C inom ett år efter missbruksdebut och de flesta blir kroniska bärare av hepatit C-virus. Antalet anmälda fall av hepatit C skiljer sig inte mycket år från år. Man ser en anhopning av fall under de första åren efter att diagnos blev möjlig och man testade igenom riskgrupper, därefter en långsam minskning (se figur 1 och 2).

Figur 1. Hepatit C, iv-missbrukare, 1991-2004

Om man delar upp antalet fall på storstadsregionerna kan man se vissa regionala upp- och nedgångar i antalet men förändringarna är mindre dramatiska, inte av utbrottskaraktär (Figur 2).

Figur 2. Hepatit C, iv-missbrukare, fördelat på storstadsregionerna 1991-2004

När det gäller hepatit B ser det lite annorlunda ut. Personer som får sin hepatit B-infektion i vuxen ålder läker oftast ut sin infektion och sjukdomen visar upp ett utbrottsmönster med periodiskt återkommande toppar då tillräckligt många nya osmittade iv-missbrukare tillkommit för att en epidemisituation skall uppstå. När gruppen är ”genomsmittad” sjunker antalet fall under en tid och bara enstaka fall inträffar (se figur 3 och 4).

Figur 3. Hepatit B, akut infektion bland iv-missbrukare 1985-2004
Figur 4. Akut hepatit B bland iv-missbrukare i storstadsregioner och övr. landet 1985-2004

Det har funderats kring eventuella sprutbytesprojekts betydelse för att hindra smittspridning men det finns inga entydiga bevis för att så är fallet. Sprutbytesprojektens största betydelse är troligen att man i dessa har möjlighet till kontinuerlig kontakt med missbrukare och därigenom kan sätta in sociala stödåtgärder av olika slag och också erbjuda medicinsk hjälp och t.ex. vaccination mot hepatit B.

/Ragnhild Janzon