En 40-årig man deltog den 10 maj i en restaurangmåltid tillsammans med ytterligare några personer. Han var den ende som beställde gravad strömming, som serverades med en kall gräddfilssås. När han ätit färdigt såg han på tallriken en sytrådstunn 2 – 3 cm lång ”mask” som krullade ihop sig i såsen! Kökspersonalen informerades, miljö- och hälsoskyddsförvaltningen kontaktades och ”masken” tillvaratogs för analys på SVA.

Den 11 maj fick mannen ordentliga epigastralgier och illamående, besvären avtog inom några dagar. Den 13 maj kom besked från SVA att ”masken” var en larv tillhörande familjen Anisakidae.

Anisakis är en rundmask, som liknar människans spolmask, och som mestadels lever i marina däggdjur. Masken genomgår två larvstadier, i skaldjur och fisk, och livscykeln fullbordas när fisken äts av ett havsdäggdjur, där larven utvecklas till fullvuxen mask. Masken kan finnas i saltvattensfisk i stora delar av världen och är vanligt förekommande i Nordsjön, Atlanten och Stilla havet. Människan kan smittas genom att äta rå fisk, t.ex. gravad lax, sill, makrill eller färska sillinläggningar. Om fisken fryses i ett dygn till - 20° dör dock larverna.

Hos människan når larverna ett ändstadium och kan inte utvecklas till fullvuxna masker. Däremot kan larverna invadera slemhinnan i magsäcken och ge upphov till små ulcerationer som kan åstadkomma illamående och magsmärtor. Dessa besvär kommer ofta inom några timmar. Larven kan också påverka slemhinnan i tunntarmen och symtomen kommer då efter några dygn till en vecka.

Symtomen går ofta över spontant men vid uttalade besvär kan larverna extraheras via gastroskopi. Behandling med albendazole har beskrivits i enstaka fallrapporter.

Anisakis förekommer i saltvattensfisk i södra Östersjön men är sannolikt ovanlig i vattnen utanför Stockholms län. Humanfall med symtomgivande infektion torde vara ovanligt i Sverige.

Förebyggande åtgärder är att:

  • inte äta rå saltvattensfisk
  • rensa fisken snabbt efter fångsten (då mindre risk att ev. larver vandrat ut i köttet)
  • frysa fisken före beredning och förtäring av gravad och marinerad fisk

Normalt utgör parasiten ett problem bara i sill och makrill om de kommer i land orensade. Rensas fisken omedelbart efter fångsten får man inga larver i fiskköttet. Larverna dödas vid normal tillagning, dvs. stekning och kokning. Vill man lägga in eller marinera sill eller makrill bör fisken därför först frysas något dygn. Skulle man råka få i sig levande rundmasklarver kan man drabbas av obehagliga magsmärtor som dock är övergående. De lämnar som regel inga bestående men.

Strömming fiskas norr om Bergkvara utanför Kalmar och sill fiskas i södra Östersjön och Nordsjön. Strömming som ska gravas bör därför frysas innan beredning eller så ska den fiskas norr om Öregrund i norra Uppland, för att säkerställa att inte parasiten återfinns i den gravade anrättningen.

/Bo Svenungsson, bitr. smittskyddsläkare, Smittskyddsenheten, Stockholm
/Barbro Edlund, Miljö- och hälsoskyddsinspektör, Sollentuna
/Siv-Britt Knauth, Miljö- och hälsoskyddsinspektör, Smittskyddsenheten, Stockholm