Epidemin med den ovanliga könssjukdomen lymfogranuloma venereum (LGV), som uppmärksammades våren 2004, pågår fortfarande i Europa bland män som har sex med män (MSM). Epidemin orsakas av Chlamydia trachomatis serovar L2, d.v.s. en serovar av den bakterie som även orsakar vanlig klamydiainfektion.

Flest fall i Amsterdam och Paris

Vid en konferens i Nederländerna i april, arrangerad av ESSTI (European Surveillance of Sexually Transmitted Infections) och det nederländska smittskyddsinstitutet RIVM, rapporterades totalt 352 konfirmerade fall av LGV i Västeuropa t.o.m. slutet av mars.

Flertalet fall, 144 respektive 142, har rapporterats från Nederländerna och Frankrike, framför allt från Amsterdam och Paris. Men fall har också rapporterats från Storbritannien, Tyskland, Belgien, Spanien och Sverige, samt från USA och Kanada. Retrospektiv typning av isolat av C. trachomatis från MSM har visat att utbrottet troligtvis startade i Nederländerna eller Frankrike redan 2002.

Tre svenska fall

I Sverige har, förutom de två män som tidigare rapporterats från Stockholm 2004, ytterligare en man smittad med LGV genotyp L2 rapporterats våren 2005 från Södermanland. Han uppgav att han hade haft homosexuella kontakter både i Stockholm och i Paris. Flera av kontakterna var anonyma varför partnerspårning varit svår att utföra. De två första fallen hade inget känt samband med varandra och vid partnerspårningen hittades inga nya fall.

Risk för HIV-smitta

Utbrottet är begränsat till MSM och majoriteten av fallen har haft anorektala symptom som kan ge långvariga rektala smärtor, trängningar, utsöndringar/blödningar från rektum samt förstoppning, men klassiska symptom med stora, svullna lymfkörtlar i ljumskarna förekommer också, liksom asymptomatiska fall.

Ett särskilt observandum är att majoriteten av fallen är HIV-positiva. Eftersom LGV underlättar överföringen av HIV och andra blodburna infektioner är det viktigt med fortsatt extra uppmärksamhet inom sjukvården och utökad övervakning samt riktad information till MSM med riskbeteende.

Angelägna frågor

Vid konferensen i Nederländerna diskuterades ett antal angelägna frågor rörande diagnostik, epidemiologi och prevention. Vid analys av proverna används direktdetektion av DNA specifikt för C. trachomatis följt av analys med PCR-RFLP av genen för ett yttermembranprotein (ompA), för att identifiera de för LGV specifika genotyperna L1, L2 och L3. Denna metod finns i dagsläget bara tillgänglig vid ett fåtal laboratorier i Europa.

För att kunna genomföra en utvidgad LGV-screening av MSM krävs en validerad realtids-PCR. Sådan metodik utvecklas för närvarande på ett antal laboratorier, bl.a. i Amsterdam. Vid utbrottet i Amsterdam har man funnit en stam kallad AMSTLGVL2b. Samma stam har också identifierats i Frankrike.

Det konstaterades att ett internationellt samarbete för att jämföra stammar är angeläget och att rekommendationer behövs för att standardisera de diagnostiska metoderna. En gemensam falldefinition inom Europa är också önskvärd. Mer information kommer att publiceras på ESSTIs webbsida.

Svensk övervakning

Misstänkta fall av LGV, som är positiva för C. trachomatis, skall enligt smittskyddslagen anmälas som klamydiainfektion, med tilläggsuppgift om klinisk misstanke om LGV.

Misstänkt fall kan t.ex. vara klamydiaproktit hos MSM eller lymfopathi i ljumske. Sådana fall bör remitteras till specialist på Hud- och ven-klinik för behandling och fortsatt uppföljning samt partnerspårning.

Verifiering av fall vid misstanke om LGV sker genom genotypning av klamydiaprover, som utförs vid mikrobiologiska laboratoriet, Akademiska sjukhuset i Uppsala. Kontakta Björn Herrmann , tel. 018-611 3952 eller e-post

/Torsten Berglund och Margareta Löfdahl, EPI/SMI
/Björn Herrmann, Avdelningen för klinisk mikrobiologi, Akademiska sjukhuset, Uppsala