Cowpoxvirus tillhör familjen poxvirus, genus orthopoxvirus. I denna grupp ingår också variola (smittkoppor), vaccinia och apkoppor. Terminologin när det gäller cowpox/kokoppor är något förvirrande. Infektion med cowpoxvirus kallas äkta kokoppor även om infektion hos nötboskap är relativt ovanligt.

Ett annat poxvirus som kan drabba nötboskap är Milker´s nodule (mjölkarknutor) som även kallas pseudocowpox eller paravaccinia. Detta virus tillhör genus parapoxvirus och kan liksom cowpoxvirus orsaka sjukdom hos människa. Enstaka sporadiska fall finns rapporterade i Sverige. Cowpoxvirus förväxlas också ofta med vacciniavirus som är det virus som används i smittkoppsvaccinet. Vaccniavirus förekommer inte fritt i naturen.

Cowpoxinfektion (äkta kokoppor) är en zoonos med katt som huvudsaklig smittkälla. I Västeuropa förekommer cowpox enzootiskt. Gnagare är den naturliga reservoaren. Gnagare kan smitta andra djur, vanligast är smitta till nötkreatur och katter. Hos katt är incidensen säsongsrelaterad och flest fall ses på hösten. Smitta till människa är ovanligt.

De fall av cowpoxsmitta som påvisats i Sverige har samtliga inträffat i södra Sverige, 3 fall i Skåne (1990, 2005) samt ett fall i Blekinge 2003. I samtliga fall har det varit unga flickor som drabbats och samtliga har haft nära kontakt med katter, i tre av fallen har katterna visat tecken på sjukdom.

Nyligen har också ett fall av cowpoxvirus-infektion verifierats i Danmark (det första), även denna patient (ung pojke) hade haft nära kontakt med katter.

Med elektronmikroskopisk (EM) undersökning kunde poxvirus, sannolikt tillhörande orthopoxvirus-gruppen, påvisas hos flickan i ovanstående fallbeskrivning, i material från näsborren och pekfingret.

EM-tekniken är snabb och svar kan oftast lämnas inom någon timme efter provets ankomst till laboratoriet. Orthopoxvirus skiljer sig morfologiskt från andra poxvirus och specificiteten kan med stor sannolikhet bestämmas med EM, men för specifik viruskaraktärisering krävs molekylärbiologisk typning.

För virustypning analyserades proverna med PCR och reverse line blot (RLB) som fastställde specificiteten till cowpoxvirus. Med PCR påvisades även cowpoxvirus DNA i material från lymfadeniterna. Samtliga analyser utfördes vid SMI, PCR och RLB vid Kunskapscentrum för Mikrobiologisk Beredskap.

EM-tekniken är snabb och svar kan oftast lämnas inom någon timme efter provets ankomst till laboratoriet. Orthopoxvirus skiljer sig morfologiskt från andra poxvirus och specificiteten kan med stor sannolikhet bestämmas med EM, men för specifik viruskaraktärisering krävs molekylärbiologisk typning.

/Anna-Lena Hammarin, Kjell-Olov Hedlund , Mikael Nilsson