Patienter som är svårt sjuka i Clostridium difficile-associerad diarré (CDAD) är idag relativt ovanliga i Sverige. En typ av C. difficile (PCR ribotyp 027/PFGE NAP1) med ökad resistens mot fluorokinoloner har under senare år spridits i Nordamerika och delar av Europa (se "Dödlig CDAD ökar i världen", Smittskydd 1/2006; "Farlig, ny variant av fluorokinolonresistent Clostridium difficile." Läkartidningen 2006;103:280). Denna typ producerar mer toxin och ger högre "attack rate" samt kraftiga symptom hos de drabbade patienterna.

På grund av detta uppmanar Smittskyddsinstitutet till en ökad uppmärksamhet av svåra fall av toxinpositiv CDAD, framför allt vid en anhopning av fall inom en avdelning eller fall där patienten tidigare legat på sjukhus utanför Sverige. I dessa fall rekommenderas att C. difficile odlas ut på TCCFA-plattor i klockor (GasPak) och skickas till Smittskyddsinstitutet för identifikation. Vid negativ initial odling kan försök med större mängd inokulat göras. Stammen kan tillhandahållas av SMI som referens för jämförelse med lokala isolat.

Liksom övriga C. difficile-stammar kan denna typ selekteras fram under antibiotikabehandling med exempelvis klindamycin och cefalosporiner. Den kännetecknas dessutom av att vara resistent mot ciprofloxacin, levofloxacin och moxifloxacin. Enkelrum till diarrésjuka patienter och konsekvent tillämpning av basala hygienrutiner utgör hörnstenarna i det förebyggande arbetet liksom en noga genomtänkt antibiotikapolicy.

/Thomas Åkerlund, mikrobiolog, avd. för bakteriologi, SMI