Under 2006 har sammanlagt 54 fall av parotit rapporterats till Smittskyddsinstitutet. De är i åldrarna 1- 78 år. Alla utom två har smittats i Sverige. 17 av de insjuknade har erhållit MPR-vaccination. 7 av de vaccinerade bör ha fått två doser MPR om de följt de svenska rekommendationerna medan övriga är för unga för att ha fått sin andra dos.

Årets siffra är något lägre än förra årets, men totalt har senaste tre åren har en viss ökning skett av antalet rapporterade fall. Tidigare år har det i huvudsak rört sig om sporadiska fall men i höst rapporteras att flera syskon i samma familj eller en förälder och barn i samma familj har drabbats. Två virusisolat, ett från Västra Götaland och ett från Stockholmsregionen, har sekvenserats och båda tillhör genotyp G. Ett av dessa är från en familjesmitta. Det är identiskt med den nedan beskrivna Iowa-stammen. Det andra isolatet liknar mer de stammar som tidigare isolerats i stora utbrott i Storbritannien under 2004-2005 ( CDR Weekly Vol 15 No 5 (3 February 2006) ).

Under våren 2006 har ett utbrott av påssjuka drabbat sammanlagt 11 delstater i USA. Utbrottet startade redan i december, 2005 i delstaten Iowa. Totalt har 2 597 fall rapporterats under tiden 1 januari – 29 april. 12 virusisolat har sekvenserats och samtliga tillhör genotyp G. Medianåldern hos de drabbade var 21 år (<1 år- 96 år) och incidensen högst i åldergruppen 18-24 år (17,1 per 100 000). Rapporteringen av komplikationer är inkomplett men 4 fall av dövhet, 11 meningiter, 4 encefaliter, 27 orkiter, och en vardera av oophorit, mastit och pankreatit har rapporterats. Även vaccinationsdata är inkompletta men i staten Iowa rapporteras 6% vara ovaccinerade, 12% erhållit en dos och 51% två doser MPR-vaccin medan övriga uppger osäkra vaccinationsuppgifter. Vaccinationsgenombrotten kan ha många förklaringar: avklingande immunitet efter vaccination, intensiv kontakt mellan collegestudenter; bristande vaccinationstäckning för MPR dos 2; bristande kunskaper hos hälso- och sjukvården som gjort att man inte känt igen parotitsjukdomen så att den spridits i flera led innan den diagnostiserats samt att två MPR doser inte leder till ett 100% skydd mot parotit. Betydelsen av att vaccinet innehåller genotyp A och det stora Iowa-utbrottet orsakades av genotyp G är ännu ej fullt utredd, men man måste alltid ha risken för förändrade stammar i åtanke. I samband med det amerikanska utbrottet har en rekommendation om att insjuknad individ ska hållas isolerad i 9 dygn efter uppkomst av parotit tagits fram. ( MMWR weekly, May 26, 2006/ 55(20);559-563 ).

En noggrann anamnes beträffande tidigare vaccination mot påssjuka är angelägen, speciellt för barn/ungdomar och unga vuxna som insjuknat i påssjuka och som är födda efter 1970. Allmän vaccination med kombinerat vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund inleddes i Sverige 1982 med vaccination vid 18 månader respektive 12 års ålder. Uppgift om vaccinationsstatus är därför angelägen för de individer som tillhör årskullar som ingått i det allmänna vaccinationsprogrammet men trots det insjuknar i påssjuka.

Vid misstanke om parotit bör noggrann provtagning nu ske då vi vet att de stammar som orsakat stora utbrott i USA och Storbritannien hos såväl ovaccinerade men också vaccinerade individer har isolerats i Sverige.

Vid klinisk misstanke om parotit rekommenderas provtagning enligt nedan:

  • Serum för analys av parotitspecifika IgM antikroppar
  • Saliv (2 mL i sterilt rör eller sputumburk) för PCR
  • Urin (10 mL i sterilt rör) för PCR

PCR diagnostik är att föredra vid misstanke om reinfektion men Referensgruppen i virologi rekommenderar att samtliga fall bör analyseras med PCR parallellt med IgM analys. Det är idag osäkert hur länge virus kan påvisas i saliv och urin varför båda för närvarande rekommenderas. PCR diagnostik finns idag uppsatt på viruslaboratorierna vid Smittskyddsinstitutet, Karolinska sjukhuset i Huddinge och Sahlgrenska sjukhuset.

/Kari Johansen, Avdelningen för virologi, immunologi och vaccinologi, SMI, Victoria Romanus, Avdelningen för epidemiologi, SMI