Staphylococcus aureus, gula stafylokocker, är en av de vanligast förekommande bakterierna i vår omgivning och människor kan ofta vara bärare av dessa stafylokocker under varierande tidsperioder under sin livstid, ofta utan att bli sjuk. Hos meticillinresistenta Staphylococcus aureus, MRSA, har resistens utvecklats mot betalaktamantibiotika vilket medför att behandlingsalternativen vid stafylokockinfektion är begränsade, dyrare och förknippade med fler biverkningar.(Läs mer om MRSA på SMI:s hemsida)

Cirka1 % av alla invasiva isolat av S. aureus i Sverige är MRSA, vilket ska jämföras med uppemot 50 % i vissa andra europeiska länder. För att förhindra spridning av MRSA, och andra smittämnen, har speciella infektionskontroll- och vårdhygienprogram utvecklats och implementerats. Dessa har bl.a. inneburit en avsevärt ökad provtagning.

MRSA är anmälningspliktig sedan 1 januari 2000. Följande presentation är baserad på data insamlad i det webbaserade anmälningssystemet SmiNet2, där anmälningarna inkommer på landstingsbasis. Det kan finnas smärre skillnader mot tidigare presenterad information då systemet är ständigt föränderligt samt att landstingen gått med i systemet vid olika tidpunkter. Tillsammans med smittskyddsenheterna/vårdhygien har MRSA-fallen för 2006 gåtts igenom och kompletterats med information från utredningarna kring fallen för att öka kvaliteten i informationen.

Under 2006 anmäldes 1057 fall av MRSA (Fig. 1), jämfört med 975 år 2005. Sedan MRSA blev anmälningspliktig har antalet fall ökat varje år. Det bör dock poängteras att antalet MRSA provtagningar även de har ökat allteftersom vårdprogrammen implementerats.

För 2006 rapporterades 618 fall (58 %) vara smittade i Sverige. I nästan en tredjedel av alla fall (359 fall) har smittan sannolikt skett utomlands. USA, med 32 rapporterade fall, Filippinerna (24 fall), Spanien (20 fall), Thailand (19 fall) och Kina (18 fall) var de fem vanligaste smittländerna vid importerad MRSA infektion under 2006. I 6 % av alla rapporterade fall var Sverige angivet som smittland men med annat/andra länder angivna dessutom. Vi har valt att presentera dessa separat som ”Sverige/Utland”.

Den vanligaste angivna smittvägen, eller snarare smittplatsen, för de inhemska fallen var samhällsassocierad smitta, dvs. smitta som ej var klart relaterade till sjukvård (Fig. 2). I 16procent av dessa fall, var äldreomsorg den angivna smittvägen. Samhällsassocierad MRSA infektion var vanligast oavsett smittland. Sjukvårdsassocierad MRSA var angivet relativt oftare bland de utlandssmittade fallen, 161/359 (45 %), jämfört med de inhemskt smittade patienterna 155/618 (25 %). Osäkerheten beträffande smittväg är störst för de inhemskt smittade fallen där 13 procent är okända eller saknar information. Jämförelser tillbaka i tiden är svåra att göra på nationell nivå då kvaliteten på tillgänglig information varierar år från år.

Fördelningen för orsaken till provtagning bland de inhemskt smittade fallen framgår av Fig. 3. Det är svårt att uttala sig om trenderna med säkerhet, t.ex. om andelen utredningar på grund av sjukdomssymptom ökar, då information i större utsträckning saknas från tidigare år. Då provtagning av småsår och furunklar i öppenvården uppmuntras mer aktivt idag och det finns indikationer på en ökning av spridning av s.k. samhällsassocierade stammar, vilka ofta bär på ett toxin (PVL) associerat till en ökad benägenhet för sår och mjukdelsinfektioner, kan denna ökning vara reell (Läs mer: Epi-Aktuellt, USA300 MRSA )

Under 2006 rapporterades MRSA hos ungefär lika många män som kvinnor. Patienter återfinns i alla åldersgrupper. I de fallen som är säkerställt inhemskt smittade kan en ökning de senaste åren främst ses i kategorierna yngre än 50 år.

MRSA rapporterades från alla 21 landsting under 2006. De tre storstadsregionerna, Stockholm, Skåne och Västra Götaland, stod för två tredjedelar av alla rapporterade MRSA-fall. Incidensen för alla landsting presenteras i figur 5. Den uttalade minskningen av incidensen i Östergötland 2005 beror på att de sjukvårdsrelaterade utbrotten där nu är under kontroll.

Den epidemiologiska informationen för 2006 pekar på att MRSA till största delen sprids utanför sjukvården i Sverige. De flesta fallen upptäcktes genom smittspårning, vilket betonar vikten av detta. Andelen fall i åldersgruppen under 50 år som upptäcks ute i samhället beroende på att de söker och provtas för symtomatiska infektioner förefaller öka. Detta behöver kartläggas och kommer att analyseras vidare.

/Johan Struwe och Tomas Söderblom, avdelningen för epidemiologi, SMI med hjälp av lokala smittskydds-och vårdhygienenheter