Icketuberkulösa mykobakterier (NTM) är omgivningsorganismer i kontrast till dem som hör till Mycobacterium tuberculosis-komplexet. NTM orsakar sjukdom endast hos värdorganismer med lokala eller generella predisponerande faktorer. Lunginfektion med NTM är vanligast men mjukdelsinfektioner kan uppkomma i anslutning till kontaminerat trauma eller kirurgi. Artdiagnos av NTM som odlats fram erhålls bäst med molekylärbiologisk metodik, där 16S rDNA sekvensering är guldstandard.

Antimykobakteriell standardbehandling , vanligen med klaritromycin, etambutol och rifampicin kan ges till de flesta långsamväxande NTM. De snabbväxande NTM är vanligen inte känsliga för rifamyciner eller etambutol – resistensbestämning av dessa kan göras med E-test. Spektrum av sjukdomar med även sällsynta och lågpatogena NTM vidgas i takt med att alltfler patienter är immunsupprimerade.

Mycobacterium abscessus

M. abscessus är den vanligaste, mest patogena och mest terapiresistenta snabbväxande mykobakterien. Den förekommer vanligen i samband med förorenade traumatiska hudsår, och vid mjukdelsinfektioner efter kirurgi. Den är också den mykobakterie som oftast isoleras från luftvägarna vid cystisk fibros. Klaritromycin och azitromycin är de enda orala medel som har effekt mot M. abscessus, medan amikacin är det viktigaste parenterala medlet - kombinationsbehandling bör eftersträvas. Kirurgi kan vara värdefull och bör innefatta excision av allt främmande eller nekrotiskt material. M. abscessus har fått uppmärksamhet som en patogen med ökande betydelse.

Mycobacterium marinum

M. marinum är en söt- och saltvattenbakterie, som kan infektera ca 200 arters fisk och amfibier i hela världen. Granulomatös infektion hos människa kan uppkomma i mindre sårskador, särskilt på händerna – företrädesvis hos akvarieägare; M. marinum växer ofta i akvarievatten. Lokal hudinfektion kan sällsynt sprida sig till senskidor och leder, och disseminerad sjukdom kan någon gång förekomma hos immunsupprimerade. Biopsi för mykobakterieodling och histopatologisk undersökning rekommenderas för bästa diagnostik, men även sekretodling kan ge diagnosen. Självläkning kan förekomma, men medicinsk behandling är oftast nödvändig under flera månader för att läka infektionen. Doxycyklin eller klaritromycin är vanligaste terapi; i svåra fall kan rifampicin + etambutol rekommenderas.

/Björn Petrini, professor, överläkare, Klinisk Mikrobiologi, Karolinska Universitetssjukhuset Solna.

Referenser

1. Petrini B. Non-tuberculous mycobacterial infections.Scand J Infect Dis. 2006;38:246-55. Review.
2. Petrini B. Mycobacterium abscessus: an emerging rapid-growing potential pathogen. APMIS. 2006; 114: 319-28. Review .
3. Petrini B. Mycobacterium marinum: ubiquitous agent of waterborne granulomatous skin infections. Eur J Clin Microbiol Infect Dis. 2006;25:609-13. Review.
4. Petrini B, Farnebo F, Hedblad MA, Appelgren P. Concomitant late soft tissue infections by Cladophialophora bantiana and Mycobacterium abscessus following tsunami injuries. Med Mycol. 2006; 44: 189-92.