Den 1 februari 2007 blev Enterobacteriacae med antibiotikaresistensmekanismen ESBL (Extended-Spectrum Betalaktamases) anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. ESBL är en vanligtvis plasmidburen resistensmekanism som medför resistens mot betalaktamantibiotika inklusive 3:e generationens cefalosporiner. Även andra former av resistens kan förekomma hos bakterierna samtidigt vilket minskar behandlingsalternativen vid infektion ytterligare (se EPI-aktuellt nr 17:2006 ). Enligt Socialstyrelsens föreskrift krävs endast laboratorieanmälningar för ESBL (se EPI-aktuellt nr 7:2007 ). Detta innebär en enklare anmälningsrutin men att den epidemiologiska informationen om fallen blir begränsad. Efter teknisk anpassning av SmiNet2 inkom de första officiella ESBL-anmälningarna 2007-02-16.

Under de tre första månaderna med ESBL har 556 laboratorieanmälningar fördelade på 448 patienter inkommit. Perioden är väl kort för att kunna uttala sig om några tidstrender. Rapporter har inkommit från alla 21 landsting. Stockholm, Skåne, Västra Götaland, Uppsala och Dalarna står tillsammans för 2/3 av alla rapporter (Figur 1). Escherichia coli är den vanligaste förekommande arten med ESBL och utgör 63 % av alla anmälningar. Klebsiella pneumoniae är näst vanligast med 14 % av alla anmälningar. I 22 % av alla insända laboratorierapporter är art inte angiven (Figur 1).

18 patienter har rapporterats ha invasiva isolat med ESBL, 17 blododlingar och en med likvor som provtagningslokal. Urinodling är den vanligaste fyndlokalen och utgör 74 % av alla laboratorierapporter. Feces är den näst vanligast med 68 fynd, samtliga dessa torde utgöras av screeningfynd. Anmälningsförfarandet medger för närvarande inte att kliniska symtomatiska fall kan särskiljas från asymtomatiska fall upptäckta via smittspårning och/ eller screening.

Köns-och åldersfördelning framgår av figur 2. Fler kvinnor än män är rapporterade, 63 % jämfört med 37 %. Fall återfinns i alla ålderskategorier, medelåldern för de rapporterade var 60 år och medianåldern 66 år.

I anmälan finns möjligheten att bifoga antibiotikaresistensmönstret i SmiNet2. I dagsläget saknas mycket av denna information vilket innebär att en meningsfull redovisning inte kan göras.

Sammanfattningsvis indikerar anmälningsplikten av ESBL att problemet, förutsatt att rapporteringstakten blir oförändrad, är av större omfattning än MRSA. Den begränsade informationen i anmälningarna gör dock att det inte går att svara på hur stor del som är utlandssmittade, hur många som haft en klinisk infektion eller hur stor andel av fynden som är multiresistenta och därmed särskilt svårbehandlade. För att kunna följa utvecklingen och effekter av motåtgärder bättre är det viktigt att laboratorierna anmäler samtliga fynd (inklusive screening-fynd), anger bakterieart samt också gärna anger annan samtidig antibiotikaresistens i anmälan.

I rapporten Swedres/Svarm finns detaljerade uppgifter om antibiotikaförbrukning och - resistens i Sverige under 2006 hos både människor och djur. Tisdag 29 maj anordnas en presskonferens med anledning av att årets rapport publiceras. Kontakta Kristina Lundh, Strama, e-post: kristina.lundh@strama.se för mer information och anmälan.

/Tomas Söderblom och Johan Struwe, avdelningen för epidemiologi, SMI

Läs mer:

Sjukdomsinformation om ESBL på SMI:s webbplats (f.n. finns inte statistiken tillgänglig)