Inledning

Under påskhelgen 5-9 april 2007 började personer insjukna med mag-tarmsymptom i samhället Dingtuna utanför Västerås. Smittskyddsenheten och miljö- och hälsoskyddsförvaltningen i Västerås fick information om detta från allmänheten den 12 april. Det var inledningsvis oklart hur många som blivit sjuka och av vad. Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen i Västerås och Mälarenergi, bolaget som levererar vatten till området, tog den 12-13 april prover på vattnet i ledningssystemet och några av dessa var otjänliga. I Dingtuna bor cirka 1000 personer.

Efter telefonmöten med miljö- och hälsoskyddsförvaltningen, smittskyddsläkaren och Mälarenergi i Västerås beslutades att sätta igång en intervjuundersökning av hushållen i Dingtuna utifrån ett frågeformulär. Syftet med undersökningen var att kartlägga hur många personer i området som hade insjuknat med mag-tarmsymptom under perioden från 3-18 april, beskriva de insjuknade demografiskt och geografiskt och om möjligt generera hypoteser om smittkällan.

Metod

Telefonintervjuer utfördes under perioden 18-20 april av ett företag, som anlitats av Mälarenergi, med specialkompetens avseende analyser och marknadsundersökningar. Kompletterande intervjuer utfördes av smittskyddsenheten i Västmanland de tre följande veckorna eftersom alla hushåll inte ingick i den första undersökningen. Telefonintervjun utfördes utifrån ett frågeformulär for varje hushåll med frågor om bland annat antal sjuka i hushållet, datum för insjuknande, sjukdomssymptom, och om de hade druckit okokt vatten. Ett fall definierades som en person i Dingtuna med diarré och/eller kräkningar från 3-18 april 2007. Data matades in och analyserades i EpiInfo version 3.3.2.

Laboratorietester utfördes på avföringsprov med gängse metoder på bakterier, virus och parasiter.

Resultat

Totalt blev 278 hushåll omfattande 829 personer intervjuade. Hushållen varierade i storlek från en till sju personer med ett genomsnitt på tre personer per hushåll. Ungefär 80% av befolkningen i Dingtuna ingick i undersökningen och orsakerna till bortfallet var misslyckade kontaktförsök vid telefonuppringningen, avsaknad av telefonnummer och personer som inte pratade svenska.

Bland de 829 intervjuade personerna saknades information om datum för insjuknande för 31 personer som hade insjuknat med diarré och/eller kräkningar och dessa exkluderades från analysen. Av de resterande 798 hade 293 (37%) insjuknat med diarré och/eller kräkningar under perioden 3-18 april (tabell 1) och 160 av de 278 hushållen var drabbade (58%). Fyrtioen (19%) personer rapporterade att de hade återinsjuknat under perioden 8-18 april. Insjuknandekurvan visar att flertalet personer insjuknade under påsken 5-9 april (figur 1).

De intervjuade var mellan 0-89 år och alla åldersgrupper var drabbade (figur 2).

Fallen var sjuka 1-20 dagar med ett genomsnitt på 4,6 dagar. De vanligaste symptomen var magont (98%) och diarré (92%), men ungefär hälften hade också kräkts (tabell 1). Nio procent hade sökt läkare. Nästan alla fall hade druckit okokt vatten hemma och av de tre som inte hade gjort det hade en druckit okokt vatten utanför hemmet, en hade inte druckit okokt vatten överhuvudtaget och en hade inte besvarat frågan. Hälften av fallen hade haft kontakt med en person utanför hemmet som hade diarrésymptom. Hela Dingtunaområdet var drabbat och inget specifikt mönster gick att utläsa av den geografiska spridningen av fallen.

Tabell 1. Beskrivning av sjuka personer, Dingtuna 3-18 april 2007, n=293

Symptom Antal Procent
Magont, n=293 287 98
Diarré, n=293 270 92
Kräkning, n=291 140 48
Huvudvärk, n=291 109 38
Feber, n=292 83 28
Muskelvärk, n=290 79 27
Utslag, n=290 18 6

Norovirus påvisades hos 10 personer av de 20 testade (53%). Två av dem (en 1,5 år gammal flicka och en vuxen kvinna i två närliggande hushåll) var även positiva för Campylobakter. Hos ett syskonpar (9 månader respektive knappt 3 år gammalt) påvisades rotavirus. Det yngre barnet hade även norovirus.

Diskussion

Omfattningen av utbrottet, typen av insjuknandekurva (figur 1) och att utbrottet drabbade alla åldersgrupper och ungefär lika många personer av båda könen indikerar en trolig vattenburen smitta. De mikrobiologiska undersökningarna av det kommunala dricksvattnet i Dingtuna tyder även på en fekal påverkan. Att antalet indikatorbakterier var få kan förklaras med att de första vattenproven togs cirka en vecka efter den händelse som tros vara orsaken till utbrottet (reparationer på ledningsnätet). Hypotesen stöds av att nästan alla fall hade druckit okokt vatten i Dingtuna. Hela Dingtuna var drabbat och inget geografiskt mönster för var sjukdomsfallen druckit kommunalt vatten kunde urskiljas.

Information till de boende gavs och distribution av rent dricksvatten i tankar till det drabbade området gjordes så snart det blev känt att det kunde röra sig om ett vattenburet utbrott. Kontrollåtgärder såsom chockklorering av vattnet har utförts. Vattnet har därefter testats regelmässigt och den 21 maj bedömdes dricksvattnet åter vara godkänt att dricka.

Utredningen av det misstänkta utbrottet blev inte känt för ansvariga myndigheter förrän cirka en vecka efter att de första personerna insjuknat i början av påskhelgen. Det var lite oklart i början vem som var ansvarig för olika delar av utredningen. En tidig och snabb kommunikation myndigheterna emellan vid misstanke om försämrad vattenkvalitet är essentiell för att en snabb och effektiv utredning ska kunna startas. Det är angeläget att provtagning av dricksvattnet och sjuka personer sker tidigt och för både bakterier, virus och parasiter för att snabbt upptäcka ett eventuellt utbrott så att adekvata åtgärder kan vidtas.

Det går inte med den epidemiologiska utredningen som grund att i detalj uttala sig om den exakta orsaken till det vattenburna utbrottet i Dingtuna. Ytterligare undersökningar av vattenledningssystemet är nödvändiga för att fastställa vad som var den direkta orsaken så att samma situation inte ska kunna uppstå igen.

/Luise Ledet Müller, Yvonne Andersson, avd. för epidemiologi, SMI , Jan Smedjegård, Smittskyddsenheten, Västmanland