Rapporter från Belgien, Holland, Frankrike och England visar på en hög prevalens av C. difficile typ 027/NAP1 som ger svår C. difficile-associerad diarré (CDAD) med allvarliga komplikationer som följd. Flera studier har visat att fluorokinoloner är riskpreparat för selektion av dessa isolat, framför allt nya typer av kinoloner som moxifloxacin och gatifloxacin. Studien i Holland visade på en signifikant korrelation till högre ålder och kinolonanvändning samt en klar trend för svårare diarré, högre mortalitet och fler återfall, väl överensstämmande med andra studier. Dock finns också data som indikerar att PCR ribotyp 027 ger infektioner hos yngre personer och utan tidigare antibiotikabehandling, vilket bör uppmärksammas.

Nya studier från både Kanada och USA visar också en hög frekvens av C. difficile-sporer i köttprodukter (från nöt, gris och kalkon). En studie från USA visade att upp till 50 % av produkterna som testats var infekterade och att en tredjedel av dessa prov hade den virulenta stammen 027/NAP1. Djurbesättningar har tidigare visats ha C. difficile, dock har de flesta analyser visat att de har andra typer än vad som hittats hos människa. Hur köttprodukterna blivit koloniserade med PCR ribotyp 027/NAP1 är således oklart.

I Sverige har den virulenta formen av PCR ribotyp 027 inte ännu påträffats, endast tre så kallade historiska 027-isolat från 1997-2001 känsliga för moxifloxacin. SMI rekommenderar en fortsatt fokusering på allvarlig CDAD, framför allt efter behandling med kinoloner och om patienten varit vårdad på sjukhus utomlands (se EPI-aktuellt, vol. 5, nr 38, 21 september 2006 ). Även om det är för tidigt att dra några definitiva slutsatser så ger fynden av C. difficile 027/NAP1 i köttprodukter också anledning att uppmärksamma diarréer från personer som vistats i framförallt Nordamerika även utan sjukhusvistelse.

/Thomas Åkerlund, mikrobiolog, avd för bakteriologi, SMI

Läs mer:

ProMed 13 juni 2007: Clostridium difficile - Canada