Den 1 februari 2007 blev Enterobacteriacae med antibiotikaresistensmekanismen ESBL (Extended-Spectrum Betalaktamases) anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. ESBL är en plasmidburen resistensmekanism som medför resistens mot betalaktamantibiotika inklusive 3:e generationens cefalosporiner.

Även andra former av resistens kan förekomma samtidigt hos bakterierna vilket minskar behandlingsalternativen vid infektion ytterligare. Enligt Socialstyrelsens föreskrift krävs endast laboratorieanmälningar för ESBL. Detta innebär en enklare anmälningsrutin men att den epidemiologiska informationen om fallen blir begränsad.

Under de sex första månaderna har 1453 laboratorieanmälningar med ESBL fördelade på 1021 patienter inkommit. Laboratorierapporter har inkommit från alla 21 landsting. Stockholm, Skåne, Västra Götaland och Uppsala står tillsammans för 70 % av alla laboratorierapporter. Escherichia coli är den vanligaste förekommande arten med ESBL och utgör 68 % av alla anmälningar. Klebsiella pneumoniae är näst vanligast med 14 % av alla anmälningar. I 15 % av alla insända laboratorierapporter är art inte angiven.

Incidensen för ESBL, per landsting, och art presenteras i Figur 1. Utbrottet med ESBL i Klebsiella pneumoniae på Akademiska sjukhuset och det efterföljande interventionsarbetet, med bl.a. omfattande screening av personer utan symtom, förklarar den höga incidens som kan noteras för Uppsala län.

50 patienter har rapporterats med invasiva ESBL isolat, 49 stycken med blododlingar och en patient med likvor som provtagningslokal. Urinodling är den vanligaste fyndlokalen och utgör 70 % av alla laboratorierapporter. Feces är den näst vanligast med 184 rapporter, samtliga dessa torde utgöras av screeningsfynd. Fler kvinnor än män är rapporterade med ESBL, 64 % respektive 36 % (Figur 2). Fall återfinns i alla ålderskategorier, medelåldern för de rapporterade var 60 år och medianåldern 65 år.

Antalet inrapporterade ESBL-fall har hittills varit ungefär lika stort varje månad (Figur 3). Februari hade något färre anmälda fall, möjligen p.g.a. att anmälningsrutinerna var under ”inkörning”. Förutsatt att rapporteringstakten blir oförändrad är problemet med ESBL hos gram-negativa tarmbakterier, åtminstone till antalet, större än MRSA.

Den begränsade informationen från laboratorieanmälningarna gör att det inte går att uttala om hur stor del som är utlandssmittade, hur många som haft en klinisk infektion eller hur stor andel av fynden som är multiresistenta och därmed särskilt svårbehandlade. För att kunna följa utvecklingen och effekter av motåtgärder bättre är det viktigt att laboratorierna anmäler samtliga fynd (inklusive screeningfynd), anger art av bakterie samt gärna anger annan samtidig antibiotikaresistens i anmälan.

ESBL kommer att behandlas på SMI-dagen om antibiotikaresistens fredagen den 16 november. Mer information inom kort på: SMI-dag om antibiotikaresistens

/Tomas Söderblom och Johan Struwe, avdelningen för epidemiologi, SMI

Läs mer

SMI:s sjukdomsinformation om ESBL

EPI-aktuellt nr 21, 24 maj 2007

EPI-aktuellt nr 17, 27 april 2006