Staphylococcus aureus är den vanligaste orsaken till variga sårinfektioner och kan orsaka många andra allvarliga infektioner. De utgör problem i sjukhusmiljö, särskilt om de förvärvat resistens mot betalaktamantibiotika (penicilliner, cefalosporiner och karbapenemer) och därmed klassas som meticillinresistenta (MRSA).

Under senare år har förekomsten av MRSA ökat globalt. Från många länder, inte minst USA, har rapporter kommit om nya MRSA som uppträder främst utanför sjukvården. De har därför kallats samhällsförvärvade MRSA. Infektioner med sådana har drabbat barn, unga vuxna i samband med sporter där man har kroppskontakt, och uppträtt i persontäta miljöer utanför sjukvården, t ex inom det militära och i fängelser. De har flera gemensamma drag, t.ex. är de ofta känsliga för andra antibiotika än betalaktamantibiotika, och de bär ofta på gener som kodar för ett toxin, PVL (Panton Valentine Leukocidin). Från USA rapporteras isolat tillhörande PFGE-typ USA300 vara helt dominerande bland s.k. samhällsförvärvade MRSA.

I Sverige har infektion och bärarskap av MRSA varit anmälningspliktig sedan 2000. Under denna tid, då man också har haft en intensifierad epidemiologisk övervakning både av patienter och bakterier, har vi sett en förändrad situation. En ökande andel av fallen har upptäckts utanför vårdinrättningar där man tidigare inte har haft fokus på detta problem.

Genom typning av alla MRSA-isolat, med både pulsfältsgelelektrofores (PFGE), spa-typning och andra metoder, vet vi att det förekommer flera typer av PVL-positiva MRSA i Sverige. Den mest frekventa har varit MRSA med PFGE-mönster DK E97-1, men andra typer har dykt upp och ökat i omfattning. Är då någon av dessa densamma som USA300?

Ja, år 2003 såg vi för första gången ett PVL-positivt isolat med ett PFGE-mönster som då benämndes SE03-5. Detta mönstre visade sig, vid en senare jämförelse, vara identiskt med ett av CDC:s USA300 mönster. Även andra genetiska karakteristika överensstämmer mellan SE03-5 isolat och USA300 isolat - de är alla spa-typ t008, sekvenstyp ST8, och PVL-positiva. Antal isolat/anmälda fall med SE03-5 mönster har ökat i antal från 8 år 2003 till 25, 45 och 74 under 2004 – 2006 (Figur 1). Fallen har rapporterats från Stockholms län (n=54), Skåne (n=30) och Västra Götaland (n=33). I femton andra län har de förekommit i 1 – 8 fall under perioden 2003 – 2006. Åldersfördelningen hos fallen karakteriseras av en topp hos unga vuxna (Figur 2).

Erfarenheter från Skåne visar samma trend som i hela Sverige. Man noterade första fallet 2003, och därefter 9, 7, och 13 fall under 2004-2006. Bara under det senaste halvåret hade man 9 fall. Av de 30 patienterna hade 25 klinisk infektion, oftast med bölder. Endast fem var symptomfria bärare som fångades vid smittspårning. Sexton av fallen var inhemska, och i fyra av dem fanns kontakt med gym / kampsportslokal. I 11 fall angavs USA som smittland, och Indien, Thailand och Irland i ett fall vardera. I Västra Götaland har man liknande erfarenheter. Trettiotre fall rapporterades under åren 2003 – 2006. Av dessa hade 19 klinisk infektion, medan 14 var provtagna pga smittspårning bland hushållskontakter eller sjukhusvård utomlands. Medelåldern var 37 år.

Om USA300 MRSA är mer virulent eller spridningsbenägen än andra PVL-positiva MRSA som förekommer i samhället idag är svårt att uttala sig om. Ökad uppmärksamhet och ökad provtagning vid kliniska symptom är dock nödvändigt för att förhindra smittspridning.

/Barbro Olsson-Liljequist, Sara Hæggman, Johan Struwe, Tomas Söderblom, SMI, Eva Gustafsson, Smittskydd Skåne, Leif Larsson Infektionshygien SU/S, Anna Lindqvist, Smittskydd Västra Götaland

2007-02-22