– En underdiagnosticerad infektion?

Hepatit E finns endemiskt i Sverige och är inte endast en importsmitta, men personer med nonA-nonC hepatit som inte varit utomlands testas sällan för hepatit E, vilket gör att endemisk smitta sällan upptäcks. Viruset sprids förutom via förorenat vatten även via föda och djurkontakt och har påvisats hos gris, vildsvin, hjort, mungo, råtta, häst, katt m.fl. djur. I Sverige har 6 – 9 % av normalbefolkningen och 13 % av veterinärer immunitet mot hepatit E, vilket tyder på att det sprids från djur, men att infektionen oftast är subklinisk och därför sällan upptäcks. Fyra svenska fall med klinisk hepatit E är kända, där personerna smittats med samma virustyp som smittar grisar. De blev undersökta för hepatit E eftersom de varit utomlands. Två av dem hade besökt ett annat europeiskt land en månad innan insjuknandet och var troligtvis smittade där, medan de andra två hade varit utomlands mer än 6 månader innan insjuknandet och troligtvis smittats i Sverige.

I ett samarbete mellan SVA och SMI har hepatit E virus (HEV) påvisats hos mer än hälften av griskultingarna i ett flertal besättningar och hos yngre och äldre vildsvin i Sverige. Det finns 4 olika genetiska typer av HEV. Typ 1 och 2 infekterar så vitt vi vet i dag endast människa, och orsakar stora vattenburna utbrott medan typ 3 och 4 infekterar såväl människa som djur. I Sverige anmäls 5-15 fall årligen och sedan 1993 har sera från 122 personer med antikroppar mot HEV analyserats på SMI. IgM kunde påvisas hos 72 personer medan 50 endast hade påvisbara IgG antikroppar mot HEV. Virusstammarna från 44 av dessa kunde typas direkt från det inskickade serumprovet. De flesta var smittade i Indien och Pakistan med typ 1, medan de fyra ovan nämnda var smittade med typ 3 som även identifierats hos de svenska grisarna. De humana typ 3-stammarna var genetiskt skilda från de svenska hittills undersökta grisstammarna.

Hepatit E är sällan en person-till-personsmitta, utan sprids, som nämnts ovan, via vatten, föda eller djurkontakt. Sjukdomsförloppet är något allvarligare än för hepatit A, med en dödlighet på omkring 1-3 % i länder i Asien och Afrika där typ 1och 2 är vanlig, förutom hos gravida i tredje trimestern som har en dödlighet upp till 20 % i dessa länder. Sjukdomsförloppet varierar beroende på vilken genotyp man smittats av. Typ 2 ger det allvarligaste förloppet, följt av typ 1 och typ 3, som oftast ger ett milt förlopp. Det har visats i studier från flera länder i Europa att typ 3 ger oftare klinisk hepatit hos personer i medelåldern eller äldre än hos yngre. Detta gällde även för de fall som identifierats i Sverige, där samtliga var äldre än 60 år.

Hepatit E klassas enligt smittskyddslagen som allmänfarlig sjukdom, och inträffade fall ska anmälas till smittskyddsläkaren i landstinget och till Smittskyddsinstitutet (SMI). Misstänkta inhemska vatten- eller livsmedelsburna utbrott skall meddelas till miljökontoret eller motsvarande i kommunen. Hepatit E är en smittspårningspliktig sjukdom. Det är viktigt att skapa klarhet i hur smittvägarna vid hepatit E ser ut i Sverige.

/Heléne Norder, chefsmikrobiolog, Avd för virologi