I syfte att upptäcka den internationellt spridda C. difficile PCR ribotyp 027 (SE10 enligt SMI:s nomenklatur), associerad med hög spridningsförmåga och svårare symptom, genomförde 20 av landets laboratorier (1) och SMI en studie av moxifloxacinresistenta C. difficile under första halvåret 2008 ( se länk ). Detta resulterade i 641 inskickade prov varav 585 C. difficile-isolat konfirmerats resistenta mot moxifloxacin och vidare typats med PCR ribotypning.

Frekvensen moxifloxacinresistenta C. difficile-isolat varierade geografiskt, från ca 2% till 34% bland alla framodlade stammar. Av dessa dominerade två PCR ribotyper, SE17 samt SE37 (Figur 1). Typ SE17, som är identisk med PCR ribotyp 012/serogrupp C, var vanlig i Örebro, Eskilstuna, Linköping och Göteborg (Figur 2). (Notera att Figur 2 inte reflekterar incidens utan visar enbart de isolat som skickades in för typning.) Typ SE19c var frekvent i Linköping samt Jönköping och i Gävle var alla utom ett isolat av typ SE28 (ekvivalent med PCR ribotyp 017). Typ SE37 dominerade bland de moxifloxacinresistenta isolaten i Stockholm. Denna typ har inte påträffats i någon större utsträckning tidigare och dess internationella beteckning är för närvarande inte klarlagd. Endast ett fall av den internationellt spridda PCR ribotyp 027 identifierades (2). Vi konstaterar därför att Sverige i motsatts till flertalet andra europeiska länder ännu inte har någon alarmerande situation avseende typ 027.

I en tidigare svensk studie var prevalensen av typ SE17 upp till 40% på enskilda sjukhusavdelningar medan öppenvården inom samma region visade på mycket lägre siffror – en stark indikation på att SE17 orsakat utbrott. De regionala skillnaderna i denna studie gör att det finns anledning att misstänka lokala utbrott inte bara av typ SE17 men också av SE19c, SE28 och SE37 (Figur 2). Vårt mål är att öka medvetenheten om spridning av C. difficile inom vården och att tillhandahålla hjälpmedel att förstärka preventiva insatser. Visionen är att minska frekvensen av specifika C. difficile-typer, till under 10% år 2010 (anhopning av specifika typer tolkas som sannolik smittspridning).

För att övervaka och underlätta uppföljning av åtgärder för minskad smittspridning planerar SMI att under kommande år fortsätta erbjuda typning av C. difficile under definierade perioder. Detta kommer att ske genom att svenska mikrobiologiska laboratorier uppmanas att odla fram samtliga C. difficile-isolat (d.v.s. ej enbart moxifloxacinresistenta C. difficile) under en vecka på våren och en på hösten, följt av PCR ribotypning på SMI. Detaljer rörande projektet kommer att presenteras under januari månad via utskick och hemsida. Utöver detta utvecklar SMI ett system för frivillig laboratorierapportering av C. difficile som planeras vara färdigt under våren 2009. Kontinuerlig övervakning möjliggör bland annat identifiering av anhopning av fall i ett tidigt skede.

För att sammanfatta kunskapsläget kring epidemiologi, diagnostik och prevention av C. difficile anordnas den 15 januari i Örebro en SMI-dag i ämnet.

/Thomas Åkerlund, mikrobiolog, Karin Tegmark-Wisell, medicinskt ansvarig läkare, Sektionen för Antibiotikaresistens och Vårdhygien, Johan Struwe, överläkare, Avdelningen för epidemiologi

(1) Eskilstuna/Capio, Falun, Gävle, Göteborg, Halmstad, Jönköping, Karolinska Huddinge, Karolinska Solna, Karlskrona, Karlstad, Linköping, Luleå, Malmö, Skövde/Capio, Täby/Aleris Medilab, Uddevalla, Uppsala, Västerås, Växjö, och Örebro.

(2) Moxifloxacinsensitiva stammar av PCR ribotyp 027 finns sedan tidigare isolerade i Sverige. I denna övervakning har vi valt att endast undersöka förekomsten av de moxifloxacinresistenta isolaten eftersom endast dessa finns beskrivna som utbrottsrelaterade i publikationer från Storbritannien, Holland, USA och Kanada ( se länk )