År 2009 anmäldes 612 fall av gonorré (6,5 fall per 100000 invånare) vilket är en minskning med 15,6 procent jämfört med år 2008 (725 fall; 7,9 fall per 100000 invånare) (Fig.1). Minskningen som observeras under 2009 har skett mest bland män (minskning med 20 procent). Liksom föregående år var 61 procent smittade i Sverige. Trots minskningen under 2009 ses sedan år 1997 en signifikant ökande trend av gonorré i Sverige (från 2,8/100 000 invånare år 1997 till 6,5/100 000 invånare år 2009).

Fig.1. Antal gonorréfall per 100 000 invånare 1997-2009

Ålder och kön

Medelåldern för kvinnor var 26,4 år (23,8 år föregående år) och för män 33 år (32 år föregående år). För heterosexuellt smittade män var medelåldern 33,7 år (30,8 år föregående år) och för män som har sex med män (MSM) var medelåldern 32,6 år (samma som år 2008).

Trettiosju procent av alla rapporterade fall under 2009 var i åldersgruppen 15-24 år (226 fall). Under 2009 såg man en minskning bland de unga, speciellt bland 15-24 och 25-35 år gamla både män och kvinnor. En ökning sågs dock bland kvinnor i åldersgrupperna 35-44 år (från 10 till 14 fall) och 45-54 år (från 2 till 10 fall). Bland män sågs en ökning i åldersgrupp 55-64 år från 14 till 21 fall (Fig. 2). Antalet fall bland kvinnor ökade med 3 procent 2009 jämfört med 2008 (från 137 till 141 fall), men minskade bland män med 20 procent (från 588 till 470 fall).

Fig. 2. Gonorréincidens per åldersgrupp och kön 2000-2009

Smittväg och smittland

Antalet män som smittades homosexuellt minskade med 45 procent (249 fall under 2008 jämfört med 172 fall under 2009) och antalet män som smittades heterosexuellt minskade med 12 procent (308 fall under 2008 jämfört med 275 fall under 2009). Andelen män som smittades homosexuellt minskade också jämfört med 2008 (från 42,3 procent till 29,2 procent).

Andelen fall som smittats i Sverige var 61,6 procent (föregående år 65,8 procent), utomlands 35,1 procent (föregående år 30,3 ) och för 3,3 procent var smittland okänd. Kvinnor var oftare än män smittade i Sverige, 76,6 procent respektive 57 procent (föregående år 73 procent respektive 64 procent). Utlandssmitta förelåg för 39,6  procent av alla män och 20,6  procent av kvinnorna.

Bland heterosexuella män var 51,3 procent smittade utomlands (samma som år 2007-2008) och 47 procent smittade i Sverige. Bland MSM var 73,8 procent smittade i Sverige (föregående år 87,5 procent ) och 23,3 procent smittade utomlands. Av de 141 utomlands heterosexuellt smittade männen (medelålder 39 år) smittades 50,4 procent i Thailand (föregående år 45 procent) och 8,5 i Filippinerna (föregående år 9,5 procent). Av de 40 utomlands smittade MSM smittades 65 procent i Västeuropa (Danmark, Spanien, Storbritannien, Tyskland). Av de 29 utlandssmittade kvinnorna hade 31 procent smittats i Thailand.

Geografisk spridning

Liksom tidigare år rapporterades flest gonorréfall från storstadslänen, Stockholm (41 procent av alla rapporterade fall), Skåne (13 procent av alla rapporterade fall) och Västra Götaland (12 procent av alla rapporterade fall). Incidensen av gonorré minskade (eller var på samma nivå) i alla landsting utom åtta landsting. Högst incidens sågs i Stockholm (252 fall; 12,5 fall per 100000 invånare) och Gävleborg (23 fall; 8,3 fall per 100000 invånare). Incidensen ökade mest i Norrbotten (från 1,6 till 3,6 fall per 100000 invånare), Kalmar (från 3,4 till 6,0 fall per 100000 invånare) och i Västmanland (från 4,0 till 6,4 fall per 100000 invånare). I län med låg befolkningsmängd kan enstaka fall kraftigt påverka incidensen på grund av den låga prevalensen.

Fig 3. Gonorré incidens per län, 2007-2009

Frivillig laboratorierapportering

Enligt den frivilliga laboratorierapporteringen provtogs 64 383 personer för gonorré under 2009, vilket är en ökning med 10 procent jämfört med 2008 (Tabell 1). Andelen positiva av alla provtagna var 1 procent. Antalet provtagna män var 22 083, vilket är en ökning med 11 procent jämfört med året innan och antalet provtagna kvinnor var 41 849, vilket är en ökning med 10 procent jämfört med år 2008. Andelen positiva av de provtagna kvinnorna var liksom tidigare låg (0,3 procent) och andelen positiva av de undersökta män var 2 procent (som minskar sedan 2003 när det var 2,9 procent).

Tabell 1. Antal personer undersökta för gonorré samt positiva enligt den frivilliga laboratorierapporteringen

* Dubbelrapportering förekommer i den frivilliga laboratorierapporteringen pga. olika falldefinitioner och rapporteringsrutiner vid olika laboratorier. Totalantalet positiva fall kan därför skilja sig från antalet fall rapporterade enligt smittskyddslagen.
** Korrigerad sedan rapport 2009.

Resistens hos Neisseria gonorrhoeae

Av de 384 GC stammar (från 387 sjukdomsepisoder) som analyserats på mikrobiologiska laboratorierna i Örebro, Huddinge och Malmö var 170 (44 procent ) beta-laktamas producerande. Hög grad av nedsatt känslighet eller full resistens identifierades mot traditionella gonorréantibiotika (ampicillin 80 procent och ciprofloxacin 76 procent). Samtliga stammar var fullt känsliga för ceftriaxon och spectinomycin. 19 stammar (5 procent) hade en nedsatt känslighet/resistens mot cefixim. 31 stammar (8 procent) hade en nedsatt känslighet och 23 stammar (6 procent) var resistenta mot azitromycin. Tillräckligt med kliniska och laboratoriemässiga korrelat för att uttala sig om klinisk resistens och MIC-värde för cefixim och azitromycin som krävs för behandlingsmisslyckande saknas dock. Klart är dock att en ökad uppmärksamhet vid behandling med cefixim är nödvändig, framförallt vid svalggonorré (referens Magnus Unemo, Nationella referenslaboratoriet för Neisseria).

/Inga Velicko, Avdelningen för epidemiologi, Smittskyddsinstitutet