Den 7 augusti meddelade grekiska myndigheter att elva personer rapporterats med West Nile Fever-infektion från Centrala Makedonien, en region i norra Grekland. Den 20 augusti hade antalet fall ökat till 92 och 8 av dessa hade avlidit. Det finns inga tecken på en aktiv virusspridning bland fåglar eller hästar i området. Enligt grekiska experter förmodas de sjukdomsspridande Culex-myggorna finnas kvar i de norra delarna av Grekland till mitten av september.

Förändring i det epidemiologiska läget sedan 2008?

West Nile Fever orsakas av ett myggburet virus som tillhör släktet Flavivirus. Viruset isolerades första gången 1937 från en kvinna i West Nileprovinsen i Uganda. Sjukdomen rapporteras idag från många delar av världen och även i Europa förekommer relativt begränsade utbrott med oregelbundna mellanrum. Det första stora europeiska utbrottet skedde i Rumänien 1996 och senare har fall även rapporterats från Tjeckien, Frankrike, Italien, Ungern, Spanien och Portugal. Sedan 2008 verkar den epidemiologiska situationen hålla på att förändras. Det året rapporterades för första gången utbrott från ett flertal europeiska länder samtidigt.

Infekterade får oftast inga symtom

De flesta personer (ca 80 procent) som infekteras av West Nile-virus får inga symtom alls. Flertalet som blir sjuka får efter en inkubationstid på 3-14 dagar enbart influensaliknande symtom som feber, huvudvärk och ont i kroppen. Hos mindre än 1 procent av de infekterade personerna utvecklas en hjärnhinne- och/eller hjärninflammation. Hos dessa är dödligheten omkring 10 procent. Sjukdomen har generellt ett allvarligare förlopp hos personer över 50 år och hos dem som har en underliggande sjukdom eller försvagat immunsystem. Någon specifik behandling finns inte utan terapin inriktas på att lindra patientens symtom. Det finns inget vaccin mot sjukdomen, men det är under utveckling.

Faktorer som påverkar risk för smitta

Fåglar är virusets naturliga värddjur och från dessa kan viruset spridas via stickmyggarter till däggdjur som människor och hästar. Risken för lokal smittspridning av West Nile-virus till människor kräver att:

• West Nile-virus introducerats i området
• Fågelarter som är lämpliga värddjur förekommer i tillräcklig mängd
• Fågelbitande stickmyggor av släktet Culex förekommer i tillräcklig mängd
• Temperaturen är tillräckligt hög för att virus ska kunna föröka sig i myggorna

Flyttfåglar spelar troligen en viktig roll i den geografiska spridningen av infektionen. Sjukdomen kan inte spridas direkt från människa till människa eller från häst till människa. I mycket ovanliga fall har smitta via blodtransfusion eller organtransplantation dokumenterats.

Skydd mot myggstick minskar risk för smitta

Svenskar som reser till det epidemiska området i Grekland bör vara medvetna om smittrisken. Genom att skydda sig mot myggstick kan man minska risken för West Nile Fever. Man bör särskilt på kvällarna, den tid då myggorna främst biter, bära långärmad tröja och långbyxor. En annan rekommendation är att smörja in huden med myggmedel och sova under myggnät. Fläkt eller luftkonditionering håller i viss mån borta myggen. Vattensamlingar, där myggor kan kläckas i närheten av bostadshus kan vara viktiga ur smittspridningssynpunkt.

Avvakta med att lämna blod efter vistelse i området

Det aktuella området i Grekland omfattas nu av Socialstyrelsens föreskrifter om blodverksamhet (SOSFS 2009:28). Detta medför att blodgivare som har rest i det aktuella området får lämna blod tidigast 28 dagar efter det att han eller hon lämnade området.

Liten risk för spridning i Sverige

Enligt Jan Lundström, forskare i populationsbiologi vid Uppsala universitet, finns både de potentiella smittbärarna, Culex-myggorna, och fågelarter som kan fungera som reservoarer för virus i Sverige. Han bedömer dock att det inte är någon större risk för spridning från en infekterad Greklandsresenär till svenska myggor, även om det inte helt kan uteslutas.

Läs mer om West Nile Fever här

/Marika Hjertqvist, epidemiolog, Avdelningen för Epidemiologi, Smittskyddsinstitutet