Nu är det dags för Yvonne Andersson att gå i pension efter 30 års tjänst som epidemiolog, först vid Statens Bakteriologiska Laboratorium – SBL och sedermera Smittskyddsinstitutet. Yvonne har varit en entusiastisk utbrottsutredare av mag- tarm infektioner.

-Du älskar att utreda framförallt vattenburna utbrott av olika infektioner. Vad är det som är så spännande med det tycker du?

-Att utreda vattenburna utbrott är som att lägga ett pussel med tekniska, mikrobiologiska och epidemiologiska pusselbitar. Under årens lopp har jag varit på många vattenverk och ute på ledningsnäten och letat efter dessa pusselbitar. Jag har sett till att mycket vatten- och humanprover tagits och undersökts för rätt agens, och enkätundersökningarna vid vattenburna utbrott har blivit åtskiliga.

-30 år är en lång tid och du har hunnit utreda en mängd utbrott av olika slag. Är det något utbrott som du minns var extra spännande och roligt att jobba med?

-Det allra första utbrottet jag var med och utredde var ett campylobacterutbrott i Grums 1980 som spreds via vatten. Det var väldigt spännande i och med att allting var så nytt. Man hade bara någon månad tidigare på laboratoriet börjat använda metoder för att diagnosticera campylobacter och det blev därför det första bekräftade campylobacterutbrottet i Sverige.

Jag har också varit med och utrett ett salmonellautbrott i Östersund som var väldigt svårtlöst. Salmonellan visade sig spridas via mjölk, något man från början inte misstänkte i och med att mjölken var pastöriserad. Även åldersfördelningen och den geografiska spridningen på fallen gjorde att man inte trodde att det kunde vara mjölk som orsakade utbrottet. Men ju klurigare utbrotten är desto roligare är de att utreda tycker jag!

-På vilket sätt har utbrottsarbetet förändrats under åren som du har jobbat?

-Framförallt har SMI:s roll förändrats mycket i och med att smittskyddsläkarorganisationen kom och ansvaret för utbrottsutredning nu främst ligger på smittskydden i landstingen och miljö- och hälsoskyddsförvaltningen i kommunen. De epidemiologiska metoderna har blivit bättre och analysarbetet utvecklats. Laboratorietekniken har förbättrats vilket gjort det lättare att hitta patogener och säkerställa smittsamband genom typning. Datatekniken och tillgången till GIS (står för Geographic Information System) i analysarbetet har ju dessutom förenklat arbetet avsevärt. Nu kan man scanna in enkäter och få all data tillbaka i en excelfil. Innan det var möjligt gjorde vi allting för hand och markerade fall med nålar på en karta för att se hur de hade spritt sig samhället. Datamaskiner fanns överhuvudtaget inte på epidemiologen under tidigt 1980-tal.

-Har du några tips till kvarvarande kollegor som arbetar med utbrottsutredningar?

-Ja, jag har lärt mig att man aldrig ska ha några förutfattade meningar när man utreder utbrott, och man måste vara beredd att snabbt lägga annat åt sidan för att direkt börja jobba med utbrottet. Och sedan är det bra att vara nyfiken och flexibel och komma ihåg att utredningsarbetet är roligt!

Anders Wallensten är en ny medarbetare på Avdelningen för epidemiologi. Anders är läkare, utbildad i Uppsala, med specialisttjänstgöring inom allmänmedicin. Han har disputerat på influensavirus hos vilda fåglar och nyligen avslutat The European Programme for Intervention Epidemiology Training (EPIET) vid Health Protection Agency i England.

-Vad kommer du huvudsakligen att syssla med på Avdelningen för Epidemiologi?

-Jag kommer att syssla med frågor som rör klimatets inverkan på infektionssjukdomar, vilket i stor utsträckning gäller zoonoser, men även frågor kring antibiotikaresistens och omvärldsbevakning/resemedicin. Att hålla vår information om smittsamma sjukdomar uppdaterad är också något jag kommer att lägga ned tid på.

-Du är ju en hängiven ornitolog, har du någon favoritfågel?

-Min favoritfågel är gärdsmyg, den är liten men kraftfull!

-Välkommen till SMI!

/Frida Hansdotter, Redaktör EPI-Aktuellt