Smittskyddsinstitutet genomförde 1997 och 2007 så kallade seroepidemiologiska studier för att studera immunitetsläget hos befolkningen mot de infektioner som ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet. Studien inleddes med att flera tusen slumpvis utvalda personer lämnade blodprov till landstingens smittskyddsenheter. Nu är studien för kikhosta klar.

Kikhosta orsakas av bakterien Bordetella pertussis, som bildar ett specifikt toxin (PT). Antikroppskoncentrationerna mot detta toxin (anti-PT) i olika åldersgrupper återspeglar exponeringen för kikhosta hos befolkningen sedan nyligen vaccinerade uteslutits. Allmän vaccination mot kikhosta återinfördes i Sverige 1996 efter ett uppehåll på 17 år.

Minskad cirkulation av kikhosta

Som ett tecken på att exponeringen för kikhosta minskat i Sverige sjönk medianvärdet från 13.9 EU/ml 1997 till 3.7 EU/ml 2007. Andelen med påvisbara anti-PT nivåer var lägst hos 8-9 åringar (60 procent) och 4-5 åringar (80 procent). Dessa två grupper var grundvaccinerade men hade ännu inte fått en påfyllnadsdos. Studien visar också att immunitetsskyddet varar betydligt längre efter en genomgången infektion än efter vaccination.

Viktigt är att vaccinationen av barn även påverkar antikroppsprofilen hos ovaccinerade vuxna. För navelsträngsblod hade andelen utan påvisbara antikroppar ökat från 1 procent år 1997 till 12 procent 2007, sannolikt beroende på att den naturliga påfyllnaden av immunitet minskat i takt med att cirkulationen av kikhostebakterier avtagit. Kikhosta är en särskilt allvarlig sjukdom hos de minsta barnen som är i behov av sjukhusvård i omkring 70 procent av fallen. Eftersom den första dosen vaccin ges när barnet är 3 månader gammal och mamman i stigande omfattning visar tecken på bristande immunitet utgör detta ett särskilt observandum.

Konsekvenser för vaccinationsprogrammet

Resultaten ger stöd åt nuvarande vaccinationsprogram. Efter en grundimmunisering vid 3,5 och 12 månader rekommenderas en påfyllnadsdos vid 5-6 års ålder och ytterligare en vid 14-16 år. Som en följd av minskande immunitet bör man särskilt uppmärksamma möjligheten av kikhosta hos vuxna vid långvarig hosta även om kikningar inte föreligger och överväga specifik diagnostisk provtagning. Det är angeläget att effekterna av ändringarna i vaccinationsprogrammet följs upp med liknande studier. Särskilt måste behovet av påfyllnadsdoser i högre åldrar studeras.

Mer detaljerad information hittar du här

/Hans Hallander, Avdelningen för immunologi och vaccinologi, Smittskyddsinstitutet