Resistenta bakterier ökar i antal, sprider sig över nationsgränser och kräver kraftfulla motåtgärder såväl i Sverige som i övriga världen. Sverige har en lägre antibiotikaförbrukning och ett gynnsammare resistensläge än många andra länder och är fortfarande ett av de få länder där andelen MRSA utgör mindre än 1 procent av alla allvarliga infektioner i blod orsakade av Staphylococcus aureus. I många EU-länder uppgår den andelen till 25 procent och i vissa till och med 50 procent.

Situationen håller dock på att förvärras även i Sverige. Det gäller särskilt gramnegativa tarmbakterier med resistensgener som kan överföras mellan bakterierav så kallad ESBL-typ (Extended Spectrum Beta-lactamases) vilka ger upphov till resistens mot den kliniskt mycket viktiga antibiotikagruppen 3:e generationens cefalosporiner. Dessa utgör ett växande problem både nationellt (figur 1) och globalt. Samtidigt utvecklas oroväckande få nya antibiotika mot dessa gramnegativa bakterier.

Figur 1. Sammanställning av antalet anmälda fall/100 000 invånare till Smittskyddsinstitutet av Enterobacteriaceae med ESBL-resistens (ESBL), Meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA) samt Vankomycinresistenta enterokocker (VRE). Observera att värden för 2010 är preliminära och beräknade på data fram till 2010-11-15.

För att behålla Sveriges jämförelsevis goda resistensläge måste det aktiva arbete som idag görs både fortsätta och utvecklas. Förutom grundprinciperna i det 10-punktsprogram som nätverket Strama och Svenska infektionsläkarförening har tagit fram behövs en effektiv nationell och lokal resistensövervakning. Smittskyddsinstitutets (SMI) förhoppning är att det automatiska övervakningssystemet Svebar som nu lanseras av SMI ska fylla den funktionen. Systemet som dagligen analyserar samtliga resistensbestämningar utförda på de deltagande laboratorierna bygger på ett samarbete mellan SMI och landets mikrobiologiska laboratorier

En stor del av övervakningen i Sverige bygger på den frivilliga rapportering från de kliniska mikrobiologiska laboratorierna utöver den som är obligatorisk enligt Smittskyddslagen. Denna rapportering är oumbärlig för att kunna följa trender i resistensläget och för att kunna ta fram underlag till behandlingsrekommendationer. Dessutom krävs fortlöpande epidemiologisk information kring resistenta bakteriestammar globalt och analys av hur de sprids i olika miljöer i samhället nationellt och internationellt.

Samlat grepp kring resistensproblematiken

I landstingen bedriver smittskydds- och vårdhygienenheterna, de lokala laboratorierna och Stramagrupperna samt läkemedelskommittéerna ett viktigt arbete inom detta område.

Nationellt har SMI nyligen genomgått en omorganisation som bland annat innebär ett utökat ansvar för arbetet med en rationell antibiotikaanvändning. Den tidigare fristående strategigruppen Strama är sedan 1 juli 2010 integrerad i Smittskyddsinstitutet där Strama-kansliet blivit en del av linjeverksamheten och där det nyinstiftade Stramarådet ska bistå SMI i frågor som rör rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens. Denna breddade ansats innebär bland annat att SMI nu i en och samma enhet på ett integrerat sätt arbetar med övervakning av antibiotikaförbrukning, resistensepidemiologi, mikrobiologisk analys och metodutveckling, och med preventiva insatser inom området.

Läs mer om antibiotikaresistens här

Läs artikel om Svebar

För resistensdata för andra EU-länder se European Antimicrobial Resistance Surveillance Network

/Karin Tegmark Wisell, chef för Enheten för antibiotika och vårdhygien, Smittskyddsinstitutet