I mitten av februari identifierades en karbapenemresistent Escherichia coli med misstänkt metallobetalaktamas (MBL)-produktion hos en patient från Halland. Patienten hade nyligen vårdats i Grekland varför en screenodling med frågeställning MRB hade begärts. Automatiserad resistensbestämning (Vitek2) varnade för att isolatet producerade karbapenemas av MBL- alternativt KPC-typ. Fenotypiska tester utförda på SMI för påvisande av karbapenemaser gav positivt resultat för MBL, medan fenotypiska tester för cefalosporinaser inklusive klassiska ESBL var negativa. Genetisk verifiering av resistensmekanismen visade MBL av VIM-typ. Isolatet typades med MLST och tillhörde ST1236, en sekvenstyp som hittills sällan rapporterats. Detta är sannolikt det första fallet av karbapenemasproducerande E. coli i Sverige.

Isolatet hade MIC (mg/L) och motsvarande SIR-tolkning av meropenem 0.5 (S), imipenem 2 (S) och ertapenem 0.5 (S), utfört med Etest. Vid jämförelse med EUCAST:s epidemiologiska brytpunkter (Epidemiological cut-off) kommer ändå dessa MIC-värden att placera isolatet utanför den definierade vildtypspopulationen (isolat som saknar resistensmekanismer). Hämningszoner (mm) med EUCAST-metodik och motsvarande SIR-tolkning var meropenem 22 (I), imipenem 18 (R) och ertapenem 19 (R). Enligt supplementet till Stramas åtgärdsprogram ”ESBL-resistens hos tarmbakterier” har laboratorierna uppmanats att misstänka karbapenemasproduktion hos isolat med meropenem-MIC ≥ 0.5 mg/L och zonstorlek enligt Eucast-metodiken ≤ 26 mm. Läs supplementet till Stramas åtgärdsprogram ESBL-resistens hos tarmbakterier här.
Resultaten för detta isolat understryker uppmaningen att följa upp resultat där MIC och zon avviker från vildtypspopulationen.
Isolatet var, förutom karbapenemer, även resistent mot piperacillin/tazobaktam, cefalosporiner, gentamicin och tobramycin, men däremot känsligt för ciprofloxacin, trimetoprim-sulfa, fosfomycin, tigecyklin och colistin.

MBL (Metallobetalaktamas) är en variant av ESBL (ESBLCARBA) som orsakar resistens mot penicilliner, cefalosporiner och karbapenemer. MBL är sedan 1990-talet allt vanligare förekommande hos icke fermentativa gram-negativa stavar som Pseudomonas aeruginosa och Acinetobacter baumanii, men har under senare år även rapporterats förekomma hos Enterobacteriaceae, ffa hos Klebsiella pneumoniae. Även E. coli med MBL av VIM-typ har rapporterats från både Grekland och Spanien.

Vi har tidigare i EPI-aktuellt rapporterat om fall av karbapenemresistenta K. pneumoniae med ESBL av KPC-typ i Sverige. Nu kan vi tyvärr konstatera att ytterligare en variant av karbapenemresistens, denna gång hos E. coli, har identifierats i Sverige.

/Barbro Olsson-Liljequist, Petra Edquist och Karin Tegmark Wisell, samtliga vid Sektionen för antibiotikaresistens och vårdhygien, Avdelningen för bakteriologi, Smittskyddsinstitutet

Ingegerd Sjögren, Klinisk mikrobiologi och vårdhygien, Halmstad

Christian G. Giske, Karolinska Universitetslaboratoriet, Ordförande RAF-M